brottsligt sått hafva inträngt i mitt hus; och då våldet icke, emot deras bestridande, kunnat närmare fulltygas; yrkar jag. i stöd af 17 Cap. 29 och 30 SS. Rättegångsbalken, åläggande för dem, att edeligen betyga, det de icke den 12 Oktober sist!. är våldsammeligen uppstött dörrarne till mitt hus eller i en sådan gerning på något sått deltagit. Aklagaren börjar sin skrift med ett försök, att inom domstolen skapa en opinion, fördelaktig för den talan ban förer, och vidrig för de af honom anklagades försvar. I sadan rigtning tecknar ban den ifrågavarande händelsen såsom följden af en utvecklad plan, att afbryta undersökningen, återtaga de anhållne varorne och förekomma undersökningens förnyande. Men denna teckning bär icke sanningens färger. Åklagaren påstår sig, hafva rådfrågat ransakningen och derifran hämtat vissheten om de tilldragelser han anförer. Men månne väl ransakningen. da man deri icke fäster sig endast vid beslagarnes oeh deras Consorters uppgifter, gifver vid handen, såsom Aklagaren yttrar sig, att jag begärt och erhallit anständ met förrättningen för att anskaffa vittnen, men begagnat ett sådant råderum endast till vidtagande af atgärder för att samla folk till motstånd : att jag affärdat bud-kickningar till åtskillige ställen i staden, för att anskaffa den fotkmassa, som kom tillstädes: att nuder hela uppträdet jag varit en tyst åskädare till alla i mitt hus förefallne oordningar och våldsamheter, och att mine vänner inom Handelsklassen, blandat sig i folkmängden, för att verksamt bidraga till mitt interesse. Redan i mitt skrifteliga anförande d. 24 Oktober sistlidet är, har jag uppgitvit orsaken. hvarföre jag, efter knstbevakarnes ankomst skyndade att tillkalla vittnen: oeb jag tvekar icke, att upprepa denna orsak, nemligen kustbevakarnes företag. att bemägtiga sig stämplade varor, under förevändning, att stämpkarne vore talska: men eburu jag inom få ögonblick hann att tillkalla ett vittne. klandlanden Stenberg, hade likväl vid hans snabba ankomst. kustvakterne börjat deras såkallade förrättning. Af alla de vittnen, till antalet öfrer Trehundrade, som i målet blifrit hörde, bar, med undantag af några personer, hvilka jag latit kalla för att i egenskap af vittnen ölvervara undersökningen, ingen enda kunnat såga att han esser någon annan blifvit af mig eller mitt folk anmodad att sig intinna; och en hvar, som vill göra sig besvär att läsa vittnen Lundgrens, Major Nordenstjernas. Stenbergs, Hagermans, Lambergs och Petzolds i protocolterne der 31 Öktober. den 2 och 13 Nuvember, 9 December törlidet ar samt den kö sisti. Fanuari influtne berättelser skall finna, att Herr Aklagaren tillatit sig en uppenbar osanoiug, då han yttrat, att jag varit en tyst askådare till valder i mitt hus. Jag medger doek, att jag saknat både vilja och förmaga, att handgripligen inblanda mig i den emellan folkhopen och kustberakarne uppstådde strid, hvilken de sistnämnde Selfve vallat och inledt, genom ett oförsigtigt och öfvermodigt uppförande, på sätt vittnen Seth, Per Andersson och Hagerman intygat. ä EF motsats af hvad Åklagaren vill hafva Domstolen att antaga, är det uppenbart, att intet aunat än förret sammanlockat folkhopen till askadande af de ankomne resandes företag, hvilkas besynuerkiga utstyrsel. en del i en khöstvagn och en annan sel i en rödmalad vagn, af ett förtlutet sekels modell och i et: tillstandsom troget vittnade om dess höga alder, var alldeles tillräcklig. att bereda askadare. Och da härtill lägges, hvad förhallandet i lvarje Svensk stad. der haesvisitation ägt rum. vitsordar. att detta Hags förrättningar hafva en besynnerlig kraft, att reta allmänna uysikenheten; så skall visserligen ingen förnndra sig öfver det tillopp af folk som vid mitt hus den ifrågavarande dagen existerade. Man behöfvor för exempels skull, icke gå längre tillbaka, än till der nästföregaende husvisitationen härstädes hos Handianden Gram. Föga ringare var folktilloppet i hans hus, elinru intet handgemäng der uppstod, hvilket äter kan tillskrifvas Tuilbetjeningens varsamma och fogliga förhållande. vida skiljdt ifran deras, som började sin förrättning med inbrott och pistolen för bröstet. Med. Åklagaren är jag dock ense. att de i målet uppdagade omständigheter vittnade om en plan, hvars försätliga beskaffenhet man förstått, att äfven under Rättegangen fortsätta. Men deuna plan tillhör ieke mig utan mine vederparter. De hade, säsom Herr General-Tull-Directeuren Gretve Posses underdaniga rapport af den 10 November nåstkär, intagen i Stats Tidningen N:o 272 och 27; samma ar, omförmäler. den 12 sistl. Oktober kl. omkring 7 på morgonen sammanträfkat a Herrestads Gästgitvaregard. hvxarest i enrum artaltes och rollerna sålunda utdeltesatt Agrån och Spank skulle agera beslagare, att Månsser och Rosengren skulle agera vittnen, och att de öfrige skulle agera handräckning. Då af den tillärnade handlingen således ett gomensamt interesse berodde, så inser man lätt, hvilka ojäfvigepålitlige vittnen denna sammansättning ärbjöd at det utsedda offret för deras Speculation. — Fala gerna, Herr Aklagare! om mina vänners verksamhet för mitt interesse. Vänskap och ära förlikas villigt: och det går, icke ens för conmtradietionens skull. an, att antaga. att vänskapen förledde äran till en gemen gerning. Men jag fragar: ligger i det egna iteresset lika I ten retelse till Ondt? Och ånnu en fråga, närmare på saken: IIvilka kav man, med sans och rättvisa, tillerkänna bästa vitsordet såsom vittne i saken. untingen dem, som utgången för ingen del personligen angår, eller dem. som sika ickenlenast efter ersättning för hvad de anse hafva gått sig ur händerna, ntan äfven efter upprättelse för verkligt lidande? Under Rättegångens lopp har emedlertid en lära. af motsatt syftning, sökt att göra sig gällande. Sedan flere af mine vitt nen blifvit inhlandade såsom Parter i målet för det enda. men. tt heräknolig a Ändamal. att jäfva verkan af deras vittnesmål, så drager man iche i betänkande. att så väl i skattegangsskritter. som i Tidningsblad, utfara i härda och sure tillvitelser emot redliga, aktuingsvärda män, för det de icke vittnat anuat. ön hvad de sett eller erfarit: och under detta ofog, åberopar man sig, sasom otv.velaktiga sanningar, de mäst problematiska vittuesmål af mine ecne veuerparter. hvilka, höljde af blod, slutat en lek, den dei mitt hus sjelfve börjat. Domstolen har dock lofvat, att vid: hufrvudsakens pröfning tillse hvad vitsord desse vittnenberättelser kunna medföra, hvilket torde vara så mycket angelägnare, som de besynnerliga. förhållande inträffat. att bemälte vittnen fått edeligen höras äfver emot sadana personer, hvilka blifvit kallade att vittna om de förstnämmdes brot:. E hvad jag anfört, tror jag mig fullständigt hafva genmält och vederlagt Herr Å klagarens tillviteke emot mjo får nelalttiohat ; EUn -A i