FORTSATTNING AF BIDRAGEN till Svenska Periodiska Pressens Historia. Boktryckaren H:r M. Pryta har i dag till. härvarande RådhusRätt inlemnat sina slutliga påminnelser, hvilka åro af följande ordalydelse: Till Våällofl. RådhasRåtten i Götheborg! Till Vållofl. RådhusRättens protokoll. får jag härmedelst åran anföra de slutliga påminnelser, hvilka jag finner vara af nöden i det mot mig vid Vällofl. RådhusRätten anhängiggjorda Tryckfrihetsmål. Väl hade jag hoppats, att detta mål skulle, till följe af de från Aklagaren sistlidne Lördag förväntade bevisningsgrunder, erhålla ett för framtiden och Allmänheten större intresse; men då nu dessa till den grad uteblefvo, att af åklagarens påståenden icke ett enda hvarföre motiverades, så återstår för mig icke något annat, än att antingen blindt ställa mig prima regula juris till efterrättelse, eller också, på samma sätt som förra gången, finna mig i att försvara mig utan att veta hvari min förmenta brottslighet egenteligen består. I sjeliva verket har jag icke mer än tre ting att påminna vid Åklagarens, till Vällofl. RådhusRättens protokoll mot mig anförda slutpåstående , och dessa äro: Il:mo, att det är vrångrist, 2:do, att det är vrångvist och 3:tio, att det är vrångvist; hvaraf åter den slutsats kan dragas att det är trefaldigt vrångvist. Lägger man nn härtill, att det ätven är omotiveradt, samt endast och allenast stöder sig på en godtycklig tolkning af Tryckfrihetslagen; så har man på ett hår träffat det rätta af det orätta i behandlingen af denna snart sagdt rikskunniga sak. För att likväl icke göra mig sjelf skyldig till samma fel i proceduren, hvilket jag med allt -skäl förebrår min Åklagare, vill jag nu, ehuru : i möjligaste korthet, anföra de grunder, på hvilka jag stöder mitt här ofvan oförställdt uttalade omdöme: I:mo) Vill Aklagaren, emot all rätt och billighet. nödvändigt finna en brottsligh:t i det: adjectivnm förtryckta, hvilket på ett ställe i den åklagade prospekt-ingressen blifvit användt såsom epithet till ett straxt d på följande substantivum rättighet. I min den I7 sistledne A igusti till Vällofl. RådhusRättens protokoll anförde förklaring har jag icke allenast bevisat obrottsligheten i detta uttryck, utan äfven på Samma gång antydt, i hvilken bemärkelse det derstådes bör tagas. Med förbiseende af alla mina dersammastädes framställda bevisningsgrunder, har Åklagaren velat gifva det en tydning, som är rakt stridande mot författarens tanka då det ifrågavarande ordet nedskrefs, och således felat mot 2 4 mom. af den lag, hvars rätt han blitvit tillförordnad att i närvarande: mål bevaka; men ett. sådant förfarande kan omöjligen kallas annat än vrångvist; hvilket var det FÖRSTA, som skulle bevisas2:do) åstar Åklagaren att det är jag, som i den åklagade ingressen yttrat: att allmänheten har tillfälle af Hof-Canzlers-Embetets bevis inhemta, det en ansvarig utgifvare, på samma gång han, undet lagens skygd, utan ransakning och dom, blifvit beröfvad sin egendom, äfven blifvit beröfvad en af sina Största medborgerliga rättigheter: den att offentligen, i egen tidning, uttala sin mening. Huru vill eller kan Åklagaren bevisa en sådan orimlighet? Då det nu tydligen och bevisligen är en och samma person, söm författat hela ingressen, så skulle det naturligtvis ätven vara Jag, som i densamma titulerat mig sjelf för Herre, reflekterat öfver mixa RARE — — — — fordna förhållanden till det magra Götha Lejon och ansett det årtal, då jag återfår min vicke försutna utan förtryckta rättighet att utgifva egen tidning-, märkvärdigare än 1809 och 1832. Jag skulle äfven på samma gång vara Tidningen Göthens blifvande ansvarige utgifvare; ty det är ju han, som, i den åklagade prospekt-ingressen, anmäler sin tidning; men jag skulle äfven icke vara det, hvilket bäst skönjes af den här ofvan citerade tiraden, hvars författare Aklagaren i sitt slutpåstående säger mig vara. Vidare skulle jag då den ena dagen vilja i prospekten inbilla prenumeranterne på Götheborgs (f. d.) Handels och. Sjöfartstidning, att jag var urståndsatt att sjelf honorera de förbindelser jag i sistnämnde Tidning atagit mig att uppfylla; men den påföljande dagen, såsom utgifvare af Göthen, desarouera gårdagsyttrandet. År väl nu ett sådant förhållande tänkbart, och, när det nu omöjligen kan vara det, hvad skulle väl då Åklagaren kalla en sådan uppgift och framställning från min sida? Jo, ntan tvifvel: lögnaktig och vrängd.s Samma epitheter måtte det äfven vara mig tillåtet att begagna mig af. Men ett påstående; som grundar sig på en dylik uppgift och framställning, eller, som det enligt allmänt juridiskt talesätt skulle kallas, på en lögnaktig tillvitelse, kan efter rättsbegreppet ej vara annat ån vrångvist; hvilket var det ANDRA som skulle bevisas. 3:tio) Fortfar Äklagaren i sitt påstående, att en i prospekten till Tidningen Götben införd artikel med öfverskrift: Reflexioner, föranledde af Indragaingsmaktens mot den periodiska pressen sednast vidlagne åtgärder. innehåller framstållningar och yttranden, till den grad vrängda och förnärmande. att utgifvaren oundvikligen bör fällas till det i 3 I2 moms. Tryckfrihetsförorduingen liyn gade högsta ansvar. Hvarföre, och i hvad afseende ofvannämnde artikel är brottslig, anser Aklagaren vara fullkomligen öfverflödigt att adagaläsgats, utan detta besvär öfverlemnar han helt och hållet