Nos ett rr d st otal a (7vrlve tiåiaten om olagligheten, oriktigheten och obehörigheten at en sådan begäran. lIn inren har mer än en gang tillförene fattat pennan till en TidningsArtikel, inen åter lagt densamma till hvila, hejdad af en fördom. hvarat han ibland gifrit inrymme, att neml. ej gerna lemna en uppsatts ät TidningsPressen, hvars pastadda öfverlägsna nytta han ansett temligen problematiskt. serdeles så som den f.n. stundom begacnas. Ins. har dock derföre ofrervagat och lyckats för sig sjelf lösa Problemet om Nyita af Y dnings-Press (äfven sasom den nu stundom årggcenas). I dessa betrakstelser har Ius. utgatt från behof af allmän Fäbficittt i-Krift; och derat ledt resultatet: att även Tidnincs-Pressen ej saknar egenskapen alt bohöflighet. Ått denna, likaväl Sonr alb:männa Publiciteten missbiukas, får man skrifva på inenskliva ofullkomlighetens räkning, i förboppning att enda medlet att -krida framat på upplysningens bana och att få osullkomliglieten rättad är, att ej dö ja äfven dessa.Stödd på dessa grund-attser. har lus. fönnitåfver Svenska TidningsPress: en 0j ruta emot alunäv Svensk nytta. Upplysningens sek har behot deraf, ou: detta an endast skole inskränka sö till dn misåre bidede eher hHerm ee4hade Namhal s-ciasserne. lätruvida sauna behot även sträcker se till den Politiska oriniunens sak, har InS. ej gjort sko tillräckligt tt-ltatör. Tvenne huvudsak öga aternativer förekomma i de ta-afseerde: nemil. att om än aåTma silan, allmanuctevs i0ti-Ka upplysning bör bearbetas, så svart wr. a audra sidan, detta mindre kunpigt, sasonr nagot för bradstörtande. ske genom Tidn,ugar. sådant som dessas åndarnal nu för tiden synes: upfattadt.. Män. i alia fall. om Piessen äfven skall hafva Politisk terdens, så bör en livar tän-kande medborgare kunna inse, att flere Politiska. opioioner Höra representeras; ej för att åstadkomma splittring, utan för att hindra: den ens:dighet i tänkesått, som blefve följden utaf det ena Ultras ständiga skroderande; ty ertarenheten visar tillräckligt, att, inom den Politiska verlden, ej gerna trifs annat ån ytterligheter. Att dessa råka i strid. ligger i sakens natur: NMen just af desa meningsstrider är det som en dömande opartisk allimänhet uplyzes. Eke som tvänne krigshårar sträfva des på olika vägar, till s umnta pätuet. undar täåhan hyem som skall hinna först och under sitt vålde lågga-dlan-sästn mo: det dlmännas väl (förutsatt det inga en-kilta motiver tinnasja som begve hafva i ögnastgte. Begge vilja anses saäsom compasser till samma Pål Viöd:212 sadlane Puissancer vilja vi likna Stats-Tianingen och Attoubladet. Ått vi ej uptage Minerva bland de stora makterne torde hon ej Ma öpptögas men vi maste upprigtigt tillsta, att henne finne vi inest likna den gumna. sem. under strid: emellan hennes kära: hälft och en denues fiende, Å f0 ej sär 4 sig i stånd: att genom sin tillhjelp gifva ötvervigten at sin uran, likväl försök-te hvad hon: förmådde med naglar och tänder, Samt em och anuan lugg, och ätven efter stridens slut hade svårt låta bli oattoträta. Att vi så anse hennes undrar säkert ingen at de läsare: somi sednare tio: der följt Minervas lefverne på spåren. Klok nog. at: inse, det Aftoubladets : istence är farlig ör hennes egen saväl sem bestandet af hennes Politiska tro, lemnar hon intet medel obegagnadt att förminska Aftanblaådets Cred tj och alurig har man väl, mot ett instundaunde Preanumerations-ärs början, sett. ett sa angsligt och oaflatligt bemödainde att för allmänheten adagansägga en Tidnings svaga sidor och. om möjligt, brist på god ton och bildning, son det, hvarmed Minerva nu äflas, för att slå Aftonbladet alldeles ur madCLt törnåsta år; ty troligen är hennes hopp så förmätet. Mau ser nom!.,; fura hon. i denna inbillskhet, uti sitt. 142 N:r, tillegnat sig en annans matta inspirntion, och, Å boskaffad, förutsagt hjertats död, i hörtat af Prenumeranter, med sadan visshat,. att: man verkligen kunde tro samma öde töresta det lörmäenta hjertat, som den Trojanske Paris och hans partie erfor i töljeaf (i udinnan Minervas och Junos förenade bemödanden, skada: blott att vär Minerva ej har nägon Achilles att disponera och sjelf har så liten gudakrast. Hon: föraktar ej en gåug att aumärka tryckoch skriffel, hvarmed hon: gär så längt, att man siutlioen kund komma att anse henna för att Rihanc till Aftonhladet: I i I