Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1836, sida 2

Arr 22eäe2 2 — 7 (Insändt.) Några ord om Kyrkosäng. I nävarande tidehvart märkes i de flesta vettenskaper och konster ett sträfvande framåt. emot hvilket strätrvande. enligt sakens natur, det stationära mer och mer måste utgöra en disonerande contrast: anmärkningsvärdt är. att detta skall inträffa med Menskoröstens allmännare utbildning i hvad somatser dess mest upphöjda ändamal, kyrkosängen. Anun sjunga Svenska försan.— lingarnemed få un lantaz. så som för 100 är tillbaka, ehuru vi redan för 16 år sedan erhödo ett r.kt sörrad at harrliga kyrkosänger med de mest sköna och upplyftande Melodier att sjunga i alla lifrets förhallanden, när och hvarest det fromma sinnat vill i sång och bön nalkas sin Skapare. Kyrkosängen, (utgörande etter vär ritual nära halfva Gudstjensten) borde blifva ett allmänt I föremål för undervisning hos den uppväxande ungdomen, hvilket äfven kunI de utan Försan-lingarnes betungande läta sig göra. då det genom Kongl. Förordningen är stadgadt: att hvarje kyrkosangare pör efter noter kunna sjunga choralen; det är säledes på desses håg och skicklighet som mycket beror. Vi ega inom Fäderneslandet. det är sant, utom Kongl. Musicaliska Academien, fria lectioner i kyrkomusik och sang , ingen bildnings-anstalt för Organiste och Kyrkosangare: den langa resan och dermed förenade kostnader afskräck många ifrån att begagna detta tillfälle till undervisning, och de fattigare må ste af peenniära orsaker derifrån alsta. Vid de från Hufvudstaden aflägspar Stiften ligger det mycken vigt derpå att vid Domkyrkorna äga skicklige Or ganister, som med ih oretiska kunskaper förena håg och sinne för sin kons och dess åligganden: saväl genom undervisning åt kickliga ämnen som ge