Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1836, sida 2

Så stilla och trakigt som någonsin, och ingen tyckes minnas, att Sverige från d. 13 Mars 1809 räknar sitt nya statsskick, Det är ej heller underligt, att man glömmer händelsen, då man, såsom Statstidningen dagligen visetr, söker hortinisonnera alla följder däraf. Ser man upmärksammare på dessa bemödanden och deras innersta syftning, så kan wan icke undga att märka, hvart det vill bära. Intet enda af de löften, Marsrevolutionen gaf, vill man höra omtalas; ingen fläkt af den anda, som borde genomgå den stora händelsen, vill man släppa lös; ingen garanti, intet band på godtycket vill man numera vidkännas. Ållt, som kunde ske enligt 1789 års Såkerhetsakt, vill man skall kunna ske ännu; af hela revolutionen vill map icke hafva nagot qvar, utom ett bedröfligt gyckelspel, som vid närmare påseende befinnes vara ingen ting annat än en ny, förr obekant, assuranceanstali för rådgifvareembetens evärdelighet — reservationsrätten. Förr kunde, vid föresallande olagligheter eller emnfaldigheter, folket åtminstone såga: det är herrarnase fel ; men nu kan man få höra: Åvi veta ju icke, om herrarne reserverat sig! Med ett ord: all den trygghet, som både Konung och folk borde vänta sig af em constitution, hvilken menades lik andra constitutionella monarkiers, har upplöst sig i en trygghetsanstalt för — rådgifvare; men Konung och folk äro, enligt de moderna tydningarna, vida mindre trygga, än de någonsin varit. Men, detta är redan offentligen så utförligt disenteradt, att jag icke i ett bref bör sutbreda mig däröfver; nationen har, utan tvifvel redan tattat sin öfvertygeke. Hon har sett och bedömt de vackra läror, som utgå från denna litterära rotten borough, där den gudomliga rättens heliga allena dyrkas lika ifrigt, d. v. s. misstydes lika fråckt, som någonsin i Oxford skedde under Stnartar soch hvarje annan regent, som hade lust att sätta sig öfver engelska folkets frioch rättigheter. I det heta förmådde väl icke ugglenästet vid Isis att fö— — ——— — rebygga, det engelska folket gick hånleende färbi dess predikningar; men otvifvelaktigt är ändock, att de i någon män uppehöllo ech fördröjde, att de, slängre tid än som annars varit fallet, sadde oenighet och motständ, då en stor del af landets ungdom upfostrades där. Likaså skola våra Isis-prester ockSå uträtta något ondt, ehuru de i det hela icke skola förmå hindra det sunda människoförståndets seger. I Så länge de höllo sig inom sina egna organer, hade man. icke så mycket att såga om deras samhällsförstörande predikningar: de kunde då tagas sasöm den enskilde mannens förvilleker. Men sedan de fingo tillstånd, eller rättare uppdkrag, att yttra sig genom den officiella organen, d. v. Å genom styrelsens mun, då fingo deras läror en djupare betydelse. Hvad säger man om allt detta nere i landsorterna ? Ingen är så blind, att han tror, det vissa tidningarton representerar toanen på de ställen, där de utgifras, eller att t. ex. tonen i Strängnäs är den samme som tonen i Samlaren, att många i Götheborg tänka så som Götheborgs Dagblad; likasom mar ej heller tror vissa liberala tidningar alldeles uttrycka tänkesättet på utgifningsorten. Men skiknaden tyckes wvara den, att om desse seduare icke precist uttrycka, hurn man tänker, tärråda de dock mera sympathi med folkets känslor, då däremot de andra blaI den uttrycka hrarken tankar eller sympathier. Tyn ställer undantasger jag. där loyauteten är å tontes äpreures, nemligen Upsala och Norrköping, I den sednare Ågoda staden hände en gång en tidningsutgirvare. att han blef å hela stadens vägnar varnad för liberalism. ehuru han visserligen icke visade I symptomer af et bestämd syftning ditåt, utan blott trodde sig tillständigt ats strvisla på visheten af en eller annan bragd. Dessa båda städer lysa. euligt Bellnvans uttryck om Kexand och Tuna, SåSOm två stjernor. Medan jag häller på med omdömen om tidningar och töretrådesvis de goda, måste jag uttrycka min förundran, att man icke vederbörligen framhaller officiella och offieiösa läguer. Fadana inlurencrägas dagligen: och vara väktare se icke up. kmelertiä komma de salunda att passera för sanningar. Somliga äro af vigt, somliga obetydliga ; men lika uppbyggliga åro de dock alla. För längesedan berättade den goda staden Upsaks lika gode Korrespondent: Tegner har det besynnerliga ödet, att hans politiska ideer ogillas i prosa, men åberopas då de äro på vers Petta har det besynnerliga ödet att icke-till den ringaste del vara sant. Då T:s ÅlCer äro på vers), händer dem, att de ömsom gillas, ömsom ogillas, likasom det sker i prosa. Svea, Iaket vid Magister-promotionen Åc. äro på vers och gillas ändock ; Apardhs mottagning i Svenska Akademien år också på vers, men ogillas högeligen. Alldeses likadant är förhallandet med bans prosa: Talet på roformationsfesten och EkonomieUtskottets betänkande är 1530 bafva väckt alldeles stridiga känstor. Om Korrespondenten varit årlzhade han däremot sagt, att F. skref fördom, hvad som slog an på hela uationen, men är me i en helt annan kategori; och då hade Korrespondenter baft rätt. Honores mutant mores — et animum?. A propos af hommes! Stats-Tidningen har gjort en dumhet, då hon gett sig ut på banan, för att försvara de svenska Fljarnfallen, och jemnfört vår Statskalender medl den franska. Det är redan anmärkt. att kfederslegionen är någon ting helt unnat än vara Riddareordnar, och att den stora mängder af den förras medlemmar bestar af sådana. som aldrig i em svensk kalender upptagas, nemligen soldater. Man garubblsar mycket öfver det problemet, hvarföre dem svenska Statstidningon allt jemnt expenerar sig för att framdraga saker. som hvar människa genast sinner vara srnkter antingen af okunnighet eller af en: allt för olröljd lrst att förvilla. Det mätte ske för att stärka regeringens anseende. — —— — — — —— — — — — Invamling till Nödlidande Hnkor och Barn efter de Fiskare i Orvust och Tjörns Skärgärdanhellka den IJ-de Februari tillsatte sine lif under maa ARR I FK;