gen bestämdt tillåter röstagande församlingsledamot att fritt yttra sig till protokollet i förekommande ämnen, och riksdagsinannen naturligtvis sjelf ansvarade för sitt yttrande. l alt sall, om också Hr Bergmans åtgärd icke skulle hafva varit formenlig, så förefaller det likvål näget besynnerligt att han derföre skall inkallas till Koen. Befallningshafvande. Det är, så vidt vi veta, en alldeles ny procedur, af hvars uppfinning åran lärer tillhöra H:r t. f. JustitioeKanslern Törnebladh, att Kyrkoherdarne skola inkallas till Kansliförhör, och således sortera under Landshöfädingarne i frågor som röra tjenstefel, hvilka hittills hört under Consistorii och laga domstolars jurisdietion. Emedlertid skall det blifva roligt att se, huru Eandshöfdingen i Cbristianstad reder sig från det beniga problem, JustitieKanslern gifrit honom att lösa. Det enda Landsböfdingen icke vet förut och således kan fråga är om Per sjelf författat sitt protokollsanförande. Känna vi Per rätt, lära dock svaren blifva både korta och kraftiga, och troligtvis hade det varit bäst att aldrig framlocka dem, eller röra i den saken. Kanslilörhör lärer annars skola vara, hvad Fransmannen kallar instruction i fråga ona brottsliga gerningar. på det att målen ej må komma alldeles outredda inför domstol; men kansliförbör i fråga om yttringar af tankar, der corpus delicti ligger öppen för hela verlden, begripa vi ieke, så vida ej det nu ifrågararande enkom anställes för att dermed söka skrämma bönderne från att tilskäånnagifva sitt missnöje öfver ett och anuat af de mått och Steg, Regeringen finner sig befogad att taga, annat än vid Riksdagarne, der de antingen kunna öfverröstas eller — — — — —. De, som deltogo i de vigtiga förhandlingarne vid 1828 års Riksdag, förstå hvad vi mena. t — EsSZgag——Ap G—T gE::00.. D