Fru I.dbäck och hennes Son verkställdes så fort som möjligt. anhöll v. kläradshökglingen Göök att. om ransakningen före middagen at Radhus-Rätten ej längre ville fortsättasmälet mätte åter på eftermiddagen få förekomma. Allmännc aklagarce, som förenade sig i v. IIäÄrad-käfet. Gööks yvrkande att Fru Lidödek. genast måtte hämtas, hemställde i öfrigt. om icke. för vinnande at mera redigtwet vid ransakningens tulltöljd. Lidbäch borde aläggas å viss dag Ffranrlägan ex sadan sförtekning åfver tillgangar och skulder. som han kunde med ed besanna——— se? — Ikudln--Rärten afkunnade härefter beslut, hvarigenom målet uppskjötss till nästa bördag, klockan 10 fi m bvaremedlertid Rätten ville draga försorg att Fru Lidbäck blef till samma dag till Rätten npphåmtad. Så vida de vid detta rättegångstillfälle af Lidbäck gjorda uppgifter Äga grundär alk anfedning förmoda, att Såväl Stadsmåklaren Edwin Lefflor (hvilken icke bör förblamtas med den för sin redbarhet här allmänt aktade oen värderade Stadsmåklaren och Skepps-Clareraren J. Å. Leffler) som ock Mäklarebetjenten Schneidaw blifra i ej obetydlig mohn invecklade i målet säsom delaktige i dr atgerder Lidbäck strax före sin rymning vidtagit. Lidbäck upplyste nemligen, att Schneidaw äåunn julafton; på enträgen begäran lemnats rättighet försälja ee lä:Co M:k 17000 i Ch. Lidbäcks Euka Co. vexlar å Hamburg. äfvensom att erhallen valuta hlifvit tilk fuflo redovist erfter afdrae af de Firmans engagements, i hvilka Bolaget håltade till Schneidan: E. Eeftler synes dorgmot icke eudast hafra bäträdt vid de dagarne före Lidbåäcks afresa tilllnuallade varornes belåning, utan äfven varit den, hos hvilken Boets-tillhörigheter i kontanter och valutor blilvit insattes klärför up-pgifver Lidbäck sig af Lofkler bafva miottagit förbindelser, ställde till Sedelhafraren. lörSkrifne med ränta, mer att desse rever-er förkommit, jemte vid afresam modhafvande böcker. på ett för houatu obekant sätt. utan att kunua bestämma betoppet, som dock vid cet förtgaåcudke tilltälle af honem uppgass bestiga ce : 30.000 R:dr. Till Lidbärks f. d. Nontersbetjernt. namera klandkkenden C.G. Kidhlman, uppgifrer Läidbäåck sig, före afresan, hafva salt diverse varor. till belopp af c:a 30.000 ERar, till en del på 3 ars kredit : men äfven reverserne härför uppgifvas af Bb. vara förkomms På de upplysmingarsom kunna vinnas härutinnan, beror till stor del Boets blifvande ställning oms wisigterne härför kunua vi för dagen icke utlata oss. Red:s Sitraste reerevande af Lidbäckska malet har föranledt Eaketin L.idbäck begära en plats i tidningen för söljande: Tatt Rodact ören af liothieburga flandela och Sjöfartsy Fidning. På Rediur uti dess Tidnaiug N:o 12 för dem 36 miethenre Farnnarii. izfört em mir dem 28 Ö somm manad tll Väållofl. RadlixusKätten ingifvan skrift, med bifogande af ger anmärkning. att densamma mot mis retat sinnena: anlaller jag att lkedzutionen i dess Fidniwms öfver täårkes in;öra attrveket af mein säkra sfäözln-pypning. att om samme min skrift läses i save manhang met de till Rätten före och efter denunma af mig inlämnadle skrifter, skall ej nagot sarande imtryck däraf konna appkemma. Det var nemligem ommkvikligen nödvändigt, att jag i enlighet med sanningen skulle intyga, att min Som före dem olRNUKeliga Carastrofem städse mot mig enskilde och så vidt jag kändt. met adla andra iaattagit ett ordentligt oeln rättskaflens handlingssätt. fyetta har jag sagt. ech vit upptepande däraf i min skrift MM RalhuskRätten al den 27 Jarmarii uttryckeligen och till undvikande af allt mösförstand tillagt dessa ord. mun märhyllning af hans åtgjärder tärsvaun, vid den tid kenoga on hvilken period jag talar. och vid kväken jag nållgas sluta bvarigenenr, ej mindre än genom flere lika bestämde xttrandensom i mina skrifter igenfinmas, jag anser mig hafva undanröjt hvarje tvifvelamal, ast icke jag ogillade hvad hvar och. en mäste beklagaoclr att icke min punkt de däraf ej vore förtjente. Ål. H. Fidbäek 2 Och då vi villfarit denna kensges Begåäranarst vi ess äfven böra i tidBinge inrycka hennes skriftliga anförande til Fretoceklet den 27 sistl. Jann ariAtt Fru Lidbäck i nadanstårnde skrift iaktuagit ett mera passande språk, beträffande sin Sons förhallkunden, finner Eäsaren lika med oss, och vi hoppas att denua skrift. en frukt w Å dagars moget betänkande (förra skiitten var nemligen af d. 20ule) , måtte i allmänhetens vwdöme verka försonande; den Umder, som. följer: UFill Nylllngsk Badhus Rätten i: tiltthohorg. Nedtryvkd gnOm bakymmerafmnart sagt, den svåraste beskaffenhet, sem knnna träffa em prover, är det icke minskee Smärtande att erfara, att mine Kerrar Borgenärer fauttat elmnida tankar emot mig och viljan liksom: missförstå mine förhållamslem. Langt isar att jag sökt öfverskyla mim Sons fel, visar jad dem negsamt: men ingen, aldra minst dem. som sjelf har Barn, må döma en moder hård: derföre, att hon ej deltager i a tal emot sitt harm. Af mine i H i 1 I yttranden, -udane de färekomma I mise skriften, och med sanning sSkola bestå, må man iake eler draga någen monlig slutföljd emot mig. Hese äro, jag upprepar dem återe att jag inke vetad annat ön. att bavdelsgöromälen af min. Som hlifvit bedrifne med ordning ock rättskaffenhet. och att jag ivke haft minsta. antedning att finkta någet annat förhållande förr än dem nog känd olyckliga tidpunkt inträffat — samt vidare, att min Son i sine euskildte räkningar och kamdlisgar emot mig alltid visat ordning och noggrantret. rå att jag icke Hade skål att förebrå hönom bearkeu oredligt. svekfult eller vardslöst förfarande. Man märke kärvid, om hvilken peried jag talar och, vid hvilkerjag nödlgas slata! Om. man, såsem jag hört. omtalas, skulle vilja tillrita mig bristande: uppmärksamhet och tillsan vid den befattaing, jag öfrerlämnat åt min Son, och derifvån leda sig väg till anmärkning emot mig för vårdslöshet. får jag åberopa, vad jag härförnt yrtrat, och ntbedja mig i ödsjnkbet att få fösta Domstolens uppmärksamhet derpå. ats förhållandet mäste ses fran en annan synpunkt, då, säsonr här inträffat, bandel idkas af Fruntimmer genonr Ombud. äm då dem bedrifves af Huftadpersonen sjelsOch da mitt samvete fullkomkgen fredan mig från hvarje inre sörebraele att, till min nytta hafva användt minsta del af uUvad min Son borgat eller med audra slutit ör fivmaus