icke uppchölla af annat. ån af den förmögenhet Fru L. troddes äga. Om man ock icke kunde antaga, att Fru L. i detalj tog kännedom om affårernes gång och skötsel, så kunde dock åfversigten af det hela, fördt med ordning och ackuratess, ej vara af mera invecklad eller främmande natur för Fru L., än bestyret af. en vidlyftig Ekonomie, den hon i många år skött lika försvarligt, ja kanske bättre än mången karl. Om Fru L. fann för godt att öfverlemna åt sin Son all sin förmögenhet ; så kunna horgenärerne, — hvilka finna Fastigheterne dels testamenterade till barnen, dels intecknade för skuld, — icke mäta storheten af. detta offer , enär de allt hittills varit i saknad af Kontorsböckerne, af hvilka ensamt skulle kunna utrönas om och hvilka medel Sonen emottagit till Handelns början; och under slikt förhållande är det ursäktligt, om man antager att de summor , som åtgått till ett flerårigt storfotadt lefnadssätt utan motsvarande förtjenster, — till understöd af närmaste anhörige och :till betalande af H. C. Lidbäcks utländska resor Åc. c., tilläfventyrs uppgått till vida mera, än den jemförelsevis obet rdliga egendom hon nu lemuat till sina Kreditorer; ja denna egendoms mindre briljanta beskaffenhet bestyrkes än mera af den omständigheten, att hon icke ens hade egna medel hjelpa sin Måg med 2000 R:dr B:co, utan att bon dertill måste upplåna penningar af andra. 1 Y Det är således ovedersägligt, att den vårdslöshet och liknöjdhet, hvarom Konkursstadgan talar, utgjort ett hufvnddrag i de af Lidbäcks Enka Co: påbörjade nya affärer, och om dertill lägges, — hvad som längre tid varit i hvar mans mun, att Fru L. — änskönt varnad af rättskafine och kloke mån i Samhället för Sonens sätt att sköta affärer, — icke lemnat deråt ringaste gehör, ehuru det med någon omtanka om eget och andras väl varit hennes pligt att opämindt sjelf förskaffa sig upplysning och råd af pålitliga och kunniga mån; så maste deraf otvuuget kunna dragas den slutsatsen, att Fru L., genom detta sitt förhållande, hade det ock varit fullkomligen negatift, utmärkt sig som en lättsinnig och vårdslös — men, genom sjelftagma undansnillningsåtgärderne uf den till borgenärernes förnöjande atstadda egendomen efter Cessionen, såsom en bedräglig gäldenärska. Fru L. talar om sina moderliga känslor! Rättskaffens moderliga känslor vördas af hvar tänkande menniska; och ju oförskyldare en olycka är, desto ymnigare är medlidandet. men sädant kan ej vinnas af en Moders uppenbara öfverskylande af ett vanartigt barns brott, och falsk måste antingen Moderskärleken vara, som ej kan bev-ka ett barn till avger och till en uppriktig bekännelse. eler ock mera äm äsärhärdadt det barn, som skulle kunna motsta en redlig Mors ömma suckar och böner. Dock Fru L:s eget spräk inför Rätten vittnar allrabäst om den anda som liftar henne och den smärta hon hyser ölver borgenärernas förluster. IISUe Fru L. blifvit bestulen, i sanning hon skulle föga lagt vid sig, om Tjufven blifvit gripen, med eller utan Pass. I Sverige eller i Davnewmark. Visst känner Publiken de historiska Fakta och de åtgärder, som vidtagits att få H. (. Lälbåäek gripen och Hit atertörd; men en makalös fråckhet skulle blott kunna pasta att andra inom Göteborgs samhähe, än II. C. Lidbäcks medbrottslingar, känt sympati och sorg öfver hans —2 hit återförande. Landshöfdingen Herr General Edeuhjelm och Kongl. Danska Polis-Chefen i Köpenhamn njuta derföre hvarje redig Göteborgares uppriktiga tacksägelse, och som en Civilisationstriumf ma det anseg, att Regeringarne nu äfven i sådanmt räcka hvarandra handen, som rörer säkerheten af deras undersåtares inbördes priratangelägenheter. : I Fra L. beklagar sig öfver sin Sons ohyggeliga logis och hemställer, hnruvida detta kan förmå honom att öppet gå andras önskningar till mötes. vin för vär del fråga deremot: om Fru EL. är i stånd att uppgifva en enda menpiska alltsedan Göteborg existerat. som under missbrukande af det heligaste if förtroende, genom det mest utstuderade bedrägeri, tillfogat samhället en så enorm förlust, som hennes Son? Hopen ropar: Lag och Straff Äro blott till för den fattige men ej för den rike, och mätte det icke älven hår besannas! Hvem är brottsligare: en Rånare, dömd till döden, uppvuxen i armodets, uselhetens, förförelsens hemska omgifvelser, eller den jernbeslagna Tjutven. sem tilläfrentyrs hänförd af nöd, hunger och behof föranläls att stjäla och, för sitt gagnlösa inbrott i ett Kontor, fick 40 par spö; eller H. C. Lidbäck, uppfostrad i skötet af en välmående familj, mndervisad i allt som kan förädla hjertat och hufvudet, — ägande allt hvad en tarflig lefuad kan åstunda, bhegafvad med anlag och kunskaper, hvilka på ärans väg kunnat göra honon till en sin få, delsestads mest ntmärkta och aktade Mån. men inom nägra få dagar från sina Medborgare stjäl flere Hundrade Tusende R:dr: Här var ingen ögonblicklig förvillelse eller en hastigt pakommande anledning, som vallade katastrofen. Nej! med en Storspelares mest utstuderade -petsfundighet var allt, äfven det minsta, i förväg beräknadt; allt lyckades, utom nöjet att ostördt få njuta rofvet ! Den slapphet. hvarmed denna sak med hvad dermed sammanhang äger allt sedan Lidbäcks hitäterkomst lagligen blifvit behandlad. Lall snart, ej al; lenast öfver hela Riket, utan ock i alla större Europäiska IIandelstäder. väcka allmän förvåning; ty fråga synes verkligen nu vara. om djerfheten. listen och bedrägeriet af samhåällets drägg med stulna penningar skall segra ntvel lag och rätt, eller om icke lag och rätt, handhafde med skyndsamhet. kraft och skicklighet, icke äfven hädanefter i Göteborg skola få vara dem redliges värn och den brottsliges skräck. När fredlige medborgare, sedan de förlorat en betydlig del af sin egendom, aerföre att de beltra sin rättmätiga talar. nattetid mäste äfrentyra att bli ihjälstenade inom sina hus; så kan detta 11— serligen ej läggas Domstolarne direkte till last: men om vederl örande tilter att den största bedragare, som någonsin funnits inom Göteborgs fängelser . får besökas af hrem som helst. att der sar spelas, drickas ch oppeärplaner ej allenast art tillintetgöra målet fär Domstolarnas ransakning va ock att upptänka nya hofstrek och att deruti inviga Ynglingar hvi ka under andra åtgärder skulle krossas af samvetsqval och återföras) råtta vägen: då kan man (j neka att eriminalväsendet bår skåtes I. olika med brad som brukas i Rikets Hufvudstad, ja äfven i de dtl utrikes, der medborgerliga friheten i sekler varit stadfästzd, nen der c: )