utgifvande. brott blifvit begånget mot 4 6 2 mom: Tryckfrihetsförordningen, får jag härmedelst anföra de skäl, till följe af hvilka jag auser att det ansvar, berörde 8 och mom. stadgar, ingalunda kan på mig tillämpas; hvaraf åter den naturliga följden blir: mitt frikännande från erläggandet af de i den stadgade och af H:r Expeditions-Sekreteraren påyrkade böter. Då likväl anmärkningsmemorialet icke nu år af. den beskaffenhet, att jag endast behöfåe afskrifva några af de i Tryckfrihetstörordningen befintliga stadganden, för att vederlägga de grunder, åklagaren till mitt fällande anfört; så torde det tillåtas mig, att på annat sätt, men dock alltid i stöd af lag, rätt och billighet, söka bringa ljus i den sak, som genom H:r Expeditions-Sekreteraren Walheims åtgärder erhållit ett så mörkt och inveckladt utseende. Hela första tredjedelen af H:r E.-S:s till Herr B. och H.C. aflåtna memorial uppehåller sig endast med de fyra från mitt Boktryckeri utgifna extrabladens form d. v. s. deras uppställning, innehåll, tiden för deras utgifvande c. Åc., hvilka anmärkningar blott och bart tillkommit för att bevisa dessa blads omisskänneliga likhet med de indragne Tidningarne Götheborgs Handels och Sjöf:s Tidn. samt Götha Runor — ett förfarande. som för mig är alldeles obegripligt, då jag aldrig hvarken tänkt eller tänker neka, det dessa blad utgäfvos såsom ersättning till mina Pracnumeranter och såsom periodisk skrift, nemligen såsom extrablad till Sjömannen och klandtverkaren. Hvad som i synnerhet väckt min förundran, är, att de extrablad, som innevarande år utkommit från mitt boktryckeri, hafva blifvit ansedde grandlagsvidrigare än de, som år 1835 utkommo från N. P. i! Lundbergs officin i Lund, ehuru äfven dessa saknade den så kallade unmmerföljden och utkommo på andra, än de för deras utgifrande vanliga dagar. Detta förhållande tyckes ätminstone bevisa, att H:r Expeditions-Sekreteraren Walheim antingen hade helt andra åsigter af Tryckfrihetsförordningens tillämpande då, än nu, eller att han icke alltid iakttager den oräld. man af honom har full rättighet att fordra. I hvilketdera fallet som helst är och förblifver detta förfarande alltid ett prejudikat, som talar till min fördel, och jag har derföre åran att in originali härmed bifoga de ifrågavarande extrabl den. Det gifves i Tryckfrihetsförordningen icke ett enda stadgande, som förbjuder deras utgifvande; följakteligen icke heller något som förbjuder utgifvandet af dem, scm utgått från min officin; tvertom stadgar 2 4 mom. af denna förordning att det skall stå hvar och en fritt att i tryck allmänt kunnigt göra allt hvad som i denna lag icke finnes uttryckligen förbjudet, och 3 mom. af samma gifver ytterligare vid handen, att de skrifter man önskar allmängöra få vara af hvad form, vidd eller beskaffenhet som helst. Ligger ej just i dessa ord denrättighet förvarad. för hvars användande till min fördel jag likväl blifvit anklagad? Jag hemställer detta till Herr B. och H.C:s rättvisa bedömande. Såsom ett af bevisen för den olaglighet, jag, enligt H:r E.-S. Walheims tanka, skall hafva begått, anföres att icke de åklagade extrabladen utkommit från samma officin som Veckoskriften Sjömannen och Handirärkaren: men hvar finnes vål i Tryckfrihetsförordningen något stadgande. som förbinder en utgifvare af Periodisk skrift att alltid låta trycka sin tidning eller dess extrablad hos den person, till hvilken han först i sådant afseende vände sig, och hvar det stadgande, som förbjuder en annan boktryckare att ett dylikt uppdrag emottaga?? Såsom hufvudberis för att de åklagade extrabladen allsicke kunna tillhöra Sjömannen och Handtverkaren, utan måste nödvändigt vara olagligen tillkomna, anföres att sistnämnde Tidning endast är ett Veckoblad, till följe hvaraf det endast skulle kunna utkomma en gång i veckan. Jag beundrar H:r Expeditions-Sekreterarens fintlighet och nit att mot mig appleta alla möjliga skål; men jag torde få fästa H:r Baron och II.-C:s uppmärksamhet på, att sådana, som likna detta, icke, i enlighet med nn heståndande Tryckfrihetsordning. kunna anses såsom gållande. För öfrigt. om det år ett brott mot denna förordning att icke stricte hålla sig till len i utgifningsbeviset anförde ordalydelsen, rörande titeln; hvarföre har så ej II:r Expeditions-Sekreteraren någonsin för slik försummelse aklagat len från C. Backmans boktryckeri härstädes utkommande Tidningen, som äål kallar sig Göt heborgs DAGBLAD, men utkommer endast fre gånser i veckan, då det likväl enligt begreppet om ett sädant blad. burde itkomma en gång hvarje dag? Men jag har, hvad mig beträffar, en gång örut haft åran framlägga ett evident bevis på II:r E.-S:s consequence. Såsom ännu ett vigtigt skäl för rigtigheten af sitt påstående. anmärser H:r E.-S. i sitt memorial: att de åklagade extrabladen blifvit utdelade ndast till mina och icke till utgifvarens af 8. och H:s prenumeranter : letta är dock ingalunda förhållandet, utan tvertom blefvo af dem hvarje ång så många exemplar som begärdes, ställde till ofrannämnde utgilvares lisposition och till de af hans Prenumeranter. som åstnndade demsamme. ) utdelade. I likhet med de andra, förfaller således äfven denna anmärking, och bevisar på samma gång, det den beskyllning H:r E.-S. gör mig: tt hafva usurperat den å de åklagade extrabladen befintlige titel från ett lad, som med dem ej stod i ringaste samband, är ingen ting mindre ån enig med sanningen. Slutligen, och såsom det såkraste argument mot flere at Herr Exp.-Seci:s lels besvarade, dels, såsom mindre vigtige, förbigångne anmärkningar, beskyllingar och påståenden, får jag härmed åran bifoga ett af H:r Å. och Hof)anzlerns härvarande ombud utfärdadt bevis ), hvaraf tydligen kan inhem) På begäran af H:r Boktryckaren M. Prytz får underteknad meddela det intyg, att, efter hos mig skedd förfrågan, huruvida jag ansåg mot Tryckfrihetslagen stridande. att en Tidning utgifves, utom den, för Tidningens utgifvande vanliga ordningen, och från annat boktryckeri ån det, från hvilket den vanligen utkommer, Jag såsom min enskilta tanka yttrar. att då hvarken Tryckfrihetslagen eller Höglofl. Hos-Canslers-Embetets tillständsbref för en Tidnings utgifvande bestämmer, att lika många Numror af en Tidnino hvarie vecka hän