Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1836, sida 2

Lill Red. af (Gätheborgs Handels och Sjefarts Tidning! Enkefru lådbäck har den 6 d:s till RadhusRätten inlemnat em skrift. deri hen söker visa olämpligneten af det pastacnde hennes Borgenärer vjört,yuemligen: att hon, sasoin bedrägFg gäld-när. matte träda i allmänt häckte: och da Fru I.. för samma skrift begärt och fått plats i Tit. blad för den 10 d:så tillater man sig att lika offentligt göra några anmärkningar dervid. Pra L:s hufvudarguamenter äro: vatt hon offentligen skalt hä tillkännagifrit ledningen af henues affärer vara öfverlemnad ät Sonen H. 6. Lidbäöck: att Hon i följd deraf väl vore bunden vid den pekuniära ersättningsskyldigheten för hans misstug. men utt, da bef sasom qvinna frånkänt sig det moraliska ansvaret, hvilket i förlitande på Cmbudeis vättskaffenhet och klokhet blifvit öfverflyttadt pa Owbudet, hon mäste af Fakens natur kunna anses lika fredad för nämnda ansvar. som för det lagliga straff; som ma kunna drabba Ombudet för dess fel: att. då hon öfrerleignat hel sin egendom at sin Son i förlitande på dess klokhet och redlighet, Borgenärerne på lika grunder anfårtrott honom större och mindre delar af deras förmögenhet; men att. da iugen torde kunna påstå att det sednare skett i följd af deras tillit till hennes personliga skicklighet, brottmalslagen icke borde kunna aberopas emot hen. ne, för hvad hon brarken moraliter eller legaliter kunde anses förbunden att göra och formligen angifrit sig icke äåmma alt göra: Att detta är ett advocatoriskt harklyfveri, faller straxt i ögonen. Väl bar Fru KB, offentligen tillkännagifvit. att II. C. Lidbäck ågde färesta hennes assärer. men icke kan detta frikalla henne från det moialiska och personliga ansvar lagen i allmänhet underkastar dem som sköta handelsaffärer. vare sig Mun eller Qvinna. då t. ex. UtsökuingsBalkens 8 Cap. 5 uttryckligen aläg-ger Enka häekte för skuld, den hon sjelf gjort hatver. Ått Stiftarena af den nu gällande Koukurs-tadgan för Enka. som idkar handel, skulle gjort ett uadantag. kan icke heller anföras: och då Fru kh. i sin kungörelse af d. t:: Murs 1534 icke sagt: Jag vill vara med så känge allt går väl, men i motsatt tall vill jag vara fri från allt ansvar, som kan förnärma min personliga säkerhet och underkasta mig Koukurslagens strängare straff, så följer deraf ock klart, att hon nu destomindre kan widga sadant, då hon uppsätligen förkastat den utväg borgenärerne öppnat för henne. neml.: att förklara, att atan all hennes vettskap eller delaktighet Sonen vorse ensam skyldig till de bedrägerier. som mot EBorgenärerne ägt rum. samt att Sonen daledes ensam vållat den skuld, som derigenom tillkommit. Uech då bon. för att skydda bedragaren, icke bezagnat denna distiaction: då det uppdagats att Fru L. sjelf, efter det hon till sine Borgenärer alstätt sin epeudom. baåttetid låtit till sin äld-te Son bort:Öra krentur, victnalievaror aoch stora packade kistor, för hvilkas ivuchåll hov ej kunnat förmås redogöra annorlunda, natt hou sagt: Vatt de endast innenölle lapprir: då hon desstörutan finnes besvärad med ganska bndunde lik1elser art hafva färtegat och från Borgenärerne undankallit betyasiga turdrinvar, Samt hätricenom missterkag om hennes egen brottsliglliei öfvergått till isshet; så saknar ock Fru bk. allt skäl att klaga öfver för hård medfart eller ör mycken stränghet i Borgenärernes paståenden. Med hvad ussäkter vill ru L. väl öfxerskyla detta. da hon nu hade bäde lagligt ombud och rågifvare? Att hon i smyg och utav deras vettskap handlat salunda. det talar u kraftigare än: allt annat. . Fru L. antager att. emedan hon haft tillit till siv Seas klokhet seck red-. ghet, äfven horgevärerne på samma grunder anförtrott henom större och zindre delar af deras törmägenhet: men deruti är Frun i ett verkligt misgs16. ty H. C. Lidbäcks enskilte egenskaper och bars vinglerier häfta väk afld snarare minskat ån ökt krediten, så att den, hvilken husct änuu avde, 7