— crdadm.— — — —— — -——— göra den tröstande tanken hos mig. att lefra skyddad under Lagarna; ty detta Utslag är onekligen sådant. att man skalle tro sig deri läsa snarare en åklagares exagerade framställningar och påstaenden, ån en domares lugna passionsfria pröfning. — Röster höja sigjag vet det. — som ropa, att ett oerhördt våld blifvit föröfvadt i mitt hus och att det kräfver en allvarlig bestraffning. Nå väl, — jag motsäger ieke dessa röster, ehuru hela händelsen, förstorad i Rapporter och Tidningar, består i ett slagsmål emellan några vildsinta douanierer och en ostyrig pöbelflock, som vid tillfället trodde sig kunna förfara efter behag. Men icke berättigar sakens mer eller mindre onda sida till afsteg ifrån Lag eler till godtyckligt förfarande. Den grymmaste missdådare är icke rättslös i samhället; han får icke olagligen behandlas. Hura kan man då i denna sak tillåta sig nägot sådant? År ieke Landets Domaremakt fri och obunden at allt annat, ån Lag och Samvete? Och hvad är väl det väld, som, med fysiska krafter bedrifvet. med enahanda kraft kan kullslåss, jemförelsevis mot det, som i rättvisans namn utöfvas? Sällan har det förra skakat nagon samhällskropp, för än det sednare tagit öfverhand. Men jag återgår till föremålet för min klagan, Rädhus-Rättens ransakning och utslag. Redan ransakningens början framter en laglös åtgärd: Domstolen företog sig den 15 Oktober, sedan jag trenne dagar förut instämt målet, som Rättens Ordförande utsatt till d. 19 i samma månad, att, utan ens mig lemnadt tillfälle till närvaro. höra såsom vittnen, de af mig instämde parter, Månsson och Rosengren. Den 24 i berörde månad afstog Radhus-Rätten min begärau. att såsem tilltalad. få gagna ombuds biträde i rättegången, hvilket afslag för inger del var stödt på Lagen, som medgifver denna förmån åt hvarje anklagad, hvilken såsom Lagens ord lyda, hjelp i rättegången tarfvar, — ett förhallande, som Domstolen hrarken motsagt eller kan motsåga, att inträffa på mig. Emellertid har denna vägran sedermera stegrats ända derhän, att då jag. i anseende till lagligen styrkt sjnkdoms-förfall, som hindrade mig från inställeler vid Domstolen. ställde ombud för mig, till berakande af min rätt. DomI stolen äfven härå gaf afslag och, tvärtemot 17 Cap. 20 8S. Råättegångs-Balken, fullföljde vitmesförhöret i min frånvaro, hvilket törfarande nader större delen af ransakningen tortgått; hvaremot mine vederparter njutit biträde af icke mindre ån tvenne åklagare, desse åter biträdde af ett särskildt Justitiae-Canslerens ombud; således summa tre fullmäktige emot en part. som ej fick hafva någon. Den ål i samma månad fattade rätten det sälkynt orimliga beslut. att förklara de af mig instämde parter Mansson, Rosengren och Eewan, att på en gang vara både jäfvige och ojäfvige vittnen I målet. Dem tilläts. att vittna emot alla andra än mig: och då de naturligtvisvoro Tntresserade, att leda ifrån sig det ansvar, för hrikket de blottställt sig, samt tillfälle erhjäöns dem. att genom egna berattetser utestänge fran vittnenäl -ådane personermeg hvilka jag kande styrka bemälte ku-tbevakarer brottsliga förhallandeförfelades icke heller denna vinst af beslutet, öfver hvars laglöshet vidare yttrande torde vara ötverflödigt. Den I3 November förklarade Radhus-Rätten mina vederparter, fastän åtminstone med halft beris besvärade. att hafva begått åtalade brottet, vjälrige, att vittna. åfven emot mig. Detta lagstridiga beslut star i en sällsam contrast med Råttens stutliga utslag. deri personer, blott för det deetter aflagdr vittnesmål. blifvit af ahlagaren inblandade såsom parter i målet. irtan att om nagot brott öfvertggasförklaras jäfvige vittnen, på hvilkas berättelser Rådhns-Rätten ansett sig icke kunna fästa afseende. Om något af desse beslut skulle vara rigtigt, så kunna dock åtminstene icke begge vara det. Vidare bar Radhes-Rättenander ransakningens lopp tillätit icke allenast mine relerparter. att vittna om hvad dem sjelfre händt utan åfven sadane personer. att affacga viftnesmal, hvilka med parterne varit beslägtade: hvaremot Radhns-ftättens (ordtörande, fastän hum Nuthgen mast uppenbara sin kunskap i malet. vägratatt aflägga vittnesmål, intill dess åklagaren fondrat det. då hBorgmästaH res genast fanns beredsillig. Och statligen har Radhus-Hätten efter att hafra atskurit min bevisningsrätt. oansedt jag. sasom sjak. hvarken varit i tilltälle att utöfva den. eller kunmat op bekofvet deraf taga kännedom af hvad vid Domstole åklagaren få hö SN me passerat, likväl den 10 innevarande månad tiliatit föret icke uppgifne vittnen( Forts.)