— —— — ——— — — — — — — d:3m:3Am:3:.. EESK SPEER a a EO Öfver H:r GKs umlUme om Skildringarne ur det inre af Dagens Historie, 1i No 30 för AS34 af Lilteratur-Föreningens tidning. Följande artikel ar nara argan:mal,och dess intorande har af nellankommande händetser blifvit ftördröjd. Men då den rörver ett ämur. som icke blott är af vigt för dagen, torde fördrojandet uf dess meddelande ursäktas. Skildrinzarne ur det inre af Dagens Ilistoria hafva våckt uppmårksamhet; och de öva förtjenat det, ty allt sedan tryckeri fans i Sverige, har ingen ting sedant olitvit tryckt. Vi b. xÅA ike utbreda oss ÖöÖfver det snillrika och roliga a ena sidan. samt det gemena a demandra, hbrilka dragas oms företrädet i dessa Skildringar. Åt väcka tidningar bafva de blifvit recenserade, och bland recensenterna int ger den i Littera urförevingens Tidning ct: utmärkt rom, kanske det torstaLika obehaglict det är att strida med Minervas erassn Uultraism. cift-r (ran-Hmarens ånna Ccrassare tiltgifvenhet for allt, som är, eller Stutstidningens skenbara. allt bortblandande moderation . fika hugnaude är det att en gang få tvista — allvarligt men aktningstiunlll — med en man sådan som den, hviiker framträdt i N:o är för 153 af L.itteraturtoreniracns Vidning mot Sscdnare delen af Skil dringarna. Om ock icke den väl kända signatuxen (1 R) funnes. skulle man dock genast se, att man hade att göra med en i äkta be:närkelde humanistiskt bildad man. Författarens bekymmer för iitteraturens urartande, hemtade från. det skandliga skriftställeri, som mangenstådes un bedrifves. dela vi icke. Ju mer skrifveri appstar, desto mera :nangartadt skall det blifva, desto mera skall det sprida Sig till olla föremal och sla sig på alla grenar al votaadat: och att. under sadAnL. förhallanden, icke :dlt blifver Skonadt. som borde blifva det, kan man Knappast begära, da det icke skonades i tryckvåsendets första tider. under hvilka så ojemnlörligt förre Saker try ktes Kanske fans tlveu da nagon skaggrädd person, som spådde olyckor al tryckpressen, i ankäaming af en hop saker, som da redan begynie sramträda. och hvilka t. ex. väntade pressens urartande tili blott Spridande af liderligheter. når Åretinoas. Beverlands, ÅAeursii. Brantomes och fleres ohScenituter utkommoeller af just dylika Scandaler sem de af H:r G.—R. nn betarage, nar OC Ule des Hermaphrodites, 12.: ti. dylika sägo dagen. Lessa exempel stode fock enstaka och litteraturen leddes af allmänna vettet (hvilket allud tager Sin rätt ut, onktadt allt. hvad man synes frukta) till baka till sin boestianinelsc-. Der är en gifven sak, att da ett fött bastigt ohmad för monskliga vetandet och torskningen, Öfvors rämmas det och sl la halla sig icke imna de tillhörliga gränserna. Var tryekfribet ar vål redban ett t ferdedels sckel gammal: men det år först nyligen, som rat tigheten att tritt ock öppet siscatera oflantliga personers handlingar besvnt hegagnas: och det är ej underligt, om denna rättig! wtS gränser i början imi-sbannas och sqvallret och smådelser sätta Sig i besittning af den tillbörlige beratielseas och pröfningens role, så att personernus enskilda iladlingar och forhaalen komma, som man. säger, i kannshottet, då endast de osdentfiga borde vara till spilto gifna. i Ar dessa exempel som ftramstalla sig så förfärliga för II:r (Å —R:s inbilining. kunna så edys vi för var del icke draga samma tarhagor. lähasom ci ahfrig fruktade den sköna litteratareng butbatisering, än vi sago sSytipooverna i rår vitterhut efter 1509 eller i den Franska vu på de si Ma derna. Dtr.et eter sive emuncipat.en måste de, enligt tinseus ad