Hsvar stam i er skall vissna, hvar källa torka ut, En öde hed fåör vandrarn skall visa edert slutVe honom, sångarmördarn, ve honom, trefallt ve Blodnhöljda krigarlagren förlorad skall han se; Hans makt, hans väldes spira skall krossas inom kort, Hans namn, Som Bardens dödssuck, i vindarne dö bort. Så ljöd den Gamles straffdom; af Himlen blef den hörd: Den: stolta kungaborgen är längesen förstörd 3 En pelare allena står af dess prakt igen, salfrittrad reon — en nattvind kan äfven störta denRundt. om för gröna lunder, man ser en öde hed, Der sins ej träd ej källa, ef blomma på dess led: Af ingen sång och saga mar finner Kungen nämnå: glömskans djap han hvilar — och det var sångarns hämnd. E—RN