gift sig sent, och merendels lemnat efter sig en skara af oförsörjda barn. ÅÄfven denna äsigt af saken förtjenar de upplystas behjeriande. 5:o0 Ett förbättradt yttre tillständ skall äfven bidraga att befordra den moraliska sidan af menniskans varelse. Den dagliga sysselsättningen har ock en välgörande verkan. i Alltså skola det obefordrade Presterskapets villkor i alla afseenden förbättras genom en allmännare stiftelse af sådana folkskolor, der Presten förordnas med rättighet att få råkna enkla tjenstår: hvilket var det som skulle bevisas. 4 Det bör således ej annat än våcka förundran, att så välgörande Stiftelser ej uppmuntras, utan tvärtom motarbetas. Men saken kan förklaras deraf, att vederbörande blott tagit i betraktande den ögonblickliga följden, men deremot icke motsett Resultaterna i tidens längd. ; Detta åter kan förklaras deraf, att Capitelsmännen äro merendels blott Kammarlärde; men hafva ingen praktisk erfarenhet hvarken af menniskolifvet i allmänhet, ej heller af Preststandets mera praktiska än Theoretiska kall i synnerhet. Det gitres upplyste män, som tro, att desse Theoretiske Herrar icke förr äro skicklige att töra befäl öfver det praktiska lifvets Embetsmän än de sjelfve minst i Tu år hade varit missiverade från ett pastorat till ett annat, för att sjeifva arbeta i Herrans vingård: de skulle då erfara, att PrestEmbetet i hela sitt omsang fordrar något helt annat ån att kunna citera hvar pagina i Wilskman och andra arbeten i Jurisprudentia Ecelesiastiea: ja, de skulle lära sig, att till och med sjelfva Scott gör långt mindre nytta, än den Kasuistiske Christian Scriwers sjklaskatt, om hvilken Biskop Svedberg yttrade, att den näst Biblen. var den bästa skatt af alla. Men änna ou fr eterstar, nemligen den, hvar fonder skola tagas, om dessa folkskalo: mera allmänna. Enligt en sannskyldig prineip borde de finnas i hvarje pastorzt; och då upphörde Äfven DomCapitlens omsorg att missivera Prester, denna lemning från barbariets tider, hvilken endast hittills kunnat ursäktas af nödvändigheten. Aldrig böra fonderna tagas af Statsanslagen; iy Alimogen är sjelf skyldig att bestrida kostnaden för sina barns undervisning och uppfostran. Råtivisan kan dedes aldrig gilla Anders Danielssons förslag, att ett privilegii nadar af hrart pastorat borde dertill anslas: ty det vore att fördröja en utnämd Kyrkoherdes lagliga rätt ett helt är. Men om en allmän Tionderegleriug upprättades efter rättvisa grunder, kunde ett bestämdt örverskott vid de stora pastoraten användas dels till Lärarens lön vid folkskolan, dels till Stittens bärdomsskolur. Så snart Pastor sjelf fick atnjuta sina Ere Hundvade T:r i Tionde, elier vid vissa pastorater, der spannemalen är dyr, Två kIundrade, pakallar billighet oeh allmänt menniskoxäl, att det åfrerskjutande beloppet anslogs för Edroväsendet. Resultaterna af dessa asigters realiserande skulle blifva, att menige allmogen blef upplyst och moralisk: ty dess minneskunskap hvarken upplyser förstandet, eller helgar och förädlar hjertat; bade det befordrade och obefordrade Presterskapet skulle vinna ökad välmaga, lugn, trefnad och belåtenhet med sitt tillständ, och D)om-Capitlen skulle väl halva färre andlige stridsmän att gifFå uppprottsorder; men de skulle ofta vara i mindre förtägenhet, och försältas i tilllälle. att ägna sin uppmärksamhet åt långt vigtigare ärenden, än att skicka Presterne på kärran, hvilken åtgärd ofta medfört tredubbelt bekymmer. Fordom funnos Penitens-pastorater; men når IIierarkien föll, så föll äwen en slik indelning af pastorater, och utan tvifvel skulle DomCapitlen ej mycket värdera den sista lemningen af Påfviska Hierarkien, nemligen den, att efter godtycke missivera Comministrar från Stistets ena hörn till det andra, då Man och Fader ofta nödgas lemna Hustru och Barn åt sitt öde, för att falla barmhertigheten och medlidandet till last: så tillgår i flera Stift. Det gitves förbättringar i vårt samhällsskick, som gagna ett intresse, men deremot skada ett annat; under denna kathegori höra frågorna om näringsfriheten, Aristokratiens stigande eller fallande makt, Indelningsverkets reduktion, Embetsmäns ökade eller minskade löner och Statsmaktörnas inkräktningar på hyarandras områden. Sådana Reformer måste röna motstånd. Men den förbättring, som vunnit föremäl för denna uppsats, är ej af sådan natur: tvärtom skulle den. vara i alla afseenden gagnelig och för alla intressen. gynsam. Men ändock skall det dröja länge, innan en förbättring kon mer till stand. som både Chrästendom, förnuft och samhällsordning bjuda. Åt andra öfverlemnas att utreda orsakerna, i fall de icke äro desamma, som vällat, att Allmogen batade Enskiftet, och ännu vill drifva sitt äkerbrals på förfädrens gamla sätt, fastån det strider mot Enskiftets natur och ändamål: mätte derföre landets upplyste, som tillika åga inflytande, opartiskt undersöka frågan om folkskolor och Lärarne dervid, och måtte de söka genomdritva den åsigt, som folkbildningens framsteg, Christendomens tillvext och förnuftets seger kraftigast påkalla. TNT nanm YWC——— — — TR Hm 8 QG—t — — — ——— —