det gör han nästan mest, sedan han ligger stucken på gatan. För att ha icke skall behöfva tala alldeles ensam, har ödet och H:r Kullberg så anstaltat, att CardinalErkebiskopen bor bredvid gatan och kommer ut vid den döendes 10p. Mänga af författarens ideer låta upspåra sig hos andra; och så har man äfven trott sig håri se en imitation af Schillers Andreas Doria, som icke -heller har portvakt eller annan betjäning, utan kommer sjelf och öpnar. Den, som icke känner piecen, skulle kunna föreställa sig. att det är i flyttningstiden; men vi veta, huru det hänger tillsamman : det är upror i staden, och tjenstefelket har i tragedier vid dylika tillfällen samma rätt, som det har i Stockholm då frispektakel gifves vid Skanstull. — I förbigående sagdt, har jag aldrig frequenterat ett tråkigare upror: hurn det egentligen hänger tillsamman, vet man icke; man ser blott, att nägra comparser slås med korsgevär. Zjelfva complotten, afsigten, hvad Salerno ville göra — allt det stadnar tämligen i — skuggan. Men en tragedic bär sig icke utan en smula slagsmal på gatorna. Imedlertid skulle det vara önskligt. om nästa tragediförfattare, eller H:r Kullberg nästa gäng, ville ge den så kallade cumbatin i början af piecen eller esterat, så att man kunde slippa, om man ville, d. v. s. antingen dröja, tills den vore förbi, eller gå, innan den begyutes. Diverse andra imitationer i knalleffecterna har man trott sig märka. Falumda har Shakspeare måst släppa till Lady Macbeths sömngångeri och Hugo Kejsar Carl V:s besök i de Kungliga grafvarna: buru många som contribuerat till tolfslaget på gongongen, vet jag icke. Skälet, hvarföre Lady Machbeth går i sömnen. det vet Shakspeare: men hvarföre Johanna gär i sömnen, det vet icke H:r K. Evarföre Carl V går ned i grafven, vet väl Hugo icke så noga, men dock nagot mera än H:r K. vet, hvarföre Johanna går dit. Men. min mening är icke att skrifva en recension öfver Svenskarna i Neapet: jag har blott velat framkasta nägra vinkar om, hvad som föreföll mig vid ett flygtigt beskådande af stycket. Vi hafva förut en tragedi öfver samma ämne, St Birgitte at Ling: och den har förefallit mig vida bättre. Det är svart att förstå, hvarföre den aldrig blifvit gifren. Ånun en till. något äldre, skall fmnas, hvilken det vore interessant att fa se. Man har pastatt. att ingen theaterstgrelse varit olyckligare i val af piecer. än den närvarande. Denna förebråelse skulle jag åtminstone vara färdig att underskrifva; huru det förhaller sig med de manga öfriga, vill jag lemna därhän sa länge. s I ett par tidningar far man redan sett omdömen om afl. KommerceRådet Zeninus. Alla instämma i hans beröm. Han var också en anspråkslös, våälviljande, frisint och i allo hederlig man; mycket beläsen och arbetsam. Egentligt snille tror jag man har orätt att tillägga honom: men han hade, hvad fransmannen kallar tenie du cocur, och var ett bevis på, huru långt em ärlig vilja och jernilit förenade kunna komma. Alla dessa egenskaper hade också törvärivat honom ett allmänt förtroende, utom naturligtvis på de ställem, där ingen annan egenskap än purt, blindt degouemeat gåller, hvilket ersätter alla och ieke er-ättes af nagon eller ens af alla förxenade. Det påstås, att mun skall mycket märka detta i statens embeten och tjänster, och att slägtskap eller vänskap med em för brist på den enda saliggörande egenskapen misstänkt person är nog, för att stänga den förtjäntaste från statens tjänst. Detta system försvaras också öppet. En bok har utkommit. hvars författare tros vara samma unge dramaturg, som försett tleatren med den nya tragedien och i denna bok, kallad En ung mans Memoirer, påstås det vara alldeles orimligt. att en tjänsteman talar och tänker annorlunda ån hans förmån En Chefs magtketer det, bör icke vara inskränkt till blotta embetsrummet; han bör ha en moralisk kontroll på sina underhafvamde, och likheten i åsigter mellan styrande och styrda är vida vigtigare än iakttagandet af de yttre konventionella formerna. Då det icke blott är unga män, utan unga tjänstemän, som drifva dessa satser, kan man se, att systemet redan är mer än theori; och den unge mannens åöfriga satster bevisa, huru genomträngd han är af sin underdåniga tro. Likasam å öfriga stallbråderna, latsar ham glömma fom han någonsin vetat det), hurn olik den svenska embetsmannainrättningen ännu är med andra länders. och att. om hans lära allmänt erkändes, skulle här upsta en för hela den bildade folkmassan gemensam, en allmån tanke-och opinionssrhordination. — Dit vill man naturligtvis: och den unge mannen har icke dolt detta, då han påstår, att likheten i tänkesått bör finnas icke blott mellan chefer oc underlydande tjänstemän atan helt enkelt meilan styrande och styrda-till hvilken sednare benämning alla landets invånare hänföras. Denne Ywunge man är en af dem, om hvilka jag häromdagem skref till M. IT., som således ser, lruru rätt jag hade. oeh hurm hoppfufla tjänstemannaämmen mi upräxaDe äro visserligen constisutiogella och vilja. att vi skola hafva vår tarkeoch yttrandefrihet oförkränkt. blott vi tänka och yttra oss så, som de Ystyrande önska. — Memoirerna bör M. EI. skaffa sig, tör att se en lefvande bild af dem modesti, sem anstår en ung, första gangen framträdande törfattareMen dessa lumpna småsaker narra mig att blifva vidlyftig. och nästan glömma Zenins. anledning af hvilken jag ämnade säga ånuuw några ord. Mången lyckönskar honom att hafva vandrat hädan, innan han fick. se förstöras det verk, för hvilket hun lefde och verkade i ett fjerdedels sekel. Man behötver irke vara klyftig. för att märka, hvad meningen un är med nya Lagen: dem skall förstöras. Valet af ledamöter i nya Committeen bevisar detta mera ån tihräårkbgt. Chefen är den redan 1789 namnkunnige Friherxe Ludvig Johansson Boije, om hvars bedrifter i inridiken jemut ingen ting är kändt. utom en rättevårg för 20 år sedan, hvilken han förde sa väl. att han kom på fästning derför. Allt sedun hur han varit tjenstledig och bott på landet, der han förmodligen på denna mellantid förvärfvat sina stora juridiska kun