Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1836, sida 2

Från Norrska Tidningen Den Constitutionelle för d. 10 och 13 innev. månad meddela vi i öfversättuing nedanstaende utdrag. och äro förvissade om, att de af våra Läsare, hvilka interessera sig för de förenade Scandinaviska Rikenas trävaru-export. skola begärligt taga kännedom af-innehallet och veta att rätt uppskatta och värdera den sakkännedom som framlägges i följande Skrifvelse från Generalen ; Grefve BååRNSTAHRNA till Stats-Rådet, Grefne WEDEL JARLSBERG? London d. 6 Maj 1836. Det är i anledning af en, i ett Christianiablad upptagen, mot mig at Ur Thorne från Drammen rigtad artikel som jag tager mig friheten tillskrifva H:r Grefven, säsom varande den man i Norrige, hvilken grundligast känner förhallandet med trävaruexporten, och det ej alleuast i allt, som angar Rorrska intresset, som tillika är II:r Grefvens eget, utan äfven det utan alb jemförelse mera omfattande Engelska, hvilket egeatligen är det, som gäller och verkar i England. Att saken bedömmes ensidigt i Norrige, år naturligt, och kan således ej väcka min förundran; den är af allt för stor vigt för Nationen, att förhallandet skulle förmodas vara aunorluvda, i synuerhet emedan san, alltid tror, att hvad man önskar afven skall inträffa. Men olyckligtvis har i England frågan om trävaruexporten mänga andra sidor, ån den Norrska och Svenska. Nar man förmodar, att Parlamentet endast skulle alse desse sistnämnde och icke sina egna, närmare liggande intressen; då röjer man i sanning en allt för ringa bekantskap med England. I Parlamentscomimiteen för Titabar Puties är denna sök Hiifren betraktad ur alln desse olib vynpandter. och hvad Norrige beträffar. innehalka de at Har flame, Ki ehard Korman, Henry Prescatt och Warburton afgifna utlåtanden alit hvad som kan sägas till fördel för Norriges trävaruhandel. Hvad alltså meddelandet af upplysningar angår, återstår litet eller intet att göra. ftvad som deremot genom underhandlingar kan uträttas, beror väseodtligast på de af en förändring i tulltaxan härflytande större eller mindre fördelar, icke för Sverige eller Norrige, utan för England, som säkerligen ieke lar gora nagot undantag från den gamla regeln: Hvar och en är siz sjelf närmast. En tillförlitlig framställning af de genom tullafgifternes förändring Esrnland tillkommande fördelar, så till vida som dessa äro förenade med Sveriges eller Norriges, utgör derföre säkraste grunden för underhandlingarne i denna sak. och det är om detta förhällande jag här skall söka ime därin några upplysningar. Duck måste jag först besvara lå:r Thornes pästårnde, att jag skulle motarbeta den princip. enligt fivilken man lägger lartens enbikinnehåll till grund för beräkningen af kullafvifterne. Detta är ingalunda förhållandet. Jag har alltid antagit, och antager ännu, att cubikinnehållet är den rätta basen för beräkningen af tullafgiften för plankor, likasom för andra trävaror, som nu betalas efter load 9: efter Cubikinnehållet. l öfrerensstämmelse med H:r Grefven yrkade jag redan 1829 denna beräkningsgrund äfven använd på plankor (den gången åtminstone alternativt) och jag har allt sedan bibehållit denna åsigt, just icke så mycket derföre, att jag smickrar mig med det hopp att mina bemödanden skulle lyckas (skälen dertill upptagas hår nedan), som mera för att begagna denna princip såsom ett ögonskenligt bevis på, huru orättvist importörerne af plankor af små dimensioner — från 12 till 15 fot — behandlas efter den nu gällande Engekka tulltaxan, till följe af hvilken dessa nu nödgas hetala längt mera, än hvad afgiften, beräknad efter cubikinnehåll, (eler Å load) skulle utgöra, under det att importörerne af stora dimensioner (21 fot) betala längt mindre än efter beräkning Y load. : Huruvida det emedlertid skulle vara så klokt, att uteslutande yrka beråkningssättet efter enbikinnehåll användt på plankor, och om det icke snarare borde ske alternativt, på så sätt att man kunde använda en mera graduerad måttstock efter längden (hvilket vi äfven gjorde 1829); derpå tviflar jag högligen: mina skäl dertilö äro följande: Genom ett rätt och slätt användande af beräkningssättet efter cubikinnehållet i simpel Arithmetisk progression, skulle 100 21-fots plankor af 3 tums tjocklek och 11 tums bredd, utgörande 12 3-5 Load, efter den nu gällande talltaxan betalas med 34 st. 13 sch.. och — om den enligt parlamentseommitteens förslag nedsättes 15 sch. Load — 25 st. 5 sch. Etthundrade 12fots plankor af 3 tums tjocklek och 9 tums bredd, utgörande 5 Load 20 F.skulle deremot efter nu gällande tulltaxa icke betasas med mer än Msst. 37 sch., och enligt den föreslagna nedsättningen 11 st. 5 sch. Vi se således att i förra fallet skulle skillnaden icke blifva mindre ån 19 st. 16 sch., och i det sednare 14 2est. 7 100:de. Denna differens skulle alldeles utestänga så väl Ryska som Preussiska plankor från den Engelska marknaden, och dessa Makter skulle derigenom retas till ett sådant motstånd mot framgången af denna sak, att den enligt nin öfvertygelse aldrig skulle kunna genomdrifras härstädes. Jag öfverleinnar un till Vederbörandes pröfning om det skulle vara klokt att ifra för något. som har så ringa utsigt till framgång? — När man betraktar det långt större