Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1836, sida 2

1 — ; Nedanstaende artikel. tillika med 2:ne af Kommgens Befallningshafvande i Hallands lån utfärdade Kungörelser af den 16 Juli 1829 och den 26 Juli 1536, ha -va blifvit Red. af Göthen tillsånde. med begäran, att artikeln I matte erhalla en plats i otvanbemälte Tidning. Då nu nyssnåmnde Redaktim, och Redahtionen af det. för läsaren liggande. bladet, oaktadt Tidningarnes törändrade namn, oföräzdradt är densamma; så förmodar bon, att Insändaren icke har någon ting att invända mot transporterandet af uppsatsen pa sistnämnde blad. Den är af töljande innehall: Ganska ofta, och icke utan skäl, klagas öfver de i vårt fådernesland utfärdade törsattningars otydlighet, myckenhet, stridighet sinsemellan och den deraf töljande svärigheten att rätt tillämpa desamma. I sädant fall är det utan tvifvel makligast för en Embetsmyndighet, att, i stället för ett noggrannt studium af den Kongl. förordningens rätta ordaförstand, sjelf utfärda en annan. vid hvars mer eller mindre öfverensståmmelse med den Kongliga man just icke fäster så mycket afseende. Konungens Befallningshafvande i Halla: ds Län tyckes hafra funnit denna genväg, hvarpa otvifvelaktigt följande förhallande lemnar ett det mest evidenta bevis: Det är en allmänt känd sak, att den Halländske landtbrukaren icke. under vintermanaderna, kan sysselsätta de arbetare, han för höstoch vår-arbetets bedrifrande beböfrer; Hvadan desse, frampå efterhösten, till ieke ringa antal utvandra till Skåne, för att derstädes söka tröskarbete. I För att i möjligaste måtto bespara de Arbetssökande både besvär och kostnad, har Kongl. Maj:t genom kungörelse af den 18 Maj 1824, 3 6, i nåder förklarat, att med förpassning för dem af Allmogen, som. efter gammal plågsed, nödgas söka utkomst med utvandringar till arbetes förrätlande i aflägsna oreer, sörhälles som förr, så att Presthevis för dem äro tillräcklige, hvilken nadiga kungörelse äfven Hallands Allmoge Sledes borde få räkna sig till godo. och det så mycket snarare som den merändels endast sträcker sina tvandringar till de nästgränsande. och icke såsom t. ex. Dal-allmogen, till de afluganare länen ). Ar denna äsigt var emedlertid icke Konungens Bofallningshafvande i Halland, hvilken pröfvat nödigt, att, genom en den 16 Julii 1829 utfärdade kungörelse ). stadga ett vite af 3 R:dr 16 sk. B:co för den eller dem af Allmogens i nämnde län söner eller drängar, som utan Konungens Befallningshafvandes resepass afga till Skåne i förufnämnde ändamål. Han fann åfven det 3i flera af-ernden landa till ordning. att borgen — icke för kronoutskylderne; ty nog vet Land-höfdingen att fadren eller Husbonden far ansvara för erläggandet af dem — utan för aterkomsten till Länet ställe. Denna borgen alägges, besynnerligt nog, i kungörelsen endast dem af IIalländska Allmogens söner och drängar som utvandra till Skane; men ingalunda dem, som möjligtvis kunna finna sin uträkning vid att se sig om efter arbets-förtjenst i någon annan af de angränsande provinserne. Konungens Befallningshafvande i oftanämnde län tyckes saledes anse en färd öfrer Hallands-ås lika med en färd till fremmande land, för hvilken, som man vet, i vissa fall, borgen för återkomsten näste presteras. Emedlertid hade denna kungörele. hvilken. enligt en i. densamma till vederbörande Presterskap ställd anen-dan, hvarje ar i Angusti månad bordt uppläsas från predikstolarne, rakat i en sadan glömska, att Kon. Befallnings.ide ansåg det vara af nöden, att, med aberopande af den förra, under den 26 sistl. Juli utfärda en ny af samma prohibitiva syftning. Man får nu se, huruvida det bättre lyckas denne, än dess föregangare, att ästadkomma något för den landshöfdingliga kassan välgörande mouvement bland den fattiga Halländska allmogeus mödosamt förrärfvade tolfskillingar, ) Fafängt skulle man här invända, att den ofvan citerade Kongl. Förordningen endast omtalar Allmoge , som nödgas söka sin utkomst med utvandringar till arbetes förrättande i aflägsna orter: ty gäller ett prestbevis sasom pass på ett siermare, sa måste det naturligtvis äfven gålla såsom sådant på ett närmare afständ från hemorten, alideustund det alltid är lättare att kontrollera des rigtighet i det sednarc. än i det förra fallet. Red:s unm. ) Så vål denne, som den under den 28:te sistl. Juli utfärdade kungörelsen åberopar författningar. hvilka vi icke känna, och som tyckas vara enkom tillkomne för Halländska Allmogen. Skulle någon eller någre sadane Kungliga förordningar existera ; så frågas, hvarföre just denna Allmoge waste vidkännas en tunga, från hvilken Kongl. Maj:t i nader bellagat befria Allmogen i Rikets andra provinser? Finnas deremot icke någon eller någre så beskafsade Kongl. påbud, så har ju Konungens Befållningshafvande i Halland handlat, linarigast sagt, egenmäktigt mot en del af detta läns Allmoge, alldenstund han palagt den en afgift. från hvilken lagens högste vårdare frikallat densamma. och vi skulle då vilja rekommendera 44 Cap. I S Missgerningsbalken. jemfördt med Kongl. brefvet af d. 25 April 1696. till genomläsning. Da nu likväl ett sadant förhållande här bör till osannolikheterne. så 4. i detta sall. en dylik lektyr helt och hållet öfverflödig. och vi skole med all beredvillighet hålla vår tidning öppen för de tillrättarisningar. Konnngens hesallning-hafvande i Halland kan finna sig föranlåten att gifva inså ndaren af ofvamtående uppsats. — hvarigenom Kon. Befallningh:åes rättmätiga förfarande; om hvilket vi på intet sätt tvifla, häst adagalägges. Rell:s anm. THE SHADIES. RR. 4. DB ROIV A Ia! AHoeass0 Sa Kr oe a 4