Om Ljusets inverkan på Färger, Vegetabilier, c. Gac. l Man vet att solens strålar äro af 3 särskildta slag, neml. värmestrålar, Ljusstrålar och desoxyderande strälar, de sistnämnde så kallade af deras sörmåga att skilja syrgas (oxygen) ifrån de kroppar, hvarmed det är örenadtLjusstrålarne åter kunna fördelas genom prisman uti olika färger, Som bestämdt skiljas från hvarandra, den röda strålen ytterst på den ena och den violetta ytterst på den andra sidan ; af dessa är den sistnännde underkastad den mesta, den röda strålen den minsta brytning. I focus af den röda strålen träffar man den starkaste hetta, hvaremot man i focus af den violetta finner den största desoxyderande kraft, och dessa krafter aftaga allteftersom man nalkas den mellersta förgstrålen, samt yttra sig ganska svagt om man åt andra sidan vill anställa något försök. Solens värmestrålar studsa icke tillbaka ifrån månen emot jorden, men detta gäller deremot om de desoxyderande strålarne, åtminstone i lika hög grad som om ljusstrålarne, och häri torde man fa söka rätta orsaken till en mängd luttills outredda senomener, som äro obestridliga resultater af månens inverkan på vär planets yta. Iluslpteken af solens desoxyderande strålar måste betraktas sådom den enda eller atminstone hufvudsabliga orsaken till syrgasets utveckling ur alla lafvande vegetabiiler, frukters och fröns mognande, särgers ur mckuing. animaliska och vegetabiliska ämnens upplösning, och motvorkan af brand: ty, emedan förbränning hufvudsakligen bestär uti en kemisk förening emellus syrgas och en bräunbar kropp, så är det! naturligt att hvad som motverkar en dylik förening , ätven måste anses motverka förbränningen. Detta tactum är äfven, om också ej till dess rätta orsak, kävdt af alla sädane personer, som sysselsätta sig med arbeten, der förbränning kommer ifråga t. ex. (kolare m. fl-) hvilka derföre hellre välja natten än dagen, emedan förbränningen sker vida verksammare om natten. Men de flesta, om icke alla, af dessa verkningar åstadkommas, i nästan lika hög, ja stundom i högre grad, genom inflytelsen af månens strålar, hvaraf man finner, alt solens desoxyderande strålar på samma gång som ljusstrålarne reflecte ra ifran månen till jorden. De ömmare färgerna på sidentyger utblekas af månens strålar lika mycket som af solens, eldar utslä kas af de förra ej miudre ån af de sednare, linne blekes snarare i mån-än i solsken och på frukters mognande inverkar månskenet nästan med lika stytk som solskenet: