Article Image
Doerskutftåst; cterpa torttor Girefve Löwen att med hugg och slag, applicerade åt hufvudet, öfverfalla mig. hvilken våldsamma behaudling idoligen fortgick och utöfvades af honom intilldess. ett slag som kom näsa och mun att springa i blod. ingaf M:Ile Rosing mod att förnya sin ansträngning, och. befria mig från ett vald som hotade mitt lif; och lyckadrs det henne att slita mig ur våldförarens hånder, och få mig in uti sitt eget rum, derifrån jag vanståld och sönderslagen, hvilket af närlagde Läåkarebetyg vidare bestyrkes, beröfvad min mössa, fick återvända, genom en annan utgång, till mitt hem, utan att vidare blifva förföljd. Sådan är den obehagliga tilldragelse, hvara jag nödgas påkalla Vällofl. Kämners-Rättens uppmärksamhet , till den beifran som. lag förmår, och som de för handen varande särdeles bindande omständigheterna oeftergitligen synas bjuda. i Jag känner alltför väl att Hr Lieutenanten Grefre Löwen, i sin dnbbla egenskap af Adelsman och Militair-person, tillhörer de priviligerade SamhällsClasser, som utom en mängd tysta förmansrätter, äfven genom lagstadgarne sig. emellan äro omgjordade med ett hägn, hvars franvaro, den ofrälse manuen inom vårf lagbundna samhälle får erfara, vid möjligheten af ett så skändligt öfverråld, som det. hvilket af Lieutenanten Hr Grefve Löwen å mig blifvit förötradt. — Jag känner alltför vål, huru strängt det allmänna omdömet sknlle utfallit, i fall, i omvänd ordning, det varit jag, som under åsidosättande at sedlighetens, den allmänna bildningens, ärans och laglydnadens fordringar, emot Lieutenanten IIr Grefre Löwen hade förfarit, såsom han förbrnutit sig på en gång, emot Samhällsordningen och emot mig. — Jag känner alltför väl, och Lientenanten Hr Grefre Löwens egen erfarenbet känner måhända findaå bättra, kurn våldet emot enskildte Medborgares, dem uti lagarne försäkrade frid. med penningar försonas; ech det är troligt att l.icutenanten Hr Gretve 1 Löwen vid den förmodade lindriga Straffbestämmelsen, ej kommer att fästa mera afseende vid detta, än vid föregaentle tillfällen af samma beskaffenhet och art. 4 Att på ett så lömskt och oförräntat sått blifva anfallen och slagen, är sÅkerligen lika ärekränkande för Öfrälsemannen, som för Adelsmannen och dess vederlike, ehuru inskränkt den upprättelse är som af lagbestämmelserna lemnas. Jag skulle saledes anse mig föga eller intet tillfred-ställd. at de, i usseende a brottets beskaffenhet obetydlige böter hrartifl min vederpart vid första påseendet. kan komma att fällas; om jag icke trodde. att det allmänna vettets domstol, äfven komme att afhöra ransakningen med detta mal, och att i sinom tid afkunna den straffdem,. hvarigenow den höge och mäktigo. saI väl som den låge missdadaren brånmärkes till en ohjelplig blggd. och detta alltid i det förhållande, hvartill samhällets fordringar sta, till det brottslige indiridets bildningsgrad, och mera eller mindre uppböjda standpunkt inom Samhället. : Jag anhåller. att Vällofl. Rätten, tåcktes taga i betraktande, URruledes jag, utur min familjekrets, af Lcutenanten Hr Grefve Löwen blef iulockad, att ingå uti det Rum der valdsgerningen föröfvades. Jag better Vällofl. Rätten, eftersinna. burn litet jag knude ana ett fårsåt af denna beskaffenbet. då mV 2— öA —— 1 tr HH vid mitt inträde i rammet. Hr Borgmästaren ÅAlund. Stadens Police-CRCf, var nåärrarande, — utan att sådant likväl lände mig till ringaste hjelp, eller till dlen lagliga ordningens aterförande. — Jag anhaller att den Vällofl. Rätten, I ) täcktes taga i betraktande, att jag med I.icutenantei lör Gretve lIGWen aldrig varit uti någon delo: att jag aldrig vet mig i minsta moln hafva förtördelat honom. Det kommer vikerligen att icke undsalla Rättenujnnnärksamhet, att då L.ientenanten Hr Gretve Löwen genast efter mitt inträde i roammet. (illaude mig med den gröfsta och måst ohrxfsnde ton. under färsgifvande att jag skulle förolämpat en Grefre Hamilton: var deune Grefye icke ens nårrarande: ock att jag sådant oaktadt, öfverrvinplad af det oförmedade I anfallet, förklarade att jag alltför gerna skulle lemna Hr Grefre Hamilton upprättelse. i sall jag kunde öfvertygas hafva förolämpat honomsom för mig var eu alldeles obekant Person, hrilken jag blott sedt en evda gang uti simpet ÅBSOolstervars-rock. ochantan några yttre tecken af den G refliga rärdigimtenAtt Hr Ryttmästaren Westfeldt, hvilken för det närvarande är lzefåälhasvare öfver den i Örebro Stad färlagdeExercitie-Syvadrön af Lif-Regementets Husar-Corps, var den, som genast sprang upp; fran bordet. och med emot mig kmten nåtve, nti hiktr ordalag yttrade: att här icke vore fragan om ursäster met en så beskaftud person som jag. utan om bestrayning och stryk: på hvilken sigwal Licatenmrten Grefve Löwen ock? så började sitt mnen-kliga anfalltill det rmtltat det bifogade läkarebetyget utvisar; och som irtan mollankenusteu, af den behljertade (vinna, som slutligen frålsade niig ifran dråpstaset . hade leunnat blifva af änni. bedröfligare art. lärer inför en ivil-Donstol ieke kona att ati sa betydlig molm öka brottsligheten; mer dänmia omssäåndighet blifver tvifvelsutan så mycket mera gällande inför det allmänna vettets domstok, och inför IDen som i egenskap af ÅrmUens Högste Befallkitvare, ej med likgiltighet kan konmna att ase. det diciplinaira förluzlandet inom Militaicestandei . da inom någor dess afsdetning en tilldragelse, sadan som denna, kunnat äga rum. ö Er Ryttmåstarem Wortieldkt var Hr Licutenanten Ggrefve Löwens förman, och hade salunda tilk avi kors ptigt. att tiil ordning aterföra sin underhafvande, i stället att gemom di.-kågande i brottet. uppmuntra denne till fortgående deruti. Hr Ryttmästarem Westteldkts för handen varande tjenste-aliggande är, att i ANUsKAJ: af Exereitie-Sqvadronens InstructionsChef, bibringa det nyhomiala imeskopot såväl som det i tjenst först inträdande befälet, begreppen our deras tjeustepligterz och jag skulle mycket misstaga mig nti mitt omlöme. om Soldatens skyldigheter emot det allmånna, ock om dess förvindetser till sträng laglydnadingingo för iugen ting vid denna undervisuing. IUe Ryttmastaren Westfelats krrudlifgts-ätt, vid det af mig öfvoerklaride rtillttle, i dess exenskap af äf-lri Man. at Ryttmästare vid ett Runs-Regewente al Instructions-ChHef för en 111111fulE— s

30 mars 1836, sida 2

Thumbnail