c. ö (Insändt och betaldt.) Till Redactionen af Götheborgs Handels och Sjäfarts Tidning. Då allmänhetens uppmärksamhet är fästad vid ett så allfvarsamt och tragiskt Skådespel som Lidbäckska Målet, kan en muntrande mellan-act ej annat än vara för deusamma högst välkommen. Den står således onekligen i förbindelse hos Red. för införandet af det ordrika och roliga Opus, som intaget i Handels Tidningen för den 20:de synes vara beräknat, att på ett ställe. framlägga alla Gravamina mot Lidbäckska slägten, från och med det öfverklagade Sbonfotade Lefnadssättet ända intill de-fredliga Medborgarnes ihjälatenan d, hvaraf likväl, pris vare Försynen, som skyddar Oskulden, ingen dräpen blef. — och om hvilket förtattaren har beskedligheten anmärka att han ej vill lägga det directe! Domstolarne till last. S Författaren har ej generat sig genom bibehallandet af något sammanhang i sin afhandling, som än synes villa antaga Caracteren af ett svar på en af Fru Lidbäck till: Radhus Rätten ingifven skrift än åter om hvartannat.förtäljer, om Tjufrar som fått 40 par spö, om Ilopens Rop, om Domstolars Slapphet, om Ole IIujland och Ystads Målet, med Gud vet allt hvad andra bilder s-m huller om buller råkat presentera sig för en Confus hjerna. Vid de få anmärkningar som man skall tillåta sig vid Skriften, skall man denna gang. med förlaf, följa det gifna exemplet. at ej binda sig vid någon ordning. Den tid varder troligen kommandes, då nian torde kalla Allniänhetens blickar på en redig öfversigt af förhandlingarna i detta märkvärdiga Mål, sa väl Domstolarnes, som enskildte personers, alit öfverskådadt från en högre synpunkt än hämdkänslans och penninge Intressets, och man dristar förese. att en dylik öfversigt, om ej för allom roaude, skall för en och annan blifva uppbyggelig nog. . För det nörvarande har man blott velat förklara. att vida skild från att taga parti af hvad som cj kan eler bör försvaras, tror man att det ej är någodt Härklyfverö att påstå, det en person ej har lagligt ansvar för en sak, hvarmed han offenteligen och klanderlöst tillkännagifvit att han ej ärnade sig befatta. — Vidare att den af Fru L. ingilne och un citerade skrift tyckes endast afse att utreda buruvida hon för Sonens tillgöranden. och för hennes eget uracktlåtne deltagande i Contoirs göromålen, kunde häcktas; men att skriften ej vidrörde eller kunde vidröra de särskildte mot henne sjelf angilne och klandrade förhållanden, emedan sådant klander då ännu icke ägt rum: och Auteligen att i trots af alla ntrop. uppmaningar och jämnfärelser, det Ännu torde; vara oafgjordt. om det icke varit vida klokare att. då man befann sig i den mäst bedröfliga redlöshet i afseende på bristande bandlingar och böcker, hafva tagit initiativet trån en mildare äsigt. om ej af saken, likväl af de omständigheter, som dervid af slumpen. blifvit fästad. Man dristar tro det, och ju mer man betracktar de bakrända procednrer. som ågt rum, desto fastare blifver den öfvertygelse man altid byst, att om än den väpnade lagens arm. förmått ocli förmär tillfredställa straffbegårets Känsla. skulle dess kraft vara af mindre båtnad för de interresserades pecuniaira Vuer. och om det vore sant, hvad som förljudes rörande de i skriften omnämnde Soireer, med hvars beskrifning det skalkagtiga rygtet. troligen af ren Maliee, sammanflätat en glad middags historia, må man såga, att en Complettare burlesque aldrig gifvits på en illa uttänkt och än sämre uttörd plan. Götheborg den 21 Febr. 1836. Tertius interveniens. oe — —. — — — ———-44wwwwwOOOOWA-Ae----e-— —s—ä acauuvuxt-ve —2ä Eo1D:2 — — —