Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1835, sida 2

let ljufva lngnet. Ingen lärer neka. att en Minister-Conseij, der påra Å-: delar af perrosaica, ocsi deribland de utom all siacn most erlarna och dugliga, -Alunda stå så ill sägarde på resande fot och blott längta etter den d. g. dö tie skola varda Åutsmänp:e, icke kan med synnerligen varmt och la anmdeanit och intresse omfatta sädane landets stora angelägenheter. bvilkas blotta bertdnag tl en blifvande Riksdag fordrar äratal af forskning och arbete och hvilkas fran gang så rässentligt beror af det sått, Uvaruppå de behandlas al Regeringen. Ingen lårer vidare neka, att återbesåttandet af alla dessa ledigheter är högst bekymmersamt, och att om man en gäng till ifrågavarande platser alk varsamt önskar sannt vatiorelt sinnade Män. med verkliga statsmanna exenskaper och sjelfständig earakter. de behöfva sökas snart sagdt med lyckta: ty än i dag är det kanske lika svårt som i Diogenes tids att tiana nagen. som verkligen är a man — detta enkla, men tillika håg-ta lof d. den erärmande Hamlet, i den djupa känslan af sin sorg, gaf åt sn mördade Fader. EmäedertidDen som söker han finner, beter det iden Heliga Skrift —och det första, som dertill fordras, är att vilja se med egna ögon ocke före skarde blickar: att flytta sig ur de Ambrosia mon at smicker oc fe derdänighet, som omgifra thronerna? att af ägza den olyckliga och föreitlde föreställningen, det en olika tänkande, en Öpposåtionsmar FH Krurrivgeks system, är en personlig fiende till Fursten eler Regeringens I.edamsöter. ift ordningen och lugnet: att trertom göra sg den tankan klar, att den bese pånnem den som säkrast stödjer thronen och verkligt skyddar det bestärudeår den som west oförställdt säger sanningen. aumäårker uris-tagen och mi hållaudena. samt vill arbeta på att afbjelpa dem; — då deremot häela bistorien visat oss, att de sam ansetts vara mest leyala, de som i tid och otid tåndt smickrets rökelsekar och mest lasriskt gjort sig till redskap för Furstarnes vilja eller nycker inst varit de, som icke blott enshildt bittrant hadklat. förtalat, ja stämplat met dem, utan äfven, när det gäht. fent öfveriswit Geo at deras ade, för att antingen frälsa sig sjelfra. eller söka sin lycka kos cc nya Maktinnahafvarna. Man jemnföre blott J509 ars händelser hos ooch vi fråge, om det då från denna proxis fans mer än eft emla undantag ? En Regent, han må vara vetrustid med hvilka sällsynta exenskaper som helst, kan dock omöjligen, allraminst i ett konstitutiömellfal Lagar berockde. Sambållsskick. törslå tilk allt d. v. s. ensam regera. Aven om kar Sjeli skulle kunna nppfatta plauru för de stora förbättringarna, tör Styrelers gång i det hela. Så beror dock planens antaglighet Så Vässemftlgt ut dess framställning i detalj och dess verkställighet, att Regenten ovilkorliger ms: t anförtru Sig åt sina ålinistrar och embetsmän. Om vi 1. ex., för att tala vm Fvertgeblott u-mna det slags miniLerielia daglighet. som, sedan tielrhRafetIt.ak.e2 år fättad, bestar deri att redigera em allmän Eksnomisk Färtattuing. ett Lagförslag, eller en Proposition i financiella ämnen till Rikets Ständer — huru kan cu shdan i detalj ingäcnde förmåga rus fordras hos em Regent, som med sin uppmärksamhet måste tölja alle? tre buc oundgangligt är drt icke ändock. att denna Försattare-förmäga tännes iunom DtyS:7 Hur otaliga olACCIIUYter hasva irke visat sig såsom följder utaf Säknaden deraf? IlInr månget i sm ide nyttigt LagLÖrslag har icke est skylla denna brist för den likgiltighet, hyarmed det båkri! emot get af Rep-es xtatiogen och Allmänheten? Ju! har icke tilb med ÅeUmAIV. ren någon gång måst vara frammce, för att corrigera sjellva Kopker i språk och uttryck? Vi medgifve. alt dessa qvaliteter hos en Salsmar i t. ex. Faxlaat och Frankrike äro underoränade — eburu äfven de ytterst sällan saknas mer i ett lan-l, der, i följd af nationens lynne och inskränkta tilleäÄngar, allting måste gå längsammareoch bandlingar:afmåtas i mindre saala, der äro saådane färdägbeter af cj-miörhgt större vigt — och de åro det innu mer, om det t. ex. skulle besannaatt, med högst få unssldantag. Läd:mäåterne i ett sådant lands Comsvlj tillika saknade ale offige Åeatsmanna-egenskapez: att denas organisationer orh Statsplaner alli för uppemart vittnade om brist på all förmäga att tänka sig. im wi och erganisera ett genomgripande system. utan alt tan tvertom vi de ma detaljerna fästade den slärsta vigt och drrutinrar nagon gang förfore med verklig petigbet — men att man lika fallt icke hesutte ens den mindre talanger att orduna Gresse detaljer och sammanioga dem så, att dr åtuisstone se ut Sont ett helt — Är. Ae. Månne kkväl icke det lönte mödan för Den som vederbörför Dem, sour hafva tillträde till Kegeringens Ledamöter och till Ffofvets talanger ÄUch tran. 3c allt för en bkhfvande Representation att undersöka, bhuruvida och i hvad mån ofvanstaende teräåning pussar fill Radgifvande personslen i Sesrige och i allmänhet fil de män, som under är Sednare fiderne hlifvitbefordrade till Höga Eunbeten? Manne icke resultatet at denba unden:ökning blefve den, att stillastacudet på Resormernåas hana, att det, sem det vill synas, hos nationyn allt mer och: mer aftagande förtroenget till Regeringen ocb dess organer .— samt slutligen den Oppodition. det allmänna mistnöje, hvars förste bittra srukter man skördade vid sista Riks: dag, hatva sina förnäusta orsnker i ett Besordrings-System, hvars utgrenngar i så Fufyndsaklig men verka på folket? Vi umue åt bhåsaren att, med en blick på tidens tecken, sjelf Besrara dessa frågor — men hvad si öppet mäste uttrycka det är den önskan. att de i framsta rummet vid en förestående icorganisatiow af Ronungens fespselår vid aterbe-ättandet af den ledigPresidents-Stolen i Svea Ho Rätt Loch de högre och lägre Zn beten, som videre kunner blilva UGdiga, waffe 3 SM a4 ( få 2 or da