Å1A 14 FRÅN REDAKTIONENS KORRESPONDENT I STOCKHOLM. p. 12 Jauuari 1836. Oaktadt man här i Stockholm i allmänhet är rått belåten med sig sjelf och beundrat sin egen person, såsom en hufvudstads invånare egnar och anstår, finnes dock en eller annan, som vågar göra rättvisa at hvad i andra ståder företages. Sjelfva Götheborg. som annars blifrit betraktadt med skefva, om icke något högdragna blickar. har funnit nad för icke så få. Mängden betraktar naturligtvis med en sorts medlidande rikets andra stad, som saknar den förstas festa herrligheter: en Konglig Opera: lustläger; corps diplomatique: tjogtals uniformer : ordensprocessioner och thronhimlar (att icke tala om Kongl. kröningar, barrdop och hofbröllop): dansoch supordnar, vackra dalkullan och H:r Liljewalchs store oxe: Kongliga intag med II:r Major Sundell och hans vackra truppescorterad af Lagman Nerman och Advocatfiscalen Fredholm med deras icke tullt så lysande corps, som bär : Sveriges skyddsbelgen på magen; Catharina kyrka och NStjernkikeriet 3 Riddarholms-vadeidar: Jumarknader: ryska angskepp: langholms-sp:ktakler och Krigsakademi: Lör måskrättegangar och riksdagsprocesioner: paltar och roddarbatar; krubban i Bethlehem; ryska påskägg och katolska välsignade tärtor Åå. Åe. ÅeDen stora mängnar alla dessa herrligheter, som mer ån ersätta alla andra förmåner. Det börjar dock numera finnas en och annan. som nästan afundas Götheborg associationsoch entreprise-andan hes dess juvånare: de vackra husen och väl hallna gatorna, som Å bjert atsticka mot Stockholms lador för hus och kullerstensrösen för gator: dess förträffliga eldsläckningspolice; dess, åfven genom asociationsanda upkomna ypperliga hoteller, hvilka Steckholmaren anser onödiga , emedan hen icke sjelf är resande i Stockholm och icke bekymrar sig om hvad den resande lider och svär : dess likaledes tillvägabragta magnifika badhus: dess skjutsinrättningdetta bimmelrike mot Stockholms åkare eller tillfälliga bondsbjuts: dess ypperliga fartigförsörjningsanstalter m. m. d. Ingen kan neka Stoekholniarer konst både att förvärfva pengar och göra af med dem: men båda delarna vill han gärna göra för sig sjelf. En tusenriksdalerssedel ser han icke på, om han kan se de tårnäme och göra dem glada, eller om han kan lysa ensam med någon vacker gärning: men samma st del skulle han aldrig släppa ur sin hand, om det gällde att. bortblandad i en association, frambringa något nyttigt eller vackert. Ett undantag siunes. nemligen då allmänheten upmanas holmaren ar: och i allmänhet kan man såga, att han är verkligen ömhjertad och gärna ger almosor. — Sednare exempel. äfvensom. gamla, visa —— — — — den, som Stgdt är. betraktar med ett visst medlidande en stad, som d nogsamt, att Stockholms beskattande municipalaucteriteter lätt hitta pengar. af nägra högt förnåma till välgörande inrättningar. Då griper sig TN då man skall, som det heter, hedra sig; men till diverse nödvändiga småsaker är svärt att få en skilling. : Men min mening är icke att göra en karakteristik öfver Stockholm och dess invånare: om dem kan, Kanske med större skäl än mängden andra, Ågasatt Åde äro som de qäro: och jag ämnar icke uppehålla mig vid dem. Ändamålet var att reflectera öfver den entreprenanta anda, som i mång ting råder i Götheborg. Bland annat. som nyligen i detta afseende fästat min upmärksamhet, är ett litterärt företag. som annoncerasoch som förutsätter mycken kunskap, mycket. arbete och verkligen mycket mod, sa vida det icke år ett helt enkelt speculant-dagsverke. Jag menar den tillämnade uplagan af Bellmans Arbeten. Uplys mig, hvilka de män äro. som stå i spetsen för detta stora företag. De synlige väcka icke tillräckligt förtroende. Bokhandlaren Gvmpert har jag hört omtalas såsom en redig ech gjålitlig affärsman: men huru djupt han inträngt i svenska litteratnren. eller om hansåsom unutlän— — — — ding, ens har någon bekantskap därmed, vet jag icke: och al Mir Charles Backman har jag ingen ting sett. utom en tidning. hvars politiska tendens icke hörer hit. men hvars behandling af logik och grammatik är så pass illitterat, att ingen ting dårmed kan jemntöras. om ej f. d. Senatorns af Diho eller H:r Jonas Eindbergflytande omeningar. UH:r Backman skall: vara sångare och har således förmodligen trott sig vara cn stor Bellmanian. — ertersom han kan sjunga den odådlige skaldens visor. Men han misstager sie, om han tror, att bland tusende, som kunna deda visor och hafva nöje af dem, mer än en i allmänhet fiones, sem sförstar de oförgängliga sulorna af natur och solklif. Andra män måste da stå i spetsen för uplagans redaction: och det vore interessant att få känna dem. Vi hafva bahof af en ny uplega at Bellman, icke blott af en okritisk omtryckning. Exemplar af de förra uplagorna kunna ännu fås. Jag vill framställa mina tankar om, hvad som fordras af en ny uplaga af Bellman. Han. likasem de flesta stora natur-halder, törstod siv icke Jelf. åtminstone icke sitt eget värde. Således når Han utgaf sina skrifter, uttog han de frag menter, som han tyckte hafva största värdet. hvilket han ster bestämde etter deras större eller. mmäre öfverensstämn:elwe med ett cenventionelt begrtepp om det anständiga och passande. Annorlunda förstede icke heller hans samtida honem: och sjelsve Kellgrenmåsterhiga företal förråder ingen djupare insigt i Arad B. diktat. utan bott en ursäkt för haru bam uttryckt sig. En ny uplaga, en kritisk och kom