Article Image
W ss333333g3g3gngnnnnnnn Om lagarnes tydning. Uti alla fria stater, yttra Voltaire och Montesquieu, gifves ingen medborgare, emot hvilken man utan att bega brott kan tyda lagen. Engelsmännen äro de enda, som känt den aktning, man är skyldig helgden utaf lagens ordalydelse, då de tillåtit, att sjelfva brottet begagnade sig af den. Den trolösa vettenskapen att tvinga innehållet, och att söka efter lagens anda, är ett verk af odygdiga domare och förtryckets tider. Det är under sådane, som man Ser en tvetydig lagklokhet, enligt hvilken samma handling den ena dagen blir straffad. den andra belönad enligt hvilken brottet ofta straffas genom brott; enligt hvilken ni dömes, icke såsom öfvertygad om en förbrytelse, men om en mening; icke sasom upprorisk, men såsom son, mår eller vän utaf en sådan ; icke såsom störare af allmänna lugpet. men som gynnare af en sådan politisk låra, hvilken tolkad på ett sådant sätt, tillämpad en sådan Rändeke, skulle kunna vid sådant tillfälle förorsaka sådan skada. Det är påkostande att tillstå det, men alla jordens folk hafva undergått denna olideliga lagskipning. berope man för mig en enda domstol uti Europa, hvars säten icke Skulle rysligi klädas, om uti alla länder en ny Kambyses hade låtit lefvande flå de oredliga domrarna för att med deras hudar öfverdraga de domaresäten, som burit en Torquemada. en Jefferies, en Fouquier Tinville, och sa mänga andra vilddjur, som sölade domaresrågten uti oskuldens blod, och som till dolk förbytte Themis? svärd. -Moralens eviga lagar äro tillråckliga för alla rättvisans behof: all slöja. kastad på dess bildstod, är en svepning. Domrarna böra uti lagstil uttala lag, och icke göra lag; ty lagen är stadgad: domaren är lagens Organ, men ej dess pröfvare. En godtyeklig dom, med hvad namn man pryder den, hvilket interesse, som förestafvar den, vo

17 augusti 1836, sida 2

Thumbnail