Det var dock icke folken, som hatade honom af dettu skål. De hatade honom dåriöre. att han Zostat dem för mycket, eller rättare att deras egna styrelser kostat dem för mycket under de daraktiga och illa anlagdna planerna att störta honom. lmedlertid skrefs alt på hans räkniug: ech om någonsin dem nu mera ia an-krifua demagopien och puhlicismen fanaticerat och narrat sfolken, var det visserligen under den tid då I regeringarne uppviglade sina folk mot Napoleon. Ingen falsk frumställning om honom sparades, och Ännu mindre sparades löften för framtiden, bvilka dock alla brotos, så snart äntamalet var vunnet. Detta oaktadt hade det dock aldrig lyckats att riktigt uphetsa nationerna mot Napoleon i: den tånkande delen däraf var allt jemnt tillgifven honom, eller rättare den idåce, hvarpå hans regering var grundad, och det var ezentligen blott två memiiskoklasser, sou kunde fanatieeras mot honom: de, som tritdes emdast i det gamla, och den råa massan, som fattar hat eller kärlek, utan att veta hvarföre. I Ryssland utgöres hela nationen blott al dessa två klasser z och i Spanien äre de så otvervågande, att de få, som verkligen hegrepo mer, icke kunde höras bland den fanaticerade bepens I Tyskland vet man burn det tillgär — eller åtminstone då tillgick — att få eu idår. eller rättare ett skrik, pa benen. Tyskarne voro också de förste att angra sig och gråta blodiga tarar öfver sin blindhet. Det vore också oförklarligt. om falken. så vida de icke äro vilseförda. skulle af hjertat hata en jät:e. som var i atand att ge dem det dittills osedda skadespelet att leka med kronor. sasem dessa alltid lekt med folken. Huru skulle man kunna tänka -ig. att detta icke borde smickra dem, etter att det af själ och. hjerta borde afsky den man, hvars jernhand visserligen vat tung. men dock tyngre öfver de stora än öfver de små? Också var det en1! dast de oerhördaste lögner, som det lyckades att förvilla hopen och reta den mot Napoleen. 8. Men lemnom dessa inkast; låtom oss äfven antaga sanningen af II:r G—R:s påstående,, att Napolkons vilde bar inom sig fröet till sin förstöring! H:r ÅÖ-R måste ändock beviaa oss, att denna förstörring var nara, att den måste inträffa just under det sälttåg. som år I812 bereddes. Kan han icke a bevisa det, så är ingenting bevisadt. Åtven vi anse ieke omäjligt, att hans välde i alla fall gatt ander i längden, dels därföre att det afläg-nade sig fran eitt ursprung och sökte infårlifkk sig med de legitima, dels därföre att. hans litstid icke var läng och ingen hand utom hans var stark nog art sammanhåli: la verket. Men vi hysa den fåstaste öfvertygelse, att han i den stund, hvarom fråga är, icke dukat, under ufan Sveriges meliunkomst. En allierad till behöfde han icke — ja icke ens de. som ville störta honom — men de behöfde en fåltherre, som Kkände den under revolutionen uppkomna krigskonsten och kunde måta sig med. NapoleoH Utom en sadam hadr de icke vgrat. ja icke ens vågat ett allvarligt ytterligare försök. Srerige, eller egentligen dess tronarfvinge. var dety hvars vigt behöfdes i vågskalen. Etam dessa i (det är vår orubbliga öfvertygelse) hade continentalmagterne icke vågat affalJa — och Ryssland. hade varit krossadfg. Vi mena därmed icke, att det blifi vit utstruket på europeiska statslistan; men det hade blifvit så förödmjukadt och försvagadi, att den öfver Europa,—: och i synnerhet öfver Seurige — nu hvilande fara blifvit aflägsnad för sekler. IIvari denna tara egentligen bestar, skola vi i en följande artikel söka utvickla. Försöket skall ske utan fördom, utan bitterhet, på rent historiska grunder. Vi Kunna icke ett ögonblick före(i ställa oss, att en sådan undersökning kan anses olaglig, då vi jakttaga ofvannämnde vilkor. Å. H:r G— R antager icke alternativet af neutralitet. utan tyckes anse för Alfvet, att den, som icke var med Napoleon, var emot honom (Sasom han sjelf brukade sågad. Vi ställa säledes fingan på den punkten och tänka oss, huru sakerne troligen kommit att gå. i fall Sverige varit Frankrikes bundsförvandt och i förening därmed anfallit Ryssland. Detta land kunde icke uppsätta flera armeer, än som erfordrades-på den punkt, där Napoleow sjelf anföll — knappast så många. Hvarmed skudlte dit då hafva Kunnat betäcka sig mot Finland, det nyss eröfrade och: Åverige i själ och hjerta tillgifna Finland, där en obetydlig corps Svenskar snart vuxit till en formidabel armee? Sedan detta skett, hvarmed hade då Petersburg kunnat betäckas? Att försvara denna stad hade väl knappast kunnat komma i fråga. Den hade således mäst hräånnas, såsom Moskow. Och något högre. hade väl Svenskarne icke kunnat önska, då det nya krigssäftets humanitet ej tillåtit dem att göra det sjelfva. 4 Hade Petersburg åter icke blifvit bråndt, så hade Napoleon icke blifvit skadad, om: Moskow brändts tie gånger. Petersburg hade varit Franska och Svenska härarnas mötesplats och gemensamma vinterqvarter, som kunnat förses oåndeligt lättare än. Moskow. LI några egentliga: strategiska berkkningar, Huru fälttåget kunnat komma att gå, förstå vi icke att inläta oss; men det anförda synes oss böra falla äfven det simplaste förstånd påtagligt. Det. politiska af frågan torde vara lika lätt att utveckla. Troligen låg det icke ens i Napoleons plan att upplösa Ryssland såsom stat: men att han i hög grad försvagat det. torde man. kunna taga för gifvet: och det var allt. hvad: vi behöfde, och: hvad Sverige i sekler eftersträfvat. Det finnes vissa orubbliga grundsatser i hvarje lands politik: och en sådan måste Rvsslands nedsättande:-älltid blifva i Sverige. Detta. i sekler fortsatta, oaflåtliga och. ihärdiga sträfvande till ett-visst gifvet mal är det just. som bragt Ryssland till dess magt; och det torde icke vara ett förnärmande att önska, det vårt fädernesland mätte imitera sin rival i dess politik!