idee icke motsvarade dess yttre form. Kunde nu han, hvars fårdomsfria och upphöjda själ lättare och säkrare, än de fleste andra merniskors, förstod att nppskatta tingens sanna värde, yttra sig så om detta Ordenssamfund, som inom sig räknar många ledamöter, hvilkas hela lefnad verlden känner hafva varit en oafbruten kedja af philantropisk verksamhet ; så fråga vi om man icke med mera skäl kan gifva denna benämning åt den del af menniskoslägtet, hvilkens hela diktan och traktan just är motsatsen af all philantropi? Det är denne del, hvilken vi framställt såsom bildande samfundet DET STORA INTET, icke genom några ordensstatuter och dylikt abrakadabra, utan genom en sym athetisk öfverensstämmelse i tänkeoch handlingssätt: att böja knä för den erassa solipsismens Nebudkanegzars-beläte och att trampa hvar och en annan, som ej tror derpå. under fötterna. — Sålunda är nu tillvaron af detta samfund upptåckt: sättet, hvarpå man kan lära känna medlemmarne af detsamma uppgifvet och orsaken till dess benämning af: DET STORA INTET förklarad. Den enda tröst, desse nu kunna hafva i sin stora bedröfvelse, när verlden pekar finger åt dem och kallar dem Stor-Intister, är, att de doek betraktas såsom medlemmar af en Orden — en tröst som är dem fullkomligt värdig.