despotismens sinnebild. upnsåtja på en etårg å torget i Altorf, och för hrilken han sedan tvingade de frie Schweilzurne att blotta sina hufruden. Hvilket var nu naturligare, än att man, med tankarne rigtade på mäktiga Tschakoer och vanmäktiga nattmössor, äfven kom att få sigte på en hatt, den der spelat en så vigtig rol. att hvarken någon Rysk Tsehako eller Svensk nattmössa kommer att spela den efter? Hvem kunde väl föreställa sig, att, om man, i det fria Sverige, nedskrefve en sådan idecombination och låte trycka densamma, man då skulle blifra anklagad såsom farande med lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till Allmänhetens förvillande och förledande? Och dock har det för omöjligt ansedda inträffat! Utan tvifvel måste man tro hela denna Allmänhet vara betåckt af en enda stor nattmössa, hvilken den dragit så djupt ned öfver både ögonen och öron, att den icke förmår läsa, hvad som skrifvit år i häfderne, icke förmår höra något annat än skränet af de der Tidningsskrifvarnet, som blott villa och förleda; ty annars kunde man väl aldrig hafva kommit med en sådan absurd beskyllning. Hvaruti består den åklagade punktens förmenta brottslighet? Jag år ej i stånd att inse det. Har det nu blifvit ett brott met Svensk Tryckfrihet att aftrycka en berättelse, som, sedan T3:de århundradet, anträfias hos nästan hvar och en af den civiliserade jordklotdelens verldshistoriografer: så kunna Europas ahsolutistiskt sinnade Regenter icke klaga öfver, att man ej i Sverige följer deras exempel — nej; de kunna då till och med taga trycktvängsförsöken inom detsamma till föresyn. Men så länge änna en Ukas ej upphäft den af Konungen och Rikets Stånder fastställde Tryckfrihefsförordning af den 16:de Juli 1812; så länge skall den försvara Svenskmanna rätt emot ett godtycke, som allt mer och mer i denna våg söker göra sig gällande. Det af mig under detta mål så ofta åberopade 4 mom. af 2 8 ofvanbemälte förordning stadgar: att det skall stå hvar och en fritt, att i tryck allmänt kunnigt göra allt hvad som i denna lag icke finnes uttryckeligen förbjudet; följakteligen skall ock ej något, som öfver i dennna Tag tillåtliga ämnen i tryck anmårkes, påminnes, eller eljest granskningseller resler iunsvis i dagsljuset framlägges, kunna, under förevändning att innebära tadet eller klander, såsom straffbart anses. Nu frågas: finnes det något i den aklagade punkten, som enligt denna lag icke är tillätligt 7 Har den ej endast reflexionsvis tillkommit? Jo, det synes af innehållet. Är ej detta innehall enligt med sanningen? Se Johannes von Millers Geschichte Schweitzerischer Eidgenossenschaft. Men en uppgift eller reflexion, som är enlig med sanningen, måste naturligtvis äfven sjelf vara sann: nu är den appgllt eler reflexion, som innehålles i den åklagade punkten, enlig med sanningen, alltså måste äfven den vara sann; men uppgiften eller reflexionen är detsamma sot den åklagade punkten sjelf, emedan han uteslutande utgöres af sistnämnde uppgift eller reflexion, alltså måste åfven den åklagade punkten vara sann. Nu är det förut bevisadt, att en Sann uppgift är motsatsen af en lögnaktig; i det är äfven ådagalagdt att den uppgift, som innehälles i den aklagade punkten, är sann 3; alltså måste äfven den, och till följe deraf den aklagade pnnkten, vara motsatsen af en lögnaktig uppgift, d. v. s. motsatsen af hvad Aklagaren påstått den vara; hvilket var det SJETTE, som skulle bevisas. on Sjette punkten är till ordalydelsen sådan: Det skulle alldeles icke förundra oss om äfren de frie Svenskarne, framdeles, blefve trungne att göra detsamma fur Ryska Tschakoer; icke förundra oss om man här finge höra en Rysk. liksem der en Österrikisk, Gessler yttra: Jag vill icke att I byggen eder hus utan mitt samtycke ; vill icke heller att J lefven så fritt, som om J sjelfee I voren herrar: jag skall drista mig att afhålla eder derifrän. Afven denna punkt skall innehålla lögnaktiga uppgifter och vrångda frarI ställningar till Allmänhetens förvillande och förledandett t!. Hof: CanzlersEmbetet, hvars sakförare Åklagaren egentligen är, tyckes, till följe deraf, åÅfven vilja sätta sig till doms öfver den individuella öfvertygelsen. Det kunde man säga vore väl langt gånget; men ur någon annan synpunkt kan saken näppeligen betraktas. Det är ju Redaktionen af Göthen, som yttrar. att det icke skulle förundra densamma, om de frie Svenskarne framdeles blefve tvungne att blotta sina hufvuden för Ryska Tschakoer; det är ju den, som säger. att. det icke skulle förundra densamma, om en Kysk Landifogde en gång komme att yttra sig på samma sätt i Sverige, som den Osterrikiske i Schweitz. Huru kan ett påstående, att denna sudtridnella åsigt är lögnaktigt och den öppna framställningen af densamma vrängd stå tillsammans med det begrepp man gör sig om tankefrihet och yttranderått i ett constitutionellt samhälle: hurn med blotta begreppet af tolerans och råttskänsla i ett sådant ?? Lögn(aktig år ja icke denna uppgift; ty då skalte Redaktionen hafva yttrat er osanning om sin egen öfveriygelse, hvilket år en orimlighet. Framstäållningen af densamme är ju icke heller vrängds ty den innehåller icke någet uttryck, hvarigenom råtta meningen af densamme lider eller går förlorad. Den anförda citationen är ej heller hvarken lögnaktig eller vråängdhvarom Akbagaren sjelf kan öfvertyga sig genom att jemföra densamma med en dylik. som befinnes i öfversättningen af Beckers Verldshistoria, 5:te delen, pag. 396, Örebro-upplagan — och således innehåller hela denna punkt ingen ting aunat ån det som år enligt med sanningen ; men en punkt som är enlig med sanningen, är, såsom flere gånger förut blifvit visadt. sann och således motsatsen af lögnaktig d. v. s. motsatsen af det som Åklagaren yrkat att den är; hvaraf följer att 12 mom. af 3 Tryckfribetsförordningen icke kan å densamma tillämpas: hvilket var det SJUNDE och SISTA, som skulle bevisas. Några vidare reflexioner öfver detta tvisteämne anser jag icke vara af nöden , utan slutar jag bärmedelst mitt försvar och underkastar det den blifvande Juryns opartiska, och till följe deraf rättvisa, bepröfvande. Det är med den upprigtigaste erkänsla för den oräld, hrarmed Vällofl. RådhusRätten behandlat detta Fryckfrihetsmål, som jag nu har åran taga ett slutligt afträde. Jag vet ganska väl att man i sjelfva verket icke är skyldig Rättvisan någon a DOM — —