af Hans Majestät; men att erfarenheten skulle på förband visa förändringens ahsoluta nödvändighet, det hafva icke de Kongl. förslagen till grundlagstörändringar kunnat förmå oss till att antaga. Att H. M. för-öfrigt kan finna sig stött öfver, att det Norrska Storthinget icke på tre månader kan medhinna alla sina nödvändiga arbeten, förekommer oss så mycket mer besynnerligt, som man känner den länga tid, under hrilken det blifvit de Sveuske Ständerne tillåtet att vara samlade. Den Svenska Regeringsformen bestämmer äfven endast trenne månader, inom hvilka riksdagsförhandlingarne böra vara slutade; derefter kommer den Kongl. tillåtelsen till prorogerande af Riksdagen, och vi hafva sett att denna prorogation stundom stråckt sig Öiver ett år, ehuru de derunder förhandlade ämnen icke på längt när medfört så många och vidlyftiga arbeten som det Norrska Storthingets. Omöjligheten för Storthinget af att tillvägabringa dessa förhandlingar på trenne månader är bevisad af erfarenheten, och vi tvifla derföre icke om, att den un framställda propositionen, rörande terminens förlängande till sex månader, skall af 1839 ärs Storthing bifallas. Oaktadt den detalj, hvari det nu upplösta Storthinget, i afseende på Militärbudgeten, inlät sig, tro vi oss likväl, efter en flygtig öfverblick af dess tillgöranden, kunna försäkra. att det avancerat vida längre i sina törrätiningar, än något annat föregående Storthing vid den tiden, början af Juli månad. : Om Riksförsamlingen på Eidsvold dessutom trott, att, i öfverensstämmelse med Svenska grundlagen. kunna inskränka Storthingets lagliga förhandlingstid till tre månader, så bade den derför ingen erfarenhet att bygga på, så vida det icke skulle hafva varit Riksförsamlingens egen, hvari dock det lifliga allmänna intresset och den utomordentliga tilldragelsen mera tillskyndade att bifalla, än att debattera. Der förehades äfven blott en enda, ehuru den vigtigaste, sak till afgörande. Det är förmodligen dessa förhandingar, som vn få namn af: Ofverilade råd. Vi hafva nyligen i ett annat blad läst ett bref från Statsministern angående det påtänkta Eidsvoldsmonumentet, hvarutinnan framställes åsigter, som icke låta ana något godt. — Att de mårga af: ÅStats-Radet H olst (som antages hafva författat protesten) anförda grunder allsicke kunnat verka nagot på Statsministerns öfvertygel, synes oss vara högst besynnerligt 3 likväl har man all orsak att glädja sg olver, det han icke : har nedlatit sig till att afgifvaen proforma-proiest. — -— RN