Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1836, sida 2

dem användt sstera års lugnt studium och begrundning. Om nu uti ren mathematik, i logik och filosofi, i historia och sprak läroböcker och collegier skulle ersätta det allvarligare studium — om i dessa vetenskaper äfven ett examens fjesk skutteträda i stället för ett längre arbete, sör ett sträfvande till invigning i vetandets mysterier — då vore sannerligen utsigterna för nationens vetenskapliga bildning ganska nedslacude. Om en aspirant till kransen skulle specielt till examen öpna en, bok i historien, klassiska språkkunskapen (den moderna är rättvisligen utesluten).i logiken o. s. v., eller om en examinator i dessa kunskapsgrenar skalle fraga. hvad pensum, hvad collegiumhvad lärobok ynglingen läsit, da må man atwinstone aflägga det gamla namnet al examen rigorusum och den inbillninsgen. att man ereerar mästare i vetenskaperna eiler utsåvder statshorgare med s,icfMndad, ens preliminär. uppfostran. På examinastoreraa har den periodiska lagerfesten en verkam som icke gårne skolle kunna uteblifva: Då den stora examenstiden kommer, blifva de svart alldeles upledsnade, och examinerandet blifver ett odrägligt dagsverke. De hafva föga tid att lemna hvarje sökande; och en sorts slumpning upstär. Antiugen skall examinatorn förbittras och blifva vresig genom det tråkiga hvardagsbestyret, eller ock skall han blifva liknöjd och gåspande låta allt passera. Läitaste, kanske enda, utvägen att pröfva så där en gros blir således att föreskrifva curser och pensa, samt sedan deruti förhöra aspiranterna, såsom skolgossar förhöras. om de kunna sin lexa. För att verkligen intränga i en människas kunskapsförråd och bedöma, ej blott dess vidd. utan hufvudsakligen dess halt, erfordras mera tid och just och sinnesfrid, än den ouphörliga störtfloden af examinandi näst före en promotion medgifver. En Professor är icke mera än en människa, det har erfarenheten ofta visat. . Och så komma considerationerne? Likasom bonden slår sin ång hvarje år på den gifna tiden, om gräset är kort eller långt, glest eller tjockt, värdt att skörda eller icke, så skall äfven faculteten i Junii hvart tredje är kröna ett visst antal måstare i de filosefiska vetenskaperna, utan afseende på, om några eller inga värdiga ämnesxenner finnas — sökande komma alltid att finnas, så länge vissa anspråk på befordran äro fästade vid graden. En yngling har, genom eget val eller anhörigas vilja, bestämt sig att taga graden. Hela verlden vet detta, äfven att det skall ske vid den eller den gifna promotionen 3 vid den nästa blir han för gammal. Medlidandet, vänskapen Åe. kan då skaffa honom fram, då däremot dessa bevekelsegrunder icke skulle verka, i fall en tid och en stor offentlig handling icke vore föreskrifna, och i fall det icke såge nästan ut som en vanära att hafva förgäfves sökt ett pris, hvilket blifvit wppsatt på en hög stång till allmänt åskådande och NB. endast vid en sällsynt gymnastisk fest skall blifva föremål för klättring. Vore icke detta, så väntade den kranslystne jemnt till den tid, då han vore mogen; och examinatorerne, som ieke vore periediskt öfverlupne af sökande, utan småningom tinge den ene efter den andre under sin pröfning, hade tid och lugn att pröfva dem med besked. Det upseende, som upkommer genom uteslutningen vid en promotion, försvunne äfven, likasom skälen för den pröfvande att skona den stackars sökande för ett dylikt upseende. Att difereras från en promotion till en annan komme icke i fråga. Af dessa och flera skäl anser jag de periodiska. högtidliga promotionerna vara en otjänst åt den vetenskapliga bildningen. De hiadra den stränga pröfning, som borde vara vilkoret för den högsta äran i filosofien, och bringa möjligen denna ära i vanrykte, så att nationen vänjer sig att fordra andra bevis på vetenskaplig bildning, än facaltetens bref. Det skulle göra mig ondt, om den verkliga lårdomen, som förr haft sitt hemvist iSverige och blitvit bebrefrad af dess universiteter, skulle försvinna för en lumpen lexeläsning till amen. Om de, som sökte summos honores, kände sig böra vara megnade mån med sann och sträng vetenskaplig bildning, och om endast sädane framsläpptesså kunde visst hända, att icke nittie, kanske icke femtedelen af det antalet, blefve förklarade för mästare hvart tredje är; men den skadar vore vrida drägligare, än em ett ytligt jägtande efter collegii-kunskap skulte undantränga det allvarliga studerandet. Vid hvarje promotion finnas utan tvifvel -några få unge män med betydliga kunskaper; men de bortblandas 1 den ofantligt öfvervägande hopen, som icke äger mera äv förberedande kunskaper och ofta, hvad vida sämre är, en rankig öfverbyggnad utan all onderbyggnad. En dylik blandning är oundviklig öfver allt, där man skall sösa fram i stora hepar. Mycket vore att säga om detta ämne; men, såsom jag genast, yttrade, det är för vadlyftigt för ett bref. i —— — — — —— Den Z:dje i oistlelne Juni månad, under det Fattighuskyrkan härstädes repai fula or dor unnerest AÖAHHO HMHHSHLAAAT dytrtiprsterm ta rf