Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1836, sida 2

Tvislarens Bild. 0! bvem räcker mig en fackla. : Här i tviflets länga natt? af att. länge stödlös vackla: Sjelfva tanken blifvit matt; Uvart än Fjalcus blickar irraGenom mörker går min stig, Och. fran stalpoch. branter stirra: Monstrer, monstrer blött; mot mig.Jag har njutit, och. försakat, Gått; sem solen. vida kringNattens. stjörna. rött jag vakat, och har funnit? — — ingen ting 3 J0 på vida öckenfärden Ångot, något dock, jag fann: Ång fann — afgrunden; och hår dens. Mär den, i mitt ljerta; brannJag min egen djefvul blifvit, Då jag Gud ej kunde VIK Band på band jag sönderrifvit,. eh har dock ej: bitvit: fri; Spindelt:lik jag stådse spinner: Nya fjettrar ur mig sjelf, Och, som kalfstel fåvu,. rinner: Mina Jobsdars mörka elf. OO: det var en rtid, en aman,Men för länge; unge sen :: kengut var hjertat: molnsri pannan, . Ogat klart: och själen: ren ;Knappast dock jag hunnit: lemnaNejden af min. barndomsdal: Förr än Kritletasig att: håmna,. Nyckeln till mitt: Eden stal. Mången gång då minne:ivaknar: AT min der förflutna tid, Med förtviflans känsla saknar Jag dess lugn och samvetsfrid;Ark! jag gerna ville gifva: Allt; hvad sinnet käårast har, . Blott: jag. en gång tilk fick. blifva : Sådan, som jag. fordom var. Fåäfängt Glåädjens rosor kneppas Skall milt ögasaldrig se; Jag har glömt att tro och Hoppas,Och jag kan ej mera be — : Belå sjusofvartanke! mången,Mangen dagbäck tidens flod: Okat har seb, sista gangen, Vaken du för själen StodeNatt härinnan! natt derutan!: — Sanlsanden i mitt bröst! Jag bar: krossat Davidsluthan;. Vet. ej; får ej, vill ej tröstStorma hjerta! känsla rasa!: Bada. Själ. i lågors svall! Jag; i trots af andras sasa, Deras varning? vara. skall..