Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1836, sida 2

———ö —7— i? — 5 DET STORA INTET, i så är namnet på en Orden, som räknar sina medlemmar från nordtill syd-polen, från solens uppgång allt till dess netlergång; under purpurmanteln och slafdrägten; i palatset och kojan. Mot denne äro ait verldens Frimurareloger och ordenssällskaper som Kinnekulle emot Månbergen, och årtalet för dess grundläggning går lika längt tillbaka i det förflutna som både Romarnes, Grekernes, Judarnes och sjelfva Chinesernes tidräkning; men man har icke förr, ån nu, och till och med nu blott slutsatsvis, ägt kännedom om dess namn. Väl var Fredrik den store i Preussen nära att göra denna upptäckt; men han förvexlade ett oskadligt species med dess skadliga genns — och ordens-hemligheten var för den gången räddad. Allt det onda och alla de oredor, som Alchymister, Jesniter, Illuminater, Rosencreutzare och deras vederlikar tillställt, hafva intet att betyda mot dem, hvilka emanerat från det samfund, hvars namn vi redan afslöjat och hvars ordenstecken vi äfven nu skola dechiffrera, på det att hvar och en må igenkänna och afsky medlemmarne af detsamma. Vi begåra derföre ingen belöning, icke en gång medaljen Illis quorum meruere labores; vår belöning består i att hafva uppfyllt vår pligt. och denna torde det tillåtas oss att anse för den skönaste. Då en fara hotar fåderneslandet, behöfver den rättsinnade hvarken hoppet om en belöning. eller fruktan för det straff, 3 och 4 8s i 4 cap. Missgerningsbalken stadga , till driffjeder för upptäckandet af densamma; hans samvete, hans öfvertygelse om farans vidd är honom driftjeder nog — så hafva vi tänkt, så vilja och skola vi handla. Det skulle visserligen kunna hända; att man, sedan vi. framställt det ifrågavarande Ordenssamfundet i hela sin afskyvärda nakenhet, sade oss: sdet kunde hvilken som helst hafva gjort, eller att den tusen sinom tusen gånger omtuggade frasen: parturiunt montes Åc. å nyo bragtes å bane; men de förre erinra vi anekdoten om Columbi ägg, och de sednare låta vi, säkre på att de framdeles med blygsel skola erkänna sin villa — löpa verlden omkring efter råttan, som de tro sig se, men hvilken, då de vilja fånga henne, plötsligt skall förvandla sig i ett monstrum. afskyvärdare än den Lerneiska hydran, grymmare än det Calydoniska vildsvinet. Nu till saken! Detta ordenssamfund är, såsom vi förut nämnt, det allraäldsta och mest utgrenade på hela jordklotet. Dess namn är, såsom vi äfven tillkännagifvit: DET STORA INTET. Att ingå i någon vidlyftig beskrifning eller törklaring af dess allegorier, symboler, receptioner. grader och mera dylikt, som annärs är oskiljaktigt från hvarje annan Orden, skule här alldeles icke gagna till något; ty de äro till större delen incarnerade med sjelfva medlemmarne och existera så till vida ickei den yttre sinneverlden. Det är. oss nog att veta, det förställning är nyckeln till dess Salomos-tempel; låg egennytta, hyckel och oförskämdhet hufvudpelarne. hvarpå det hvijar. I dessa så grunddrag ligger icke blott Samfundets hela syftning, utan äfven orsaken, hvarföre dess tillvaro så länge kunnat förblifva en djup hemlighet, förvarad. Den som tror, att Frimurare och andra Ordensbröder, på vissa, öfverenskomna tecken, kunna igenkänna hvarandra, han har icke derutinnan irrat sig; men den som tror, att medlemmarne at Ordenssamfundet DET STORA INTET begagna sig af några dylika tecken för att blifva igenkände, han är så längt ifrån att förmoda det rätta, som Ptolomaens var då han för verlden uppteknade de lagar, efter hvilka han påstod att solsystemet regerades. Nej; de till och med bä va för, att, såsom ordensbröder, blifva af hvarandra igenkände; ty oaktadt de alla sträfva mot samma mål: det Enskildtas vinst, grundad på det Helas ofärd. så kro likväl deras planer till ernåendet at detsamma oftast stridige, ja fiendtlige, sinsemellan. Af frukten skolen J lära känna trädet, och af handlingarne menniskan-, Är en gammal gyllene regel och tillika den slagruta, med hvilkens tillhjelp det lyckats oss att upptäcka den förhatliga och förderfliga Orden, hvarom just nu frågan är: DEr STORA INTET. Denna regel, rått anvånd, skall demaskera hvarje dess medlem, med hvilken vi, ehuru ofrivilligt, kunna komma i beröring; låta oss kasta en blick in i hans själs innersta, och afslöja Ordens mest nattliga hemligheter. . Ser du en Regent, som, årligen och dagligen, mundteligen och skriftligen, utbasunar eller later utbasnua sin guns: och nåd, sin huldhet och saderskärlek. så gif akt på. om hvad han säger, eler låter såga, är sannt. Vandra omkring ibland ho ns; udde aätare och gör dig underrättad om, hvari hans gunst och nad, 4. nsftder-kKä lek hestär! Gif akt na om hans ora är önnet