Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1835, sida 2

— 2 EE OO VA 10( Dn ÅTALS ellet aturvnostone tIg1. Sa hade man dock här att göra med Fransman, hvilkas politiska med våi kan fötvillas, så att der lyckas narra af dem bvarje för macten anstötlig trioch vättirbet. musa hvukas Asoppsliga mod ar över varje frestese. Man bade å:veu bordt besuma, att fheateririketen är den enda. som de afltid mwed Hit och blod försvarat. älven uns der sale abanlussa roegimen : nt Sirtve Lows !e Grand, sovr icke skydde vadd emot nagon mänsklig eller medöorgerlig rättäglurt. u:a-to respectera scHUn. Få äden al salvan blell att parterrem invanare tusade ower orchest:t up på tävetern, där en hörd kamp begyntes, hvilken slöts så, att Srenaddicterne mäste rymma fältet. Napolswvandour från början ogillat :rotset mot opinionen, blef ytterst missnöjd öfver utgangen. Imedlertid biet saken nedtyztad. — Ånerdoten har jag sett nagonstädes, men påminner mig nu icke, hvar. — År den sann, — och någon sanning finnes väl dävuti — sö är den ett lysande bevis på fåfängligheten al hvarje försök att commendera tänkesätten. Fransmånnen offrade allt för Sin Napoleon ; men rättigheten att bvissta at en theaterpiece ofirede de icke. Natoven i iorde och led allt, hvad han befallde, men kunde icke förmås att tycka etter befalluing. Denna stötesten, denna förargelseklippa för Ur maågtäganda har i alla tider, och med rätta, gjord dem bekymmer: och hvarje matens saunskytdige vän har grbblat på medel att undanrödj.e den. Med önationenm i allhhmänbbet har det icke gerna velat lycka83 men med dem, som stå i nagon sorts beroende af mactens inachatvare, har det sinaningom gatt tor sig: och der dre är det välbetänkt alt så austalta, att många kounmua i ett dylikt in iiare torsia-lande till maKen. En blott titel är nog, så vida man kon göra dess innchafvare begrifiiat, :zut han genom den ar vid heder och samvete bunden att conformern tänheoch lefoadssäit med dem , son utdelat distuctiouen , och änun mer att försvara, hHivad man kallar dess iateressen, om det än i verkligheten ej v re onnat än dess (biehen eler nyckerSäkrast kovts höock dessa band med verkliga embetsoch tjevstemän. Man bör icke tiota ult nagon heterodoxi mlskyllas med den svaga otevändningen, at: ar in-lgäiv:t sina embptaliggand:n: därmed: halv de visst i ke gjort nog. Pe maste wi alio vara euse med styrelsen, tänka och tala så, som hon tänker och talar. Pet är icke nog. att detta sker i tjänsten: det bör äfven ske i allmänna lifvet, i omgänget. på allmäna ställen kKkasow i enrum; och otver at detta ma-te lörmanges balla sträng haud genom lätt törstadda och fått använda wedel. För en 200 ji 15 or tillbika måste ca trogen magtens anhängare med förargelse föru:moca. hura som i vara embetsperk här tans en viss oskick ig anstrykning ar sjäifdtaudeahet i tänkesätt — jag vill icke gå så lungt-att jag kallar det liberaligus. sedan numera är uplyst, att detta icke betyder annat än nivellering ach of och merd och jarchini-m ech Viösckhot och matvria sar o. d-, hvilka ohycgligheter numera åra intagne i litaniun och äfven på visst sätt alsvärjas i student-eden. Detta oskick gick så längt. att yuglingurne vagade, icke blott lysa. utan äfven yttra en: politisk tro, sov: toga öfverensstämde med fornmännoeus; att de icke bäfvade för allt, som väckte dasses kte dvan: att de icke skydde smittade personer, dem desse ansågo tör sir piigt att Sky; att man till och med sag dem nagon gäng tillsamman med opjItionister. ulau altatitla Sig omkring. I Sjelfra rihsstandens Cantzlier under riksdagarna såg mn unga mån, som vagade öppet hälla sig med en viss förkärlek. till oppositieugng medlemmar, och som, då man frågade dem. huru de t odde sig sadaunt tilständigt, svarade helt fräckt, att de tyckte dessa karlar vara interessautore. Man torde föreställa. sig. att denna tan has de nuca männan Horde hafva et obehagligt inflytande på sjelva. riksdagsmannen. .Syynerhet de mindre klys:ige och sSkiiftunnige, hvilka bruka. anlita Uantza!beijäningens pennor. Sa iyckes det hafva bordt verks; uebl. Således tr det nästan oförtlarlig:. utt Ståuderna gå voro handterligare vch. företeskiv en lätalig opposition. som ingen ting förmådde uträtta, mer därtter: vÅ bygynt visa ett. helt annat inetstanel, sedan cuutzlierne blifvit epurerade.. j Denua f.åcka sjelt-tändighets-anda maste utrotas, så vida styrelsens anseende skulle ridas: och den lyrkliga operationen har för sig gatt, atminstone till stor del. Blaud de embetsmäänsom för ett par decennier tillbaka. inträdde i tiansteusinnas ännn. ganska många, som vasa hysa Dina tankar om iw toregifven andriig Sjeliständighet och paåstaatt tjenI sten är ett och det enskilde tänkesättet ett annat: som. tilltro sig skilja mellan. einbetsmannan och wenniskan: Som ännu fundera öfver verldens gang, efter de gamde systemer. denr de inhemtat i sin ungdom: ja. som icke bätva ens att på gatan tala vid en liberal, i fall de anuars icke veta. nagot ondt med honom. Däremot har i sednare aren kommit, åtminstone från. Upsala. en upsättning af hoppgifvande unga mån, som man icke: kan se och höra utan. glädjetarar i öÖonen. Den sedvsamma tysklatenheten. den deroacrade bitterbeten mot tidens. ondska. den eficiella fasan för hvarje liberalistisk. smitta, den djupa vårdnaden för allt som år — se där en gindjnn dde tafla, hvartill jag icke har nog ljusa färger. Jag masie deck i förbigsenac g20ra dem en rättvisa, nemligen utt de icke anspräksfullt tillmäla sig större embetsmanna-skicklighat än deras åäldre Kamrater: men de inse zguanska riktigt. att detta är su smasaåk mot de rena politiska tänkesätten. vch. devouementet. Da VLitteraturföremingen pastår, att liberalismen. aftager och. snart skall vara utrotad. har kon saledes ratt i af-eende på hvad en känner. n.nmligen det npvaxande embetsinannaslägtet, till hvars bibehållande i en önsklir renhet hon sjelf va mägtigt hiärager. Men jag fruktar, att törhallan