En välment önskan på nya Aret! Det har länge i opinionens ögon varit erkändt att, bland de okynnen som vår tid har att bekämpa, dryckenskapen iutager första rummet, och med skäl kan den kallas roten till alt ondt. Vianga ha ifrat för nyckterhetens sak, och deras bemödande har ej aldeles varit fiuatlöst. ehmru fa Proselyterna äro: emot den Stora skara som ännu begärligt Slukar det förderfliga bränvinet. Måtte det nya året, som blifvit utmärkt genom skärpta och närmare ingripande förordningar emot fylleriet, rätttärdiga det hopp som hvarje vån af Nyckterhet och Åloralite dervid fästat, samt att de, som ära satte att vaka öfver lagarnes efterlefnad, fullgjorde sina skyldigheter. Det berättas, att uti en viss Stad den bekanta hö Cari förr betalte en ärlig afgift för tillåtelsen att, tvärtemot gällande författningar, få utminutera bränvin, och följden af detta själfsväld blef, att uti den Staden och dess förstäder hvart tredje och fjerde hus förvandlades till en krog, der enorma qvantiteter af denna älsklingsdryck utminuterades. Så har det tillgått och Menniskovännen och Patrioten måste med gråmelse se fördärfvets ström bortföra all välmåga och trefnad från det land, som fordom var ffälsans och Kraftens hem, der Ara och Redlighet bodde i hvarje tjell hos fria och friborne Män, ej slafvar af sina begär; ty en slaf (märken det väl) år den, som usla lustar jagar. om kedjan a!drig skramlat kring dess fot. Det var da en åra att vara Svensk: men 0 Tempora! O Mores! hur åär det nu? når utlänska Journaler och Skrifter nästan gifva nyckterhetens sak förlorad i den gamla Frihetens Eand, der Ijeltens och Fosterlandsvännens graf hånfullt trampas af fylleriets och vamvettets föraktliga offer, de där ibgeuting agta Heligt och vördnadsvärdt. Träd in på en krog eller Gästgifvaregård du, som försvarar Afgrundssoppan för utsupne anden, afhör dem som vanligen tillbringa sin dag. men synnårligast Söndagseftermiddagen, på sådane ställen, du skall få höra allt Heligt försmädas, få se all mänsklighet afklädd, och du skall fattas af faxa och blygd att tillhöra ett slägte. som förnedrar sig så längt under djuren, att sjelfva Fänaden förskräkt flyr deras förpestade andedrägt. i Hvem kan beskrifva allt det onda. som fylleriet förordsakar ; alla de bittra tårar. alla de förbannelser det framkallar öfver värt arma slägte : måtte åtankan häraf hos hvarje Man och Yugling. som äger anspråk på bildning och Moraskte. åstadkomma beslutet att aflägga bruket af bränvin, hvars nytta ingen kunnat bevisa : men hvars fördärf i physiskt och moraliskt hänseende ösernog är kändt. Man vet att Exempel verkar mer än bade tal och skrift, och ingen tänkande borde längre näka Mänskligheten detta lilla offer. Det torde vara öfverflödigt att tillägga hvem, eller hvilka som borde vara redo till försakelser da det gäller framgangen af det goda: mig tyckes. att. öfver de läppar, som Söndagligen ipför Guds Församling bedja Fråäls oss ifrån ondo. borde detta färagteliga flnidaum (så mångas Eviga ofärd) aldrig komma. Matte det aya äret finna mänga nycktra och vakande, som förr i mer eller mindre grad öfvat svalg och dryckenskap, och deras Exempel och Dygder sägna våra bygder. Ja ——;;