Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1836, sida 2

w-O—k— ———— — Två af de skönaste företeelser som någonsin kunna fylla den verklige patriotens bröst med glädje, äro: Fäderneslandets Välgång och Harmoni mellan Konungahus och Folk. Med fäderneslandets välgång förstå vi icke här den, på hvars existens bevisen skola hemtas ur Landshöfdingarnes femärsberätteiser och några Embetsmäns låtsade embetsresor, utan den, som proportionaliter visar sig så väl på landsbygden , som i städerne, så väl i daglönarens. som i Excellensens boning ; och med harmoni mellan Konungahus och Folk förstå vi ieke aen, Som yttrar sig i beställda hurrarop och besoldadt hofsmicker, i tomma formler om gunst och nåd samt i rika utdelningar af titlar och stjernor, utan den, som grundar sig på en Ömsesidig aktni g och välvilja, ett ömsesidigt förtroende och en ömsesidig närmande dragningskraft, hvilken, lik magnetens. dagligen vinner i styrka. Huru skön måste icke, under sådana förhällanden, en kunglig Eriksgata blifva, och sådan tyekes åtven den hafva varit, hvilken Arfvingen till Skandinaviens tvillingkrona, i sällskap med sin gemål, sina barn och sina frånder nyligen gjort till detta Rikes sydligaste provins, hrarifrån de mest hjertliga och glädjande underrättelser, rörande detta besök, så väl enskilt som offeutligen meddelas. Skauska Correspondenten lemnade oss förliden afton del af de sånger, hvilka, i anledning af de för de höge Resande i Lun d anställde högtidhigheter, blifvit afsjungae. De andas allu denna innerlighet i uttryck och framställning, hvilken så väl skiljer hjertats språk från hofsmickrets; dock är i synnerhet detta förhallandet med den till de unge Hertigarne. Utrymmet tillater oss ej att meddela mer än densamme; men man kan af den lätt sluta till den anda, som genomgår de öfrige. Till Deras Kongl. IIÖgheter Hertigarne af Skåne, Cpland och Usiervgöthland. , Vädjobanan ligger glad för Er bliek, med segerminnen. I. låren i vår kungastad att eröfra — ädla sinnen. Leken gerna: skämt och smek i sin famn må vårdag bära; snart det gäller riddarlek, allvar, hjeltekraft och åra. Fast i thronens glans J stån, stån J ej från folket sjerran: ack! hvar fader lär sin son att för Eder be till Herran. Skulle då ej Himlars Kung , Han som vakar öfver norden, Dig välsigna, ätt. så ung! och välsigna fosterjorden? Er... Fr MER br NAN — ä ä——