att nu intet tillfälle yppat sig för någon tapper och loyal E. att vara tonjours E. På visst sått är den eminent trogna staden Stockholm ännu i ovisshet, huruvida det var andeskådare eller patruller, Rosencreutzare eller officerare, som visade sig den natten på de till Länghelmen ledande gator. Något var det; och ganska trovärdiga personer försäkra, att det för deras lekamliga ögon såg ut som både patruller och enskilda officerare. Imedlertid kan man icke vara säker på någon ting i dessa onda tider. Ehuru bedröfliga dessa företeelser på och från Långholmen må vara — och de äro det icke blott för spökrädda dårar, som frukta mord och brand för det närvarande, utan fastmer för den tänkande filanthropen, hvilken mäste sörja öfver förfuskandet af en vacker ide — så visa de dock emellanåt några löjliga upptåg. Salunda berättas, att — redan före det tillämnade rysliga upploppet — två correctionister lyckats att rymma och kommo isvågen till staden. Frågan var nu att komma dädan, ut genom någon tull. : De båda äfventyrarne funno, att uniformen skulle förråda dem, och att företaget derigenom blefve vanskligt. Men uniformen gör icke så mycket uppseende, i fall man är stadd i embetsutöfning; så tänkte de och gingo till Kornhamn, der de på stora depoten stulo en af de portechaiser, som fordom utgjorde ett privilegium exelusivum för det sköna könet, men genom nyare förordnanden blifvit gemensam egen-. dom för bada könen. och hvarifrån skapelsens herrar till och med någon gang ses hafva utträngt det svagare härilet. Vid utöfningen af detta kall visa sig de manlige officianterne i full Längholms-drägt : och således insågo de ifrågavarande speculanterne ganska riktigt. att de icke skulle väcka uppseende, så snart de vore försedde med det knapphändigt förvärfrade embetstecknet. Också vandrade de alldeles omolesterade; hvar och en gick till och med ur vägen för dem — ja sjelfva postkarlen vid tullen gjorde väl icke honnör, det vore synd att säga, men tog sig i näsan och makade sig at sidan. När vära vandrare kommo i Solnaskogen, kastade de fran sig det begagnade vapnet, deruti härmande menniskorna i allmänhet . som förakta de instrumenter, hvilka dragit dem ur svårigneter. -— Man tror, att det är båda dessa rymlingar; som sedermera röfvade drank-akaren vid Alby. I samma trakt. eiler skogen omkring Solna och Carlberg , har man för nägra dagar sedan upptäckt en depöt af fiera dylika rymlingar. Cadetterne hafva flera ganger varit ute pa recagnoscering och jagt, hvarvid de upptäckt lägerstället i skogen och även fatt se ett par af det vackra sällskapet, men icke kunnat hinna nagon. Detta lärer: verkligen hafra inträffat sedan polisen i sitt blad offentligen förklarade, att alla de förrymde correctionisterne äro aterkommne. . . Stockholms Julnöjen hafva varit sig lika: många och stundom något enfaldiga julklappar; en liten eldsvada på julafton; marknadsstånd på Stortorget. Svenska Akademien var i är ovanligt både lyster och dyster. H. M. Konungen behagade för första gången hedra sessionen med sin höga närvaro, hvarigenom talen blefvo synnerligen orientaliska, hvilket också behöfdes; Akademien och dess höga beskyddare mäste numera ovanligt anstränga sig, sedan det begynner se ut, som om ingen ville anstränga sig för Akademien eller besvära henne med några täflingsskrifter. som duga att skingra tråkigheten. H. M. Konungens tid och tankar bafva hittills varit så upptagna af statssaker och riksvardande bekymmer, att II. M. icke hunnit egna sin serskilda höga uppmärksamhet åt de båda vittra instituterna, Theatern och Svenska Akademien. Men nu, sedan allt är lyckligen stadgadt och i godt skick i politiskt afseende, har H. M. begynt visat en närmare nadig omvårdnad om båda. Akademien har i underdåuighet fatt emotiaga 300. R:dr samt 100 Ducater, hvilka otvifvelaktigt skola retablera Akademiens allt mera fallande anseende och framkalla svenska snillenas täflingslust. Man bör hoppas, att Akademien icke otacksamt glömmer den köge våälgåraren, da priserne utdelas, i fall det lyckas att få utdela dem. Hvad theatren vidkommer, hoppas man äfven mycket af det nadiga mottagande, som den sedermera så illa medfarna actörsadressen fatt röna. Detta blifver dock kinkigare än att ge A kademien någon lustre. Hon ger ieke mer än en representation om året, då deremot n icke måste framkrama ett par hundrade. I proportion är theatren verkligen icke: sa dyr som Akademien, hvars: ena spelaftom kostar rätt ansenligt. Hon får. 5000 R:dr B:co årligen, säseni köpeskilling för sin gamla usla officiella tidning, hvilken hon säkert snart hade varit glad att blifva af med för en spottstyfver. . Dessutom har hon sitt gamla anslag, som kanske gör lika mycket: så att man kan antaga, att Akademiens ena representation kostar minst 10, 000 R:dr. Om theatren finge i samma förhallande, skulle den komma att kosta: rirca 200 gånger 10,000. d. v. s. två millioner. Med det skulle uen väl bärja sig, åtminstone til en tid. Nägra gyckelmakare hafva väl föreslagit, att båda instituterne borde utbjudas till enskild. entreprenade; men detta ginge ej an, ty statens anseende bjuder, att de förblifva regaler. Pet vore farligt, ty hvem kan ansvara, att de icke på sådant sätt kunde råka i jacobinska händer 7 i — — — — — —— — — NMFUHH(L.