Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1836, sida 2

11 —— —— — (— — i Gammalt Nytt; i Ib I det hårstådes utkommande Veckabladet Sjömannen och andiPverkaren lästes för nagon tid sedan fragmenter af ett, i något Sällskap hållet, politiskt cal, fivari det unga Tyskland; det unga Polen, tet sunga Frankrike, det unga Schveitz och det unga Sverige med de inest i lifliga färger afbildades. Ett är dock härtid att anmärka, det nemligen, If att de tre medlerste, hafva, likasom Baggesens Lydia, bland andra förmoI ner, ätven den, att — icke vara till: , I Det unga Polen multnar till en del på slagtfälten, en annan del framslåpar sitt glädjelösa lif i Sibiriens ödemarker; en tredje kämpar, för att finna döden, under Afrikas brännande sol, en fjerde jagas i landsflykt fran rike till rike, eh temte har natt, då vi hafva dag: och en sjette har ånyo tagit jernoket på halsen. Det unga Frankrike-har redan fatt grå här under sin medborgarkonung, och det unga Schvei sz räknar den 17 nästkommande Norembär sin feinhiunmsrade tjngonionde södelsedag. Hvad det unga Tyskland beträffar, så lärer det annu sicke hafva Blitvit färdigt. Vi känna ganska väl. att ett särskilt politiskt llandtrerksskrå åtagit sig detta arbete; men dels lärer det vara litvt Svårare att förfärdiga en ny statsform, än att låsta it ett par trånga dansskor, lappa en söndrig brännvinspanna. vända en luggsliten rock, ompolera eh gainmal möbel och upputsa en illa medsaren peruk; dels lära medlemmarne af detsamma hafva igått för lidigt från Mästarn.Huru vida det unga Sverige ännu existerar, är svårt att såga: men vi önske af allt hjerta, att talaren, hvad denna sak beträffar, varit skarpsyntare ån vi, och att de reformer, som han säger det vilja, gå inifrån och utåt, d. v. s. äro verkningar af en oskrymtad religiösitet, en varm fosterlandskärlek och en lugn öfverläggning!! APropos om reformer och Handtrerks-ÅArå I så förundrår det oss högeligen, att icke Sjömannen och Ilandtverkaren underrättat sin pubsik om det myteri, som för omkring 14 dagar sedan höll på att utbryta i vår gamla goda stad, Tänk bara hvilka äfventyrliga följder det. i an. seende till den annalkande vintren, kunde halva medfört, om det icke blifvit hämmadt i tid. utan, såsom den politiska propagandan. fatt sprida sig öfver land och stad! Der sitta de i ostördt lugn våra landsmän när och sjerran och veta icke ett enda ord om den stormvind, som hotaf dem från de strånder, der Götha-elf förmäler sina böljor med Nordszjöns; veta icke att de män, som i det lofl. Skräddare-Embetet utgöra föreningslänken mellan Mästaren och lärlingen, velat åfvergifra den glänsande nalen det fräsande pressjernet, det brokiga vaxet, den Sönderdelande saxen och alla sina andra uräldriga attributer för att gifva en af sina kamrater en förment upprättelse: veta icke att de i sin vrede velat göra alla personer;