åå troligen skett. såsom förbaredela till en högre charge, som s:yslenhadd tros kunna hafva i siste, i fall t. ex. Ö ver-Stathattare-e: betet bur i ågt. Det finnas också fr embetsmån, hvilka sågas sta så väl hos, Hus Excellens kl:r (yerve Brahe. som Bandshötdinge Gyllenhaal. Jag kan icke undga att vid detta tillfälle omnämna en händelse. som utgör en temligen karakteristisk måtare på graden af den public spirits hyiken finnes här i hutvadstaden. Det nämndes för nagon tid sedan i Mit. tidning, att val ar Stadens Femtio Aldste förestod. Desse val hafva fördom vanligen gatt så till. att ingen uppkommit, utan vär timinan inträffat och Macistraten väntat en stund. har Borgmästaren Jagit klubban i bordet och förklarat de förra Iclamö:ern: ätervalde, enligt den gamla regeln: den som tiger. han samtycker: men denna gångea hade likv. en de af börsens synnerhet ynsre, medlemmar föresatt sig att gå upp och deltaga i valet. Uturnvila nagom koaspiration mot en eller flera al de nuvarande TARkbte? bland GrosshandelsSocieteten härvid var förenad, vet man icke sa noga. Men deremot vet man, att när valdagen inträsiäade. så infonno sig al fem eller sex och tjugo. som öfverenskommit att följas ät. — ex enda. Han hade satedes det nojat få buga sig för Magistraten, samt doreftor gå sin vär med oförråttadt ärende. Nagot mera intrese synes folket hysa for den wgtiga frasxan om Sockhostämmna-ftörordningens revision. i hvtkea fråga Konsistoriernas fumösa förSag, att församlingarus skatte bortlemna sin beskattpivgsratt at Depnaterade, redan år kändt ganaom tidningarne. Vid sockeastämmorna tycktes Pastorerna i flera församlingar ej vara rått nöjda med den opposition som röjde sig, och som trolHen kom oberäknadr derigenom, att Aftoubladet om Fredasen hade fått i förslaget och in ört det. medl kommeutarier (dock voro Sockenstämmorna från predikstolen annoncerade 14 dagar förat). hviåket hade till saföljd, att det icke antogs i en enda församling. Pastorn i Jacob var skäligen sSträt emot vissa bland dem som yttrade sig. Biskop Wallin, som bade uaderskrifvit förslaget siäsom Konsistoriernas Preses. presiderade mai storkyikan. Han utmärker sig för lagn och värdigbet såsom ordförande. Sedan en Kommitte var vald der, likasom på de flesta öfriga ställena. för att granska Konsistorii-förslaget. proponerade nagon att dessa Kommitterades betänkamle. så snart det blefve färdigt, skulle tryckas i tidningarne, för att snarare komma till församlingens kännedom. då Biskopen med den originalitet. som ofta uppenbarar sig hos honom, endast yttrade: Ja! — trycka! trycka I Nästan i samma ögonblick utropade en annan person bland den samlade folkhopenhelt högt: Det blir en längtrådiv artikel! hvilket man väl kan tänka väckte ett allmänt löje, så Kögljudt, som man vavade tillata sig det i choret. En omständighet, som icke lärer smakat väl hos de hHögmögonde, är, att: vid valen till de beredande Kommittäåer, som skola utlata sig öfver Konsis-toriernas förslag, och hvilkas antal varit på nagra ställen 8. på andra 6, blefvo båda de liberala bladens Redaktörer, FI:rr Hjerta och Dalman, i de församlingar hvarest de bo, valde bland dem som utsagos till Kommitterade: Dalman i Storkyrkan och lljerta :) i Catharina församling, hvarest den i sednare tider så ryktbar blifna Glashruksgatan är belägen. Det är att märka. att dessa båda församlingar äro de folkrikaste i Stockholm. Detta bevis på förtroende mäste vara så mycket förargligare, som det icke hördes at att nagon i Clara församling föreslog Minerras Redaktör, II:r-Tsklaficke eller Jonrnalens i Storkyrkan. i R. St. Revisorer äro nitiske och arbetsamme på sina afdelningar, och liafva gjort många anmärkningar. De flesta af dessa torde likväl komma att förfalla, när sakerna förekomma in pleno. i anseende till den öfvervigt som den mildare eller icke anmärkande meningen åger genom Bondestandets bekanta Revisionsval i fjol julas, då Stolparne Botvid Jonsson från O Stergöthland, Jan Bengtsson från Vester-Norrland, Näs Strindlund w. dG. blefvo utsedde. I går afton uppfördes Schillers Fiesco, för första gången, på H:r Almlofs recett. AImlåt var förträsllig och huset fullt. Men mera om denna sak ; nästa bref. Det ar för litet att hafva sett Fiesco en gäng, för att utlata