ma under fund med nägra mer än till en föredragning nödtorftiga Jaridiska kunskaper. En viss barlesk munvighet. bvarmed ban bittida orsi sent skymfar och predikar mot alla förändringar, allt den nya tidens sträfvaude och framför allt dessa tidnings-skrifrareär ät enda. sog han någonsin framlagt i ljuset. Utlefvad är han dessutom, så af föra hopp är. det han ungonsin kan eller ens värdar sig taga kännesten om bvid sednare tiders lagstiitare tänkt och gjort. i Om Lagman Cassel känner man incen tog annat, än att han gjort sin egentliga tjenstebana vid tullverket och mv ra än mängden torde vara obeqväm att studera sig in i ett nytt lagsyste sx vch fatta dess arda. -— Om Lagman Norin vet jag sannerligen intet mera än det. som just lärer hafva skaffat henom platsen i Committeen, nemligen ficndskapen tili en ny lag, sädan den uppenbarade sig i sälskapet med de 48 nämudemännev. Detta förballande är redan anmärkt och ganska anmärkningsvärdt. Ålvarföre skulle just sadane män upsökas, om icke meningen vore att tillintetgöra ett arbete, hrarpa verkligen lärda jurister nu i ett tjerdedelsekel arbetat, hvilkas forskningar och filosofi atmiustone icke detta triumvirat är mägtigt att bedöma? Men, bedöma det kunna de väl på visst sätt, ty domen är lätt, om man sätter sig på domstolen med det fasta beslut att förkasta förslaget, icke lör felens skull, utan helt enkelt därföre att det — finnes. Man säger mig, att Committerade ieke äro ditsatte för att döma på det sättet. Få se? Jag lar mina aningar. Nog kan man vända sitt apdrag därhän, om man allvar är. —