mina lemmar. Tal och gratulationer öfver Konungens lyckliga, och man kan nästan säga underbara, räddning vankas i öfverflöd. Ludvig Philips Jåra dock för det mesta endast vara granna omskrifningar af Ludvig d. XIV:s bekanta yttrande: ?Detat, cest moi — en Machiavellistisk trosartikel, som nu mera de fleste nationer icke, i trots af alla predikningar, vilja gå in på. Man har gifvit Medborgarkonungen det råd att omgifva sin person med en lifvakt; men han har med harm förkastat detsamma; ett annat att ej bevista reryn i Julidagarne, skall han hafva antagit: likasom en mördare ej kunde välja någon annan tid, om han ville dela Fieschis och Alibeaus öde. Sednaste underrättelserne från Paris, rörande mordattentaten, förmäla att öfver 100 personer blitvit till följe af densamma arresterade. De fleste komma dock efter ett par förhör på fri fot igen. En viss Frey eller Freysse (enligt somlige uppgifter en aktad Köpman i Bourdeaux, enligt andra en ung Uandelsexpedit) bar i dessa dagar blifvit arresterad af samI ma orsak. Befallningen till hans häktande meddelades på Telegraphiska vägar; men äfven detta skall icke hafva gifvit något tillfredsställande resultat. Man har fatt i hufvudet, att detta mordförsök nödvändigt mäste stå i förbindelse med någon större sammansvärjning, och man söker derföre på allt sätt att komma den på spåren. Så t. ex. har polisen trott sig med l säkerbet kunua göra ett sådant fynd under — ett afträde, bvars mephitiska I orenlighetsmassa den lät desinficera med ehlorkalk och uppsamlade sedan med begärlighet alla derstädes befintliga papperslappar, i hopp att af dem kunna i sa den stora conspirationsgåtan löst; men förgiätves. Förmodligen hade de I glömt att chlor äfven decolorerar vissa färger, hvilken glömska dilläfventyrs äfven kan hafva kaft sin del i att undersökningen aflopp så föga efter önskan. Det kan man emedlertid kalla att hafva sin nåsa i allt.