MEESE NEN EN AA ENE n DD NE vid citerandet af den i föregående nummer af denna tidning ur Dagligt Allehanda intagna artikel, under rubrik: En liten revy för dagen, har Nyare Argus, i anledning af den deri anmärkta svarigbefeu att i vårt land finna dugliga personer till högre Embeten, gjort töljaude träffande reflexioner: Afven med tillhjelp af Diogenes lyckta lärer man icke vara i stånd att upptäcka sådane män inom den högre administrationen och Hofvet, Lifgardet till häst inräknadt, d. v. s. inom de kategorier. hvarest Styrelsen plågat söka subjekter till högre embeten. Det är också i stöd af detta förhållande. som det ifrån den Minsteriella sidan alltid plågar invändas, att en Ministereförändring ej skulle tjena till rägot, emedan nägra skickligare subjekter ej finnas att tillgå, att sätta i de nuvarandes ställe. i Men denna invändning förtjenar att till siua fölkler värmare undersökas. Vi abstrabera då straxt ifran Isofvet, ty om ibland Hotvets dignitärer icke finnas några män af snille samt öfverlägsna kunskaper och själ-förmögenhet, så är detta helt och hållet Regentens ensak. hvareti hrvarken Mmistören cfhler någon annan äger att blanda sig. Likaså : om ej bland oppositionen på Riddarhuset finnas nägra skickliga och qvalificerade subjekter till Statsministers-. Statsråds-och Statssekreterareplatserna, så är detta ej heller Ministerens fel. Mon om deremot ibland Presidenter, Justitieråder och Land-HÖöfdingar icke finnas till nämnde platser fullt qvalificerade mänr, utan Regeringen, vid en elier flera inträffande ledigheter, kan befuna sig i förlågenhet. så ar detta helt och hallet Ministerens fel ; och ett fel, hvarpå det, fram ör något annat, tillhör Stäuderna att skaffa rättelse genom användning af sin konstitutionella makt och 107 8:s tillämpning om icke annat hjelper, ty ett större fel kan ej eu Miulstere låta falla sig till last. Ej må man tro sig kunna möta oss med det svaret, att inga ämnen med kunskaper och öfverlägsna anlag funnits att uppdraga; ett sådant svar skulle på en gång vara en osanning och en insult mot Nationen. Svenska folket har i närvarande tidpunkt uti alla andra vågar en rikedom på svillen, på öfverlägsna insigter och talanger, hvilka iklnstrera sitt tidehvarf och göra Svenska mamnet frejdadt och berömdt i hela Europa: blott på Embetsmannavägens högre platser, endast i den bögre administrationen formas de icke. Men att de undantagsvis jast der icke finnas, bevisar ock, att man der icke velat veta utaf dem, att man der icke framdragit dem : ty fullkomligt otänkbart år det, att Nationen skulle ega ett verkligt öfverflöd af intelligence, men att genom en mirakulös slump intet snille. ingen öfverlägsen insigt eller förmåga sökt embetsmannabanan, annars den mest sökta bland alla. Nej, än en gång: att någon öfverlägsenhet icke finnes på de högre platserne, bevisar just, att man icke uppsökt och uppmuntrat den öfverlägsna förmågan och instuten, utan tvärtom tillbakahällit dem. Och detta är så mycket säkrare. som den. hvilken i detta hänseende velat göra några efterforskningar, verkligen på subordinerade, mindre bemärkta platser kunnat upptäcka mer än en ölverlägsen förmåga och duglighet, mer än ett lysande hufvud ech stort anlag. hvilka lemnats der af vederbörande att vegetera bortskymda och bortglömda. Den invändning, som göres ifran den Miuisteriella sidan, som vi här besvarat. bevisar således ingalunda hvad den skulle bevisa, utan tjenar tvertom blott att. unnu mera lägga vederbörandes karakter och felaktighet i dagen samt rättsärdiga önskningen om en förändring af Styrelsepersonalen.