Vi skrida nu till uppsyllandet af värt i sista Numret af denna tidning gifna löfte, nemligen: ett utförligare meddelande af de underrättelser, sednaste utrikesposten medförde. Julihögtidligheterne hafva, som vi förut nämnt, aflupit utan några bullersamma uppträden. Ett af de löjliga hafva vi redan meddelat. — Det har i Paris väckt en obebaglig sensation, att Konungen nekat personligen emottaga en deputation at de Julidekorerade; men väl sagt sig vilja inhändiga de skriftliga meddelanden, de möjligtvis kunde hafva att gifva honom. Afven en från Regeringen emanerad betallning, att, under sjelfva Julihögtidligheterna, fira en sorgfest för dem, som förledet år töflo för Fieschis kulor, bar på sinnena gjort ett högst obehagligt intryck, och det i synnerhet derföre. att hela civilstatens Embetsoch Tjenstemän, genom ett af Justitiestatsministern uttärdadt cirkulär, blifvit alagde att bevista densamme. Den försiggick i Invaälidhuskyrkan och öfvervarades af Drottningen och Prinsessorne, hvilka af det derstädes församlade folket helsades med höga hurraoch lefve-rop. Hvarken Konungen eller någon af Prinsarne, syntes till. Över inställandet af Julirevyn yttrar sig Le Temps i mycket häftiga ordalag och säger bland annat: Frihetsmartyrernes grafvar voro, som vanligt, ja längt mer än vanligt, besökte. Rundt omkring dem hvimlade en talrik menniskoskara, som smyckade deras kors med blomster och fuktade deras mull med sina tårar. Borgare af alla klasser vandrade i full uniform på gatorne och promenadplatserne. Nationalgardet var öfverallt ; det var blott icke samladt som vanligt. Folket har firat nationalfesten; ministrarne hafva, så mycket de kunnat, undertryckt den. Folket bar uppfyllt sin pligt; hafva ministrarne det äfven ?? Säkraste beviset på huru de uppfyllt den, har man af deras förfarande den 29:de Juli om aftonen. då de genom polisagenter läto tillsäga den afdelning af Nationalgardet, som marscherat ut på Marsfältet för att, till de fallne Julikämparnes minne, salutera vid deras grafvar, att genast förfoga sig bort. National gardet lydde; men med harmen i hjertat, och denna känsla meddelade sig snart åt tusenden. Förstämnmngen var allmän, vädret ruskigt, illuminationen misslyckades, och endast den aftäckte Triump-bågen de PD Etoile strålade i det präktigaste gasljus. Denua byggnad är nu sen af de skönaste Paris har att uppvisa och värdig sin store grundläggare. Redan för öfver tre decennier sedan uppgjordes planen till densamma och beslöts dess utförande, hvilket anförtroddes at den berömde Archtekten Ccholgrin; men första grundstenen kom dock icke att läggas förr, än d. 15 Aug. 1808, Napoleons. födelsedag. Höjden af denna jättebyggnad ofvan jord belöper sig till 152, dess bredd till 133 och dess djuplek till 68 fot; men ei nog dermed: den hvilar på en grundval, som sträcker sig 26 fot djupt nnder jordytan, har en längd af 168 och en bredd af 84 fot. Hufvudbågen är 90 fot hög och 45 fot bred; de begge sidobågarne hafva 57 fots höjd hvardera. Såvål de yttre sidorna, som sjelfva hvalfven, äro smyckade med basreliefs af åtskilliga konstnärer, hvilka, bland annat, föreställa Marceaus begrafning, folkbeväpningen 1792, segren vid Jemappe, bataljen vid Arcolebryggan och Napoleon, som krönas af Victoria. Den största basreliefen, som löper rundt omkring hela triumphbågen, föreställer flera händelser ur Frankrikes historia. från revolutionen till lSlI4. Pa åtskilliga ställen äro antika sköldar upphängdeder man läser namnen på de hufvuddrabbningar, i hvilka Franska vapnen segrade. Namnen på de smärre segrarne och Frankrikes mest utmärkte generaler äro anbragte under hvalfven. Aftäckningen skedde d. 27 sistl. Juli. Fransyska tidningarne, såväl i provinserne som hufvudstaden, öfverflöda ännu at beröm öfver Armand Carrels förtjenster, och de tyckas beklaga sig längt mera öfver hans förlust, än om sjelfva Ludvig Philip aflidit. En Konung, säger ett af dessa blad, är ganska lätt att finna; men så är icke förhallandet med en Armand Carrelt Subscriptioner till en minnesvärd öfver honom äro på flere ställen i riket öppnade, och blott i Rouen, Carrels födelsestad, teknades på en enda dag 1500 Fr:es. I sjelfva Paris voro d. 29 Juli teknade 30335 d:o. Spåren efter den stora sammansvärjningen hafva helt och hållet försvunnit: man förmodar således att medlemmarne af densamma icke tillhöra jorden, utan de högre rymderne:; hvarföre man äfven. föreslagit att låta en skara polisngenter sätta efter dem i — lustballonger. Emedlertid lär man komma i sinlägenhet för att få någon, som känner terrängen deruppe i de våglösa trakterne, sedan Fru Girardin atsagt sig förtroendet. Emedliersed tröstar man sig med det hoppet att framdeles kunna uppspaen någon Vidocq-Columbus, som sätter sig i spetsen för det Argusögade sällskavet. ij Uuderrättelserne frän Spanska Krigstheatern äro så förvirrade, att man icke är i stånd att urskilja de äkta från de oäkta. Så mycket är säkert, att det lyckats Carlistiska (3eneralen Gomez att med en del troppar insmyga sig i Galizien, som hittills varit temmeligen förskonad från de olyckor. ett inbördes krig alltid medför. Huruvida han bemäktigat sig hufvudstaden S:t Jago eller ej. kau man icke bestämma. Emedlertid följes han i hälarne af Gen. Espartero, och man får nu se huruvida det lyckas Gomez att draga sig tillbaka samma väg som han kommit, eller slå sig igenom Espart eros. Mansos, Latres och I. a Puentes corpser. Drottningen-Regentinnn nini.... 42 —2 —— 22 3 Se sm ITU — rn FE kg AR fn JR — mm 4 1 AI GÖ Fl — —