så väl för den sattiges, som den rikes, klagan; om svårdet, som af en högre Makt blef saft i hans hand, drabbar så väl den af lyckan, händelserna och ränkorna högt uppsatte skurken, som den, hvilken nöden gjorde till en förbrytare och olämpliga lagar till en bof! Se till, hvilket han skattar högst: antingen Börden eller Förtjensten, antingen Smickret eller Sanningen, antingen Landets väl eller sina enskilta fördelar! Finner du då motsatsen af allt detta och ömsesidigt dylikt: finner du att undersåtarnes rättmätiga klagan icke kan nå thronen utan mutor, relationer och omvägar ; finner du, att den högt uppsatte skurken, i stället för att sjelf afstraffas med svärdet, får nyttja det mot dem, som äro vida mindre brottslige än han, men som blifvit ställda på en för låg punkt i samhällskedjan för att kunna komma i nådigt betraktande; finner du, att lycksökeriet. Börden och Smickret blifva föredragne Sanningen, Förtjensten och Årligheten; finner du. att landets och folkets väl uppoffras, derföre att de icke kunna låta förena sig med Regentens verkliga eller inbillade enskilta intressen; — finner du, säger jag. allt detta och att den sansade yttranderätten undertryckes, friheten förqväfves, upplysningen vanvårdas och dess förtäktare förföljas: då skudda stoftet af dina fötter och vandra fjerran från en sådan Regent. ty sannerligen, sannerligen säger jag dig: bättre år attj på den stora räkenskapsdagen vara en af Korahs, Dathans eller Abirams barn, än en sådan Stormästare i DET STORA INTET som denne Regenten. j Det var af handlingarne som vi lärde kånna denne Regent såsom en medlem af DET STORA INTET, och på samma sätt lära vi äfven att känna alla dess öfriga medlemmar. Betrakta denna Minister, som ständigt för på tungan, aåt han hvarken dag eller natt har någon ro för landets väl skull. Du besöker honom i ett vigtigt åliggande, på hvilket tilläfventyis hela dit framtida väl berer; man svarar dig först, att han intet är hemma; men som du olyckligtvis råkat se hans hufvud, och dristar förmoda, att han ej gått ut det förutan; så får du på din ånyo framställda begåran det svar, att han är så öfverhopad med göromal det han omöjligen har någon tid öfrig till. afhörande af din åstundan. Du tror derpå; men nåär det kommer allt omkring, var det tilläfventyrs ett parti Whist eller måhända ett ännu ljufvare parti, som utgjorde göromålen: hvaraf han öfverbopadesS, En annan gång svarar. man dig att han är sysselsatt med att uppsätta ett projekt till den och den för landet högst nyttiga förändringen 3; men det kunde tilläfventyrs hända, att det är hans geheimesecreterare Som är sysselsatt med att plugga i honom ett dylikt, för hvilket likväl Ministern (sedan det ändteligen lyckats honom att lära sig så I väl det, som vederläggningarne af de inkast, hvilka kunna supponeras blifva gjorda mot detsamma) erhåller och emottager heder, äreställen, ordnar och värdigheter. Betrakta, säger jag denna Minister i dessa och dylika handlingar, och du skall snart med trygghet kunna säga, att han är en af medlemmarne i DET STORA INTET. Ser du denne General. som så tappert darrar för den blottade klingan-; men som likväl genom sina underlydandes mannamod och rådighet vunnit mången lysande seger? Han är äfven en af dem, som stå i DET STORA INTETS mönsterrullor. Hvad säger du väl om den man, som, utan att äga stort flere juridiska kunskaper ån-sin stallknekt, dristigt utbyter sadeln mot taburetten eller höfdingesåtet och fattar på gamla dagar rättvisans vågskål med lika bekymmerslös hand, som han i unga dagar fattade ridpiskan i mansgen? hvad om en Prelat, hvilkens handlingar i allmänna lifvet bevisa sig stå i uppenbar strid med den lära, han från talarestolen i templet förkunnar? hvad om hvar och en, Som genom börd, slågtförbindelser, penningar, förtal. intriger och annat dylikt undantrånger den verkliga förtjensten från en plats, som väl den, men icke han kunde bestrida? Månne de ej alla kunna uppteknas i DET STORA INTETS annaler? Jo: utan tvifvel, och samma förhållande blir det äfven med hvarje annan samhällsmedlem, som skrytsamt åtager sig ett värf, hvilket han icke måktar bestrida, eller ger sig utseende af att vara. hvad han icke är. Bördsaristokraten, som bröstar sig öfver sina förfäders förtjenster, men sjelf ej äger några; börsaristokratensom en tid bortåt gör utomordentliga reqvisitioner. ser den mindre köpmannen öfver axeln på börsen eller från sina kreditorers vagnar och, innan man vet ordet af, rymmer eller hankrutterar, dragande mången hederlig husfader af sina borgenärer med sig i fallet; riksdagsmannen, som hemma bland sina committenter talar stora ord, men, när det gäller, knyter näfven i byxsäckent för att icke — visa de Jndaspenningar, han emottagit; den halflärde, hvars hela lärdom består af en hop i minnet inproppade konsttermer, fraser, citationer. ordvändningar och alldagligheter; kannstöparn, som vill åtaga sig att utreda och sköta en hel Stats angelägenheter, men som i sjelfva verket knappast kan förvalta sitt eget hus: den reformator, Som drager till storms mot de gamla formerna utan att först bevisa deras oduglighet och sedan ; sätta nya och bättre i stället; den publicist, hvars Gud är opinionen. hvars sosterlandskä sia mätes efter prenumerantantalet och hvars i — — är penningar; Phariseen, hvars gudstjenst år skrymteri, hvars välgörenhet är skryt och hvars vänskap är farligare än åppen fiendskap : alla dessa och deras vederlikar äro medlemmar af DET STORA INTET, och hvem inser ej då att denna Orden är en af de vidsträcktaste och skadligaste på hela jorden? li Det återstår nu att förklara, hvarföre denna Orden blifvit kallad PET STORA INTET, och vi skola åfven, på sätt ske kan, söka afgifva denna förklaring. I början af denna artikel nämnde vi, att Fredrik den Store i Preussen var nära att upptäcka denna Ordens tillvaro; men att han förvexlade ett oskadligt Species med dess skadliga gen us — han lanlade nemligen Frimureriet: DET STORA INTET. Orsaken dertill kan naturligtris icke en oinrigd känna: men man kan emedlertid med lika stor 22 2 — — — — — — Ob