FORTSÄTTNING AF BIDRAGEN till Svenska Periodiska Pressens Historia. I härstädes anhängiga Tryckfrihetsmålet mot Boktryckaren M. Prytz, afgaf Åklagaren, Advocat-Fiskal Greiffe, Lördagen d. 27 dennes, följande slutpåstående: Till Vällofl. RådhusRätten i Götheborg! Utan att inga i någon närmare vederläggning af hvad Herr Prytz i dess vidlyftiga anförande till Vällofl. RådhusRättens Protocoll, den 17:de i denna månad, anfört, emedan största delen deraf icke tillhörer ifrågavarande åtal. anser jag mig likväl, för närmare utveckling af mitt emot Herr Prytz väckte påstående, ödmjukeligen böra anmärka: att Utgifvaren har uti den, i det åtalade Bladets ingress förekommande artikeln, under rubrik: Offentligt meddelande, och sedan han först infört Höglofl. Kongl. HofCanzlersEmbetets för Herr. Prytz utfärdade Bevis, att denne, till följe : af Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut, icke ägde tillåtelse att utgifva den af honom anmäldta: Götheborgs Nya Handels och Sjöfarts Tidning , i anledning deraf, för egen del yttrat följande: 1509 och 1832 äro utan tvifvel märkvärdiga åretal, men ännu märkvärdigare måste för Herr Prytz det årtal blifva, då han återfår sin icke försutna utan förtryckla medborgerliga rättighet, att utgifva en egen tidning. Näppeligen lärer dock ett sådant förhållande inträffa i (denna Kungens tid som man plär såga. Utgifvaren har saåledes här yttrat, att Herr Prytzs medborgerliga rättighet blifvit förtryckt genom det af Kongl. Maj:t, i grundlagsenlig form fattade Beslut, hvarigenom Prytz icke i Nåder blifvit medgifvet, att den anmäkle Tidningen utgifva. Då 4 8 8 Mom. Tryckfrihetsfördningen uttryckeligen innehaller, att det ankommer på Kongl. Maj:ts Nådiga förorda nunde, huruvida Ufgifvaren af ett indraget Dagblad må något vidare utvilva , kan alltså en persons medborgerliga rättighet ingalunda anses förtryckt, om han icke af Kongl. Nåd återfätt en sådan förut genom lagligt Beslut förverkad rättighet, och det ifrågavarande yttrande att Herr Prytzs medborgerliga rättighet blifvit förtryckt, måste följakteligen ovillkorligen anses såsom varande en vrängd framställning till Allmänhetens förvillande. och på samma gång, såsom en lögnaktig framställning, utan afseende : å den ordlek Herr Prytz sökt göra gällande: att förtrycka och genom tryck förlora, skulle här betyda detsamma, isynnerhet som ingen kan misstaga sig på det anmärkta uttryckets åsyftning, om det jemnföres med hvad Herr Prytz först yttrat: att allmänheten har tillfälle af HofCanzlersEmbetets Bevis inhämta, det en ansvarig Utgifvare, på Samma gäng han under lagens skygd, utan ransakning och dom, blifvit beröfvad sin egendom, äfven blifvit beröfvad en af sina största medborgerliga rättigheter: den att offenteligen, i egen tidning, uttala sin mening. Den smådeliga insinuation Utgifvaren lagt i det yttrande, hvarmed han slutat Artikeln, eller om den möjeliga tiden för återfående af den förlorade rättigheten, torde icke behöfva någon närmare utveckling; den inses lätteligen af hvar och en, Som: vill inse meningen deraf. Utgifvaren bar vidare, å andra sidan af Bladet infört en Artikel under rubrik: Reftexioner, föranleddu af Indragningsmaktens mot den periodiska pressen senast vidlugne ålgärder, hvilken Artikel, oberäknadt den smädeliga syftning. som allt igenom innefattas i densamma, innehåller framstållningar och yttranden, till den grad vrängda och förnärmande, att ett närmare ådagaläggande deraf synes vara sullkomligen öfverflödigt för att af en upplyst Jury kunna till dess sanna. beskaffenhet ändå anses och bedömas. Det torde vara nog. att ibland flere i Artikeln förekommande fall, erdost aberopa, hvad Utgifvaren i sista stycket yttrat, ifrån orden: Är verkeligen furkallandet sådant och tll orden: Jag skall drista mig att afhalla Eder derifrån. Att hvad här blifvit sagt. måste betraktas såsom en i högsta grad varande vrängd framställning till Allmänhetens förvillande och törledande, lärer icke erfordra någon bevisning, den ligger i sakens natur; men till den blifvande Juryns oräldiga bedömande ötverlemnas. huruvida dylika uttryck och framställningar som de nu anförda, kunna stå att förena med ett rätt och lagligt bruk af tryckfriheten. På grund af hvad nu blifvit anfördt, yrkar jag alltså, att Herr M. Prytz, hvilken enligt 1 S 7 Mom. i Kongl. Trycktrihetsförordningen måste ansvara såsom författare till ifrågavarande Blad under titel Prospectus. och hvilken brutit emot 3 12 Mom. i ofvanaberopade Nådiga Förordning, fälles till det i samma lagrum utsatte högsta ansvar. Götheborg af Stadsfiskals-Contoiret den 27 Aug. 1836.— H:r Prytz anhöll, med anledning häraf, att få inkomma med sine slutlige påminnelser, dem han af RådansRätten ålades att afgifva Lördagen d. 3 September. i l i