jorden; men detta betyder dock föga: en gång skall byggnaden, Enighetens tempel, stå der all sin enkla, men vördnadshjudande Stoshet, och genom dess J ortar skola mithinner Strömma til högaltaret, der Upplysningens, Frihetens, Sanningens eeh Rättvisans sinnebilderomstrålade af Religionens heliga ljus, skola höja sig. Tidens Anda skall triumpherande blicka ned på sitt verk och dess mötstandare ligga begrafar under mängden. af de ovärdiga bojor, nationerne burit och — krossat. Vi upplefva icke denna tif: men att den gp gäng, om och blott till en del, skall inträffa, derom hviskar en prophetisk stämuna i mitt öra. allt strälrar efter fullkomlighet, och denna stråfvan är ju en emanation al Tidsundan liksom denne är en emanation af Honom deruppe, som bereder, förutser och bestämmer dess verkningar. Må vi derföre ieke kortsynt och förhastadt häckla eller klandra densamma, Utan snarare, så vidt och sa långe det står i vär svaga förmåga, medverka till framgangen af dess bemödanden, följa dess utveckling och slatligen, om ock tran en högre synpunkt, äv jorden kan erbjuda — då våra grafvar redan för långe seden insjunkit Öfver der sammanstörtade och förmustnade jordbyddan.— se den vid målet! : Medborgate ! detta är mina tankar om Tidens Anda och dess motarbetande: princip. Den seduare maste vara till för den förres verksamhet, på samma sätt som bruket af häfstangen alltid förutsätter tvenne krafter. Jag kunde rål la vu gjort min lilla afhandling -tiodubbelt större ; men utry:umet tillaten det ej. Framdeles skall jag älven säga dig mina tankar om. den periodiska, pressen Som i så hög grad tyckes hafva ådragit sig ditt misrlng. Vale t i MERRILL A SVE ERE KE ES 3