f. d. Kiksdagsman1 hviket anförande församligen enhålligt instämde. Rätteligen utdraget, betygar i : Carl Bergman, Kyrkoherde. Vi uppmana läsaren att punkt för punkt genomgå detta protocollsutdrag och noga eftersinna om deri förefnnes något, hvartill R. Brefvet af den 23 Sept. 1777 och till följe deraf 5 Kap. I 5. missgerningsbalken kan lämpas. Åtminsione hafva vi icke kunnat sinna något af dylik beskaffenhet. Vi kunna aldrig föreställa oss att vägrandet af en frivillig såäfra kan medföra ett sådant straff, som i ofvanhämnde 8 och Kap. bestämmes. Lika litet bör ett sådant ansvar kunna yrkas för det att en individ, och med honom en hel församsling, ansett det för angelägnare. att, innan de gamla svärdets segertecken förmultna, i ljusets tjenst, och till dess ära, förvärfva sig nya: sanningens oförgängliga segerteckenEller månne det hotas med dessa lagrum derför, att man appmanat sina likar att ej drifva afguderi med de dödes benz; att man sagt det slärd, gudlåshet. förräderi och guldtörst herrskar i landet, att man dristat förmoda att egna gerningars kraft och befordrandet af en sann Gudsfruktan är bättre ån tomma ord; att man önskat det ifrern för återuppbyggandet af Riddarholmskypikan måtte användas på högvigtigare föremål: reparerandet af skadorua på sam hällsbyagnaden; att man vågat säga Vederbörande att Folket icke längre vill behandlas såsom omyndigt eller mindre vetande; att man, sjelf årlig, fordrar ärlighet oelr aslrar j handling af sin Öfverhet; att man varit ohöflig nog att anse rättvist det vara Riddersoch Ådelsmär sjelfre må värda stoftet af sin ära, medan folket värdar fröet af sin: att man träffande sammanliknat Riddarholmskyrkans belägenhet i detta fall med andra utsattiga kyrkor, och att mam slatliger låtit Allmänheten få del at sitt hjertas tankar i alla dessa ämuda? fi: Så, tyckes åtminstone Justitie-Canzlers-Embetets mening vara, hvilket nyligen tillskrifvit KonBefallningshafrande 1 Caristianstads lån att med avledning af hvad Per Nilsson deruti (neml. i anförandet till sockenstämmoprotokollet) förklenligen sig utlåtit, J.C. BR. fumanit honom böra sig deråfrer förklara. Skulle det an lyckas honom afgifva en säden förklaring. att vederbörande tillfölje deraf insåge sitt fjesk (ett problem, som intör den blinda fru Justitia icke är det lättaste att lösa) så far han väl dermed draga dädam i frid; men i motsatt fall kunde man få höra der af oss Svenskar ånnu oerhörda händelse? att icke allena-t en eller två individer utan eu hel församlings let, damöter — neml.: alla de som voro närvarande vid den ryktbara sockenstämman — blifvit anklagade för Majestätsbrott derföre, att em af dem som fri man fritt yttrat sina tankar öfver ett ifrågavarande ämne, i hvilket yttrande ulla, i stöd af samma rättighet , enhälligt instämt. Aftonbladet bar äfven sett saken ur smnma synhankt och förklarar att förhållandet icke kan. blifva annorlunda, så vida mun Å vill sgifra lagen ett slag vid öret, hvilket ater i detta fall icke vore rådligt; ty med örglar plågar man ej förskasa sig någat bistånd, och det är ju just lagena bistånd, J. C. E. vill hafva för att erhålla vett stort fält för sin ädla verksambet. Att enudlertid Kongl. Maj:t, då saken kommer att tltögstdensammes pråtning föreläggas, genast inser obilligheten af de FP ock för densamma redan vidtagna ätgärd.r, tyckes icke böra kunna betviflas; skulle dock ett motsatt förhällande inträffa, så kan man då få ett ypperligt tillläll att Anyo bri: ga den. eolidariska ansvarigketen 8 bage, men derna gäng icke för pennangar utun för hufvnden, och vi åkro öfrertygade att Winslöts sockenmån gerna då skola gå in på förslaget, så vida nemligen personer, hrilkas samtlige hufvuden sitta löse, kunna anses för eulide. I alla fail erhälla de nog andre borgensmån och J. C. E:5 verkningskrets blir vidsträcktare i samma mån som flere kunna i målet invecklasÅÄnnu märkligare blir detta åtal derigenow att J. C. E. förständigat ofvannämnde LandshkräåfdingeEmbete att un Kanvliförhör äfven inkalla Kyrkoherden Bergman, för den, som det i bretvet heter, Åaf Kyrkoherden vidtagna åtgärden, att vid sockenstämma såsom ett öfverläggningsämne hafra upptagit det af K. Maj:t åt Dess Besallningshafranda uppädragna för: nstaltande om en frirvillig subskriptiou, Å. ÅC. Af protakollet tinna vi, bvad mått och steg fö summu att zå vål und bidrag å den ut samlingens Ordförande vidtagit för att förma den. erstödja koftlakten, sons äfren tekna sia far eÅKnmuiälra-. J , å 2 I hällaunde, -hvidlkot jast tyckes vara i Hösa vederbörandes anda, vore det löjligt nog om kan skulle kallas inför rätta. Aftonbladet raisonnerar äfven sa törständigt öfver denna procedure; att vi icke kunna neka oss detnöjet att tör de af våra låsare, som möjligtvis ej läst sjelfva originalet, reproducera detsamme. Att en Pastor?, heter det deri, apmodaud af Kon. Befailningshafvande att föranstalta om en subskription inom: fåärsamlingen, efter förerangen utlysning från predikstolen. i sockenstämma uppmnanar försemlingsboerne, att krar och en efter råd och lågenhet teckna sina bidrag, ynes oss så litet kunna Kallas utt upptaga saken som ett Ötverläggningsämne. alt vi icke kanna förstå. hvarifrån Her. JustitieKanslern hemtat sin anke derom. Men äfven om så hade skedt, vore väl icke något endt teruti om en församlings ledumöter sinsemeHan öfverenskommo angående. ämpligaste sättet att verkställa en sådan subskription, eller om en pastor rid ett sådant tillfälle ville rådgöra med församlingen, antingen denna väg ig böra gifva något gemensamt tillskott. eller på hvad sätt eljest afgiften kulle utgöras. Nu inträffade det. att en af församlingens ledamöter, sm haft det förtroende i sin ort att han varit vald till dess Riksdagsmar, ramträdde och begärde att få uppläsa något till protokollet med afseende Å den at pastor gjorda proposition. Fiågas då, om Hr JustitieKanvslon BE. E. utfärdade subskriptionslistan, sel för detta sitt svh (