U — — ——— (Fragment ur en daghok.) Ljus, uppasare, usl hörde jag ett par unga landsmän, Erefve X. från M. och Friherre Z. från N. ropa under det att de giugo app:är trepporna I till sina rum i det piaktiga hotelet A. i B. dör de legerade. Jag hade under en resa gjort deras hekantskap, ach huade sasem kännare af språket lyckats göra dem några väsenddi :a ijenster, hvilhet gifrit anledning till, att jag, under den återstående tiden af värt vistande utrikes, blifvit ombedd att vara deras eicerone, hväremot deras kassas hvilken talade ett längt vältaligare och mäktigare språk. ån jag, men som dock icke alltid kunde användas. skulle ställas under vår gemensaumma disposition. Jag bodde till följe af vår öfverI enskommelse vägg em vägg med mina unga reskamrater och kunde saledes tydligt böra så väl den osvan apförda befallningen til uppassaren att komma med ljus, som åfven deras) rakonnementer öfver mörkret i rammenoch betjeningens uraktlatenhet att genast efterkomma deras änskan. Sent onsider (inträdde en af dessa och framsatte på de prydliga marmorborden fyra stycken brinnande vaxljus, hvarefter han åter aflägsnade sig. Icke sänge derefter hörde jag den ena af mina reskamrater med. en dryg ed uttrycka sin harm öfrer att Åjusen brunno så åaligthvari dem andra kort derpa iustämdemed tillägg, att de ej lyste bättre än ett par dankar, och dock fordrade man betalning för -vaxljäs. Slntligen släckte de i sin vrede de törargliga: ljusen, och snart hade de ej någon askadning af hrarken inre eller yttre mörker, of hvarken klarare eller dunklare ljus. Emedlertid hade denna tilklrageke väckt min uppmärksamhet, och under nattens tystaad alstrat i min själ en mängd ideer, at hvilka jag om morgonen teknade mig några till minnes i mir dagbok. Det är ett par al dessa sem jag nu, på nägra vänners oKAa upprepade begäran, gar att i ljuset framlägga, med den önskan, att man cj gör störve anspråk på författarens förmåga att ordna dem, än som. ligger i sjelfva den ansprakslösa rubriken: : . i Ljus OCH: DANKAR! i Motsatsen af mörker är ljus, och ljuset, denna bemärkelke. kännes och värderas lika så väl af poleirkelns, som Tropikens, genom lefnadssätt och sedvänjor, genom tid och ram, annars så vida skilda innebyggare. Rätt användt är ljmet en at de dyrbaraste skänker, Skaparenrgifvit sina skapade verk, Från def. som strömmar ur den heliga ureldskälsan derofvan, till. det. som vakar med Nöden, Fliten, Sjuklingen och den Lärde vid den nattliga lampan: från det, som i den långa vinternatten belyser Eskimåensswöfält, till det. som vid: hydro-oxFBen-mikroskopet afslöjar för våra bäpna blickar en ny djurverld, känna vi intet, Som så måktigt kam anslå alla de bättre: strängarne i vart inre. Dat var detta höga värde, denna oinskränkta allmännelighet som verKade utt de Gamle plågade kalla en stor man: ett (jus; ty genom denna benämving ville-man skilja honom frän: de andra liksom mörka kropparue af hans: omgifning. Äfven till våra dagar hav detta bruk bibehållit sig ; men det har numera så urartat, att man gerna behöfde bilda sig em ny figurativ Klass af dessa lysande phienomener, som då. för att skiljas från. det andra obscura packet, naharligtvis skulle kullas — dankar. Vi ätervända nu till den första klassen, Jjusklassen. och. bestämma. af hvilken qualitet dem man bör våra som vi med skål skulle: vilja hänföra till demammati : En af, de första egenskaper, som vi ovilkorligt fordra hos en sådan man, äv Sanningskärlek; ty utan kärlek till Sanningen: gifves ingen rättvisa, och utan: rättvisa ingen lag, tv lagen än til för rättvisans skull, icke rättvisan för lagens. Pen andra egenskapen är sann öildning.-och dermed förstå vi icke denna öfverförfinade bililning. som instudgras i hofsalarne, denna cameleontförmåga att antaga hvad: tärg som helst. denna beständighet i obeständigheten, att, som väderhanen, vända sig efter hvarje vind; utan ett grundligt studium af det Förflutna och, det Närvarande; af Orsak och Verkan, af Andra: och sig sjelf. Egandet och utöfvandet af begge dessa egenskaper omfattar allt det, som tillsammantaget. bildar. en. stor man. ett ljus i ordets hela, sköna be-märkelse. l Blotta börden, utan förtjenst, kan aldrig berättiga en man till en dylik benämning ; det vore ungefär som att kalla. en dant ett ljus derföre att den är stöpt af vax. Då frågan är om att frambringa ett starkt. sken .. afser man icke så mycket ädelheten af compositionens beståndsdelar som den verkan de: skola åstadkomma. Så är äfren särhällandet med mannen. I hvad stånd, han är född, gör intet till saken : det är egna handlingar som skola adla bonom. Man dömde Linns till lästen och: sylen, och dock blef han ett af de största ljus, som någonsin, brunnit i Vetandets tempelsalar. Hade Han blifvit född i vår tid skulle man måhända hafva dömt honom till sabeln eller mu--? skötten, och om han. då: blifvit hvad ban blef. skulle det ej på långt när hafva Så väckt vår förundran; ty genom stallen vid Fredrikshof går nu kungsvägen, om ej till Odödligheten, åtminstone till Åran, och det mål, som Snillets vingade Pegasus, i trots. af sin djerfva och säkra flygt, aldrig kunnat eller Kan nå, hinnes ofta här i verlden af lyckans skötebarn på en — vanlig fullblodshästLjus först och danhar sedan är ett gammalt ordspråk, och denna regol fr ihärstädes iakttagen. Det är först nu på sitt ställe att taga dankklasSart mån: af denna Halt på våra I.andsköfdingesäten. i våra Collegier och öftiew Embetsverk. så tyckes cirkuläret af den 15 Aug: 1835 (hvarutinnan i: nader: gifres anvisning på andra fänfvudtiteln. för att afl de i densamma upptagun: medel till tjuspenningar Xe: Xc: för Rikets Collegier cC. Ke. utbetala det belbpp. som erföråras för erhallandet af det adertongreniga ljuset, Sveriges Statstidbing) vara temmeligen ötverflödigt.. Meningen: med detta förordnande: kan väl ej onduast vara att gifva Vederbörande del af de b Statstidhingen upptagna unnomzer-. tillkännagifvanden och: beriktiganden, utan äfven att hor den: dinpt ihskärpit di föreläsningar i Rogeringonsanda, som håklas från: denr e; 11. anlade 11 hindb. sån vh varit tammeligen öfvertlödigt: ty icke