Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1836, sida 2

FRÅN REDAKTIONENS KORRESPONDENT I STOCGKILIOLAD. ÅÄÅpril 1836. Det skandalösa upträde i Örebro, hrarom tidningarne tala , är sannerligen neds!ående. Står Svenska nationens bildning ännu på den peskteu ? Har den icke mera kunnat göra sig gälttande bes dex klass, som framför andra äras och frambålles och går directe till statens högsta embeten : Just Ryttmästaregraden , som är den, ur hvilken så manga al vari Stats-Rader och Riksherrar utgatt, fordrar den icke hägre bildning. än som visar sig hos den 1 Orebro commenderande högste officeren 7 Man ma icke säga, att Tit. Lind upfört sig obehörigt och förtjeuat sin näpst: detta bevisar naturligtvis icke det ringaste till valdsverkarnes ursäktancke. Ju oforlatligare Lindupförande ma hafva varit, desto otörlatligarr är just deras, som tagit Sjelfnämnd. Och när man sedan besinnar emstöwligheterna? Blade hämnare tramträdt man emot man, så hade företaget visserliceu lika väl varit ett vald. en gruf higöfverträdkelsec; men mun mäste hisna, när man be täånker, att de anfallande voro många mot en. att de icke händelsevis träftade Lind och ötrerföllo honom efter en ordrexling eller i brad skinad, att de med vänliga orud lackade honoin in och öfverföllo bonom — fy. fy! krar är svenska nationens känsla för årligt spel ( engelsmännens förfränligae falr play): Ålau kunde rysa för dessa företeelser om de kommit frar de lägsta inom sanhället: ech brad skall man då Siga, når de visa Sig hos uutlvucys grädda , hos dem, som pretendera och lyekas att alltic Avta offanpa , att beskydska och typrå: Ått ordmiugras hamdluafvare på ställt sett Uredvid och såg paförhöjer naturligtris effocten. 7 En Paster som var af hög börd eeh fordom varit tallar, förebrädde en gåug sin Comminister, tett hem icke strängeligen vamaktfrallit ordnngen under gpulstjensten och Båpst cr hop unga Feudiikar. som åejarela försigelse. Ne, bevare mig Gud Svarade Commin sterndet vagade jag visst icke. Jag kande icke veta. i bvilken af de unga Herrarna jag--ag min tillkynterande höge föruntt. — ur Hör Borgmästare Å-uand sagt sa, eller ens någon ting, berättas icke: men han hade kunnat sivsa så. Pen sista stora krigiska bedrift, man hört on:talas I denna våg. är det Sjöstedtska kriget. Anmärkaiggsxärdt är. att ätren den gangen var det ett rangregimente orh ett Ewallari. som vag:ale sig i edem. Man bar i allmänhet glädt sig, att kna-kaper ech hamanitet i sedvare tider begpnt inrita sig bos militären, hvilket vill Sägaatt lagläslrever och ölversittevi försvunnit, ermmerfen man icke gör dylike, da man har nog bildning, för att göra nagot annatSträngare prörningar och Gkade anspråk på kuuskapet bafra försvarat inträdet bland krigsbetilet. Da saledes icke blott bärden numera tyckes berättiga tif befäl öfver dem stridbara drlen at svenska folket, har man begpnt klaga öfver niveltering och jakohinisvur — och som mig synes. med skälIIvarje opartisk askadare al böndelscrma maste nemligen medsifva, att denna demokratiska prineipe icke blott exponerar de genom körden till all ting berättigade att tjäna tillsamman med voulördigautau till ech med, sSträngt tillämpad, skulle kunna mtestävga de förre fran deras med ödda rätt att stå i spetsen för krigsmagten och Aathsigenanatarligtris för styrelsen i alla dess grenar. Om ock em eller annan af de bögrälborne till den grad glömmer sin värdighet, att han på fullt allvar tåäfkar med de vanböriige i förrärsvande af en högre bildning, så har dock denna svaghet icke änun iuritat sig hos de allra bästa farniljerma, i synnerhet om de tillika åre vikar och tör dem borde således nagra corpser bibekalkss i sitt gamla rena oskyldighets tillstand, så att de iuträdande icke besväras med de orin-Ega lärdomsprofren. såsom detsker i vissa andra corpser. Dessa ma om abamlonneraät de vanbördige och åt de bättre mäns barn, som äro narraktiga nog att gräla som skalmästare. Der må de stadna och trögla sina grader igenom, så att de vid temtic års alder kanske tå ett regimente, omr lyrkan är god; men må de ickesträcka siva ansprak till nagra. hopp: in i administrationen. Dessa hopp böra vära förbehallna åt de