ka filosofera öfver vår vålsignade representation. De måtte väl en gång self hvarthän dessa många stretande, olika yrken och interessen skola föra oss. De måtte väl ändtligen med kraft och verksamhet resa sig mot detta förnedrande tillstånd för en nation, hvilken man ej kan neka ett rum bland de mest civiliserade, att se sina angelägenheter ombesörjas af yrken och skrån, som måste missledas af interessen. Det är annars interessant att se, Huru väl man känner fråmmande länders erfarenhet — med undantag naturligtvis af hvad Berlins Magistrat vet och tänker. — Då man vill försvara denna representation af yrken, påstår man, att handtverkeriernas nndergång är gifven, så snart de icke hafva sin egen röst, sitt eget veto i lagstiftningen. O, du arma England ! du bar aldrig haft en skråkammare i parlamentet ; och därföre är det också. som dina handtverkeFler stå så långt efter de svenska! ! Du har varit allt jemnt plågadt af parfier, det vet hvarje läsare af den svenska Statstidningen; och du har måst nöja dig med dussinmän i dm styrelse och i din lagstiftning. Och allt detta kommer däraf, att du icke vet, hvad en representation af yrken vill säga. En dylik utesluter partier, emedan behofvet af skydd för eget yrke samlar alla med undergifven loyaut omkring thronen, som kan skydda dem. Att skråförmågan (för att nyttja ett Commerce Collegii uttryck) ännu år stor, bevisas af det öde, som drabbade den Kungliga författningen af Augusti 1834. Ehuru Konungen ägde ovilkorlig rätt att förordna i ämnet, och ehuru den stora massan äf nationen högeligen gillade aåtgärden, blef den dock jemkad och förklarad, till dess intet återstod, mera än den öfvertygelsen, att principer ingen ting förmå emot interessen, och att, så snart desse uptråda, är det mycket omskrikna Åallena ett tomt skryt. Emot principerna tager det dock sin rätt ut med full fart och oböjlig jalousie. Likasom Eva var ett refben af Adam, så är också Norrköpings Fabrikssocietet ett refben af Borgarestäåndet. Detta bör man icke förtänka de beskedliva fabrikanterna ; och enfaldiga vore de, om de icke handlade så, som de handla — så länge det gar. — — — -— —I I NN I Å