Article Image
någon befattning hos en enskild theaterstyrelsze. Förste Directören är det icke, så mycket vet man med visshet. Hvem det än må hafva varit, så har han gjort theater-personalen en otjänst genom den obetänksamt framkastade högfärdiga förklaringen, att bemälte artister skulle anse sig törnedrade af att tjäna under en enskild theaterföreståndare. Allmänheten skall i denna förklaring igenkänna den, hos oss visst icke ovanliga, men icke därför högsinta benägenheten att få höra till hofvet och, då det lyckats, se ned på vanliga otitnlerade och på annat än nåd sig stödjande människor. Dessa ord, som man lagt de beskedliga människorna i munnen, hafva gjort ond blod och beröfvat actörerna det stöd, som de redan nägra gånger funnit i allmänna tänkesättet. En konstnär. som vill sätta sig öfver detta eller göra sig oberoende däraf, han bar illa beräknat sin fördel, har satt ett tillfälligt och osäker! stöd i Ståället för ett säkert. pe, som icke blifvit förargade ötver den tanklösa stoltheten, hafva skrattat därat. Löjligt är det ock, att höra, icke blott en Almk Körens statister förklara sig oanständigt vara, hvad en Garrick, en Kemble, . utan äfven Balletens siguranter och en Fru Siddons, en Schröder, en Palma. en Tamburini och Lablache icke funnit vara under sön värdighet: lura det gar. vet man ännn icke. Konungen svarade obestämdt, såsom man sett. Imedlertid tros det. att theateros usla aslärur skola. som man kallar det, upfgöras. Hvarifrån medlen skola tagasbade till betalande af den nu befintliga skuldeir och till betärkande af det otvifvelaktigf aldrig uteblifvande ärliga deficit. inser mau icke. Ått Konungen skalle taga det or egen il kassa, är icke troligt och vore ohilligt brgärdt. OMR är icke road af spektaklet och besöker det nästan aldrig sjelf: en hoftheater är för Honom således en lika öfverflödig lyxartikel. som Hästar ech vagn för den, som aldrig åker. Det är dock möjligt, att H. N. anser sin theater såsom ett nödvändigt ondt : och i sådant fall komma väl nagra metel att utsinnasEn allvarlig granskning borde nu företagas med theatrens tillstånd : de fel i organisationen, som valla det eviga financiella trasdet, borde kunna uptäckas. Jag för min del tycker mig hafva låsit orsaken i sjelfva den underd. adressen : 139 underskrifter — besinna det! Jag vet iche, om lamptändare, vaktmästare, machineridrängar och hela servicen är med: men jag vet, att Atven i det fallet vore det redan en formidabel härskara vid en theater, som skall lefva på 70,000 människors skadelust. Åro desse 139 däremot alla artister. då måste förvåningen stiga till sin höjd. Man säger, att något stort spektakel kan man ieke begära med mindre personal, och att de Franska och Engelska theatrarne väl bafva den större. Detta må så rara: också sågo vi nyss mänga af dem gå under. Jag skulle väga inbilla mig. att den tid är förbi. då man ansåg en theater så nödvändig, att den borde upprätthållas med hvilka upoflrivgar som häldst. Kan den ieke bära sig sjelf, så förefaller den mig vara mogen till sin undergåne. Nog förntser jag det skriket: skola vi då icke hatva någon theater ? Jo, jag hoppas det z men jag hoppas äfven, att en statstheater snart nog skall betraktas såsom en löjlighet. Skådespel kanna menniskorna icke umbåra: och såtedes skall nog behofvet frambringa dem. såsom hvarje annan vara. Behöss den, så produceras den: och i sakens egen natur ligger, att den måste kosta producemen så litet, eller eonsumenten så mycket, att den Åan åstadkommas. Statstabriker hafra ännu aldrig åstadkommit annat an sÖårlust och af det enkla skål att de icke varit anlagda på annan grund. än att styrelsen varit ra på Kungliga theaterns nedläggande, emedan han säkert aldrig skulle l

16 december 1835, sida 3

Thumbnail