Nice stitutionelle, utan tvertom befinner sig i Carlisternes läger och inför — krigsrätt. Sednare oföciella underrättelser ifrån Madrid törmäla, att den nya Spanska Ministren oaterkalleligt beslutat att underkasta sig och sina handlingar Publicitetens granskning och allsicke för sig eller dem göra något bruk af de stadganden i Tryckfrihets-lagen, hvilka förbjuda och bestraffa missbruket af Tryckfriheten , utan fastmer med tacksamhet betjena sig af de nyttiga råd, journalernå kunna hafva att meddela. Utom dess försäkrar den, att aldrig någon af dess ledamöter skall finna sig förolänpad af framställningar eller uttryck, som kunna sara dess egenkärlek, och det-af den orsaken, att Ministren i ett konstitutionellt Samhälle alltid bör anse sig som de olika tänkande partiernes försoningsoffer, hvilket ; Såsom varande ett malum necessarium, den Spanska saledes icke tänker undvika, säker på. att alla orättvisa tillmälen förfalla af sig sjelfva, då Nationen finner att de för densamme gagneligaste råd antagas och följas. Ett sådant tänkesått skulle hiedra hvilken Ministr som helst, och sjelfva de Svenske Taburettinnehafvarnes åra skulle ej deraf fördunklas. i Å Fran Paris skrifves att Marskalk Sonlt ändteligen dit anländt. Ännu känner man likväl icke huruvida han vill beqväma sig att emottaga Krigsministerportsöljen. Polisministern H:r Gnisquet har tagit afsked och II:r G. Delessert tros komma att intaga hans plats, Grefvarne Wetterstedt och Löwenhjelm ankommo d. 5 d:s till Paris; och redan den 6 hade de en privatandiens hos Konungen. Fransyska Tidningarne förmoda, att biafsigten med Grefve Vetterstedts resa till England skall hafva varit att få införseltullen på Svenskt jern, Svenska hudar och Svenska trädvaruartiklar nedsatt, hvilket dock endast skall hafva lyckats med de örstnämnde. Grefvens resa till Frankrike lärer hafva till söremal att understädja Grefve Löwenhjelm i dess bemödanden att få en för Sverige. förmonlig Handelsoch Sjöfarts-traktat af-lutad med nsmntle rike. — Pe i kasernerne i Paris förlagde truppar skola vid strängt strafk vara törbjudne att läsa nägra andra Tidniogar än Journal de Paris. Detta erinrar oss om en viss Regementschef i vart kära fädernesland, hvilken man pastar hafva gatt så langt i sin loyautC, att han får umderdanig koller, om han träffar nagon af de vid hans regemente befintlige officerare sysselsatt med läsningen af Göthen eller Stockholms Aftonblad.