Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1836, sida 2

Beträffande yttrandet att såskrarne skulle vara våre slafvar, så upplyses härmed att de alla år åro frie från deras förbindelser till oss, och att det helt och hållit beror af dem sjeltve att förnya eller förkasta desamma, så som de finna för godt, samt att det vid samma tid står hvarje annan person öppet tillfälle att med siskrarne ingå sådane coutraeter, sem dem vi genom våre Commissionairer afsluta —; alla våra underhandlingar äro öppna, fria och redliga. Låt fördenskull denne skrifvare från Skärgården, hvilken som helst han månde vara, om han har contraeter att disponera , eller credit, eller mod, (hvarpå jag ganska mycket tviflar), framträda och tillbjuda högre pris för Hummern ån vi nu betala, och ban skall hafra den glädjen och den hedern att försäkra Innevånarne i Stockholm om en läcker tractat med färsk Hummer. Hans insinuationer som skulle vi sända död Hummer, otjenlig för vårt bruk , till Stockholm, äro så barnslige att de icke förtjena något besvarande. Hans smädelser emot Tjenstemännen vid Kongl. Tullverket, emedan de äro allmänna, erfordra en lika allmån vederläggning, och jag begagnar detta tillfälle, att afläågga mitt vittnesmål om förhållanderne: att jag all tid funnit ati hvarenda afdelning af Talskammaren och dess. Styrelse, mäån, hvilka fullgöra sine åligganden icke med en tjenares öga, utan såsom månr, hrika äre medvetande att ett ganska vigtigt förtsoende är till deras omsorger öfverlemnadt. nemligen att bevaka Kronans knkomster, under det att å andra sidan dervid ana tillfällen medgifvit all lättnad för affairernes fortgång till min fallkomliga tillfredsstältese. Jag nämnde att jag ville bevisa honom vara en fiende till sitt land, och jag skall icke underlata att uppfylla mitt löfte. Denna Hummerhandel sätter årligen 2000 4 Sterling i omlopp, och detta till större delen ibland den lägsta Classen af Kongl. Maj:ts undersätare, de fattige Fiskrarne, ty det bör ihogkommas att dessa penningar äro icke utlagda för landets, utan för Hatvets producter, en handelsgren förut okänd i Sverige; Kronans Inkomst är saledes förkofrad genom denna handel, och låt någre oväldige personer jemuföra Fiskrarnes navarande belägenhet emot-för fjorton år sedan, eller 1822. och jag är öfvertygad att de skola finna en stor förkofran deruti. — Fördeuskull mäste hvar och en, som genom falska och elaka smädelser drifver den redlige och hesderlige Närings-ådkaren eller IIandlanden med vaderrilja ifrån Kusten, hvilket sådane förvrängda framställningar äro beräknade att åstadkomma, blifva ansedd såsom en afsvuren fiende till sitt land, med mindre han vill företaga sig bevisa: att en redlig Exporthandel emot contanta penningar är skadlig för ett land. En aunan bedröflig klagan har denna räf anfört, som i sanning är allarmerande, att ett af dessa Engelska Compagnier emploijerar en person härstädes att vaka öfver deras Intresse, som tillfälligtvis, har den Olyckan satt känna Bokstafven A ifrån en Oxtot, eller också att känna djupet af : vattnet då han lodar. Hvad för en förskräcklig Omständighet. i händelse af Krig, att, genom ER o— ER ERAN denna mans vetenskapliga kunskap, se Tjugu Engelska Örlogs-Linie-Skepp inlöpa i någon Hamn emellan Marstrand och Strömstad . och utstyra i triumf medföraude 10 eller 12 fattiga fiskares båtar? Jag måste nu taga afsked af denna Skrifvare från Skärgården, om hvilken jag har den föreställningen att han är någonslags misslyckad Speculant, eller afdankad Commissionair. suckande och krökande sig under smärtorne och bördan af ett brottsligt samvete. ag hoppas; hvem helst han vara månde, att han vid min aterkomst till Sverige, framträder utur sitt gömställe, och dristigt uppgitver sitt namn, för att upprätthålla den sak han åtagit sig att försvara, då jag lofvar att jag icke skall öfvergifra honom. Emedlertid har jag äran undertekna mig både hans och Publikens .e44 j I I i